Fiction blir verklighet

Redan 1948 förutsåg Eric Blair det samhälle Edward Snowden varnar för i sitt jultal i engelsk teve idag.
Boken "1984" skrevs i skuggan av andra världskriget och i det kalla krigets början. Eric Blair skrev under sin pseudonym "George Orwell" och beskrev där och då det avlyssningssamhälle som Snowden pratar om idag. "The thoughtpolice" var en viktig ingrediens i det samhälle som byggde på statsmakternas bevakning av sina undersåtar. Kunskap om människors känslor, tankar och att få dem att göra precis som statsmakten ville.

Makten berusar,  allianser bryts och formas i rasande fart. Ingen vet varför och ingen vet vem som är vän eller fiende. Dessa mönster finns i vår värld såväl som i Orwells framtidsvision. Många skillnader finns mellan dagens värld och Orwells framtidsdystopi och jag hoppas de kommer att finnas kvar länge än. Jag vill inte leva i någon av de världar Orwell eller Snowden beskriver.

Nya tider i julkrubban

Dags att ta fram julkrubban, den som jag ärvt från föräldrahemmet. Ett sent inköp i familjen som gjorde att det var jag, yngsta barnet, som blev den som fick ta hand om krubban i hemmet men även den som utan diskussion ärvde den.
Fram till i år har det inte varit några större problem att placerar ut figurerna. Lammen, åsnan, kamelen de tre vise männen, fåraherden,  Maria och Josef, alla har de haft sin givna plats i det stillastående skådespelet.
Sakta men säkert förändras könsroller, familjebildning, samhället blir mångkulturellt och omvärlden förändras och vi förändras med den. Det gäller att följa med i tidens anda.

Samkönande äktenskap, tre vise personer av olika ursprung (det senare något de tre vise männen alltid haft!), en förmögen person som fåraherde. Exemplen på förändring i vår samtid är många, några är här för att stanna medan andra är tillfälliga. Vilka som är vilka kan endast historien veta.

Oavsett så önskar jag alla en God Jul och ett Gott Nytt År

Snö

Då har det varit säsongspremiär för snöskottning. I fredags kom första snön men den fick ligga kvar utan att jag flyttade på detta vita puder. Hade glömt bort hur det kändes att skotta men snöskyffeln gick av sig själv, den visste precis vad den skulle göra. Har haft funderingar på att köpa en snöslunga men priset avskräcker. Inte värt det. Än har jag väl några år kvar innan jag hamnar i riskzonen för hjärtinfarkt i samband med denna vinteraktivitet.

Å jag är inte norrman heller för den delen. Eller norska. De verkar trivas alldeles förträffligt på detta underlag och man kan undrar ibland hur de använder detta vita puder. De är fullkomligt fantastiska och verkar vara i en klass för sig och slår fullkomligt knock på alla konkurrenter oavsett om det är längdskidor, skidskytte, backhoppning eller alpin skidåkning. Men det klart, med den traditionen och med de förutsättningarna kan det väl inte bli något annat resultat. Bara att lyfta på vintermössan och gratulera våra fantastiska grannar i väst.

Allt medan jag får fortsätta att skyffla de vita flingor som letar sig ned i Markaskogen för det var nog första men inte sista gången den här vintern.