Jag blir aldrig någon framgångsrik författare

Astrid Lindgren hade en lycklig barndom men sen var det inte mycket mer glädje. Jack Kerouac och Hjamar Bergman söp och använde droger för att klara sig genom livet som för båda blev för kort.
Kurt Vonnegut satt i tyskt fångläger under andra världskriget och George Orwell stred i spanska inbördeskriget, båda med mörka minnen.
Dylan Thomas söp hejdlöst och okontrollerat. Dog i New York efter tretton raka whiskey på en rekordkort barkväll. Gustaf Fröding pendlade ut och in på mentalsjukhus tills han fick stanna kvar på institutionen.
Fantastiska författare och framgångsrika författare, men trasiga som människor på olika sätt.

En lycklig barndom och ett lyckligt äktenskap. Två barn och inget skelett i garderoben. Inget överdrivet drickande eller vansinne släktled bakåt i tiden. Det verkar som om jag inte har det bagaget som krävs för att jag skall bli en framgångsrik författare. Får rikta in mig på att fortsätta vara en medelmåtta...