Husguden

   Jag får väl nästan be om ursäkta till alla kåsörer runt om i landet. Vill inte visa dålig respekt mot alla dessa som stretar med sina ordvändningar och rapporter från svår barndom eller vardag. Men tyvärr är det en nu icke längre levande kåsör som är min husgud vad gäller produktionen av kåserier. En inspirationskälla som med sitt lugna och sävliga Närkekynne levererade träffsäkra och småputtriga kåserier. Ja, inte bara kåserier utan varje jul kom det en pocket med de bästa kåserier som han presterat under året som gått. Ett måste under många julgranar i vårt avlånga land.
   Jag pratar naturligtvis om Torsten Ehrenmark, denne globetrotter från Örnsro i Örebro. Han som gjorde världens metropoler till sin arbetsplats och därmed i sina kåserier jämställde Örebro med Paris, New York och framförallt London. Ehrenmark spenderade nästan hela sitt vuxna liv som utrikeskorrespondent för olika Stockholmstidningar i städerna. Oavsett var han hamnade på sina uppdrag återvände han till London som han för första gången besökte på sent fyrtiotal och såg de delar som fortfarande låg i ruiner efter att staden precis genomlidit det tyska "blitzkrieg."
   Självironisk som få och där hunden i familjen ofta hade en central roll i kåserierna tillsammans med familjemedlemmarna. Det verkade aldrig som om det saknades uppslag, allt beskrivet i en lättsam prosa.
   Sina egna sportprestationer på Örnsro idrottsplats i Örebro beskriver han med jämna mellanrum och det är inga sportsliga bedrifter av högre klass vi får ta del av. Däremot besöker Torsten flera gånger olympiska spel och tar för vana att beskriva dessa ur en lite annan synvinkel. Något som en del av dagens sportreportrar tagit fasta på och ser på idrotten bakom resultaten och medaljerna. En ironi att han blev ett föredöme för många sportjournalister, när han själv inte hade vare sig bakgrunden eller kroppen för idrott. Men många goda och efterföljansvärda kåserier blev det istället och det tackar jag "min gud för."