Östersund FK

   Det är passande att de båda Ö-lagen möts i sista hemmamatchen för ÖSK i årets allsvenska, en analogi värdig Fem myror är fler än fyra elefanter-konceptet. En allsvenska som startade på bästa sätt men har efter sommaruppehållet varit en besvikelse för hemmalagets supportrar. Få eller inga poäng på kontot och ett spel som gått på kryckor jämfört med den fantastiska vårens spel och poängskörd.
  Östersund har varit en spännande nykomling som med ett annorlunda tänk fightas med Sport om platserna i mitten av allsvenskan. Båda lagen på betryggande avstånd från både nedflyttning och negativt kval men även chanslösa på medaljer och europaspel. Gemensam nämnare är Semabröderna bördiga från Sleipner i Norrköping. Bröder med olika kvalitéer som spelare men offensiva och spännande att titta på för oss på läktaren. De spelar i var sitt av dagens lag och vi får se vem som går hem som vinnare.

Foto: CMore

   Efter senaste omgången har jag på sociala medier uppmärksammat Oscar Janssons (eller möjligtvis Axéns) val att inte ställa försvarare vid stolparna på motståndarnas hörnor. Även den lokala tidningsdraken har observerat samma sak. Detta val har resulterat i 3-4 mål och dubbelt så många 6-8 pinnar i poängtapp för Sport under höstomgången. Ska blir spännande att se uppställningen vid motståndarhörnor idag.
   Ja, uppställningen var precis som vanligt. Inga hemmaspelare på stolparna vid hörnor, men å andra sidan inga baklängesmål på Östersunds hörnor heller och det var ju bra. Men i övrigt var det den sämsta prestation jag sett ÖSK göra på år och dar. Fem mål i baken, ett ynka framåt av RÅP och storförlusten var ett faktum. Förnedring är det ord som man kommer att förknippa dagens resultat med i historieböckerna. Marknadsföringen inför matchen lockade med att publiken skulle komma och göra avslutningen till en fest tillsammans med laget. Tyvärr blev festen istället en plåga för publiken att se lagets prestation. De totalt 14 spelare som fick chansen idag var totalt håglösa och fullständigt ointresserade av matchen. Spelarna raggade boll och samarbetet mellan de elva på planen var obefintligt. Bollinnehavet var fördelat 25-75 till Östersunds fördel och det minsta man kan kräva av spelarna är att de spelar för klubbtröjan en sån här match.
   Hemmalaget blev utbuat i halvtid och vad jag kunde höra blev ingen spelare i ÖSK utsedd till "Matchens lirare", en händelse som såg ut som en tanke eftersom det inte fanns någon spelare som förtjänar beröm. Idag hade alla spelare en dålig dag på jobbet och det känns mer som en befrielse att säsongen är slut på söndag.
  Nya tag inför nästa säsong och jag hoppas klubben drar lärdom av årets turbulenta säsong.

Bloggen återkommer med en summering av säsongen efter allsvenskans avslutning.

Helsingborg IF

Kärnan i Helsingborg commons.wikimedia.org

   Dagens gäster på Behrn Arena har haft en tung säsong och befinner sig på kvalplats, trea från slutet,
i allsvenskan. Henrik Larssons karriär som spelare var framgångsrik och succéfylld men som tränare har han haft få eller inga framgångar. Ofta har lag under hans ledning hållit hus i de nedre regionerna av serierna och årets upplaga av Helsingborg är inget undantag. Just nu är inte kontraktet säkrat i teorin men i praktiken verkar det som om laget får spela kval mot trean i superettan, i nuläget Halmstad BK.
   ÖSK lyckades äntligen med att vinna nu senast hemma mot Kalmar och fick sin första trepoängare sedan augusti. Nu har Sport fortfarande en liten chans på en fjärdeplats och det sista som överger fotbollsspelare är hoppet. Läser också i det lokala bladet att ekonomin är bättre än på väldigt länge. Det är ett resultat av alla spelaraffärer där största vinsten gjordes på försäljningen av målvakten Jacob Rinne till belgiska Gent. Vi får väl se vad som händer när silly season startar senare i höst om ÖSK kommer att göra ytterligare spelaraffärer och om fler spelare kommer att lämna truppen. Affärsverksamheten är nog inte riktigt slut för året är min känsla.
Så här års är inte publiken speciellt fulltaligt för ett lag i ÖSKs tabellsituation. Vädret är fuktigt och råkallt så jag hoppas att spelet värmer mer den här gången än senast mot Kalmar.
   Jag hoppas att Victor Sköld håller krutet torrt denna höstliga eftermiddag och smäller in några bollar i nätet. Vem skall annars göra målen? Mike Sema som leder den interna skytteligan på åtta strutar är avstängd efter tre varningar och tvåan i skytteligan Daniel Gustafsson såldes till Elfsborg i somras. Kalle Holmberg sedan en tid i IFK Norrköping ligger också fortfarande högt upp i målligan är bevis på ÖSKs svårigheter att göra mål. Besara och Ajdarevic på fyra baljor var hoppas jag tar tag i målskyttet annars.

Glest och kallt på Behrn Foto ÅJ

   Svaret på vem som tar hand om målskyttet idag är; ingen. Varken i ÖSK eller Helsingborg. En
mållös match där en mållös publik på 4680 fick bevittna ett tamt och ointresserat hemmalag spela boll mot ett gäng Helsingborgare som parkerat bussen framför sin fästning. Regnet hängde i luften på ett råkallt Behrn och de få gånger som spelet behövde uppmärksamhet duffade bandyapplåderna på glest besatta läktarna.
   Sport började anstränga sig något sista kvarten i första halvlek där man trots ett stort övertag i bollinnehav inte åstadkom någonting. Den halvleken var något bättre än sist mot Kalmar men det var marginellt. Cynikerna på sittplats undrade varför svartvitt bara spelade på vänsterkanten och undrade om Broberg inte fick vara med bara för att han inte skrivit kontrakt inför nästa säsong. Just nu är han inte bra heller.

  Under hela matchen springer Sköld offside lika många gånger som Kamara, det vill säga alldeles för många gånger för att det ska vara ok. Under andra halvlek kom publikfavoriten Omoh in och satte lite fart på spelet men han presterade inte mer än några missriktade inlägg förutom de obligatoriska bollkonsterna långt ute på vänsterkanten. Astrit har glömt formen och känslan i Brasilien och har varit en slät figur sedan OS även om han vinner många höjddueller idag.
   Bäst idag var Brendan Hines-Ike, Nordin och RÅP. Den senare kämpade och slet och genomförde några djupledslöpningar som påminde om vårsäsongens lyckade raider. Inte ens de som spelar för nytt kontrakt ansträngde sig något extra. Dagens största överraskning kom annars då dagens bästa ÖSKare utnämndes. Nahir Besara fick priset, det måste varit hans svåger som satt i juryn!
   Med tanke på vädret och spelet är det mycket som talar för att laget får klara sig utan mig i sista matchen mot Östersund.

Kalmar FF

   Så är det dags för bröderna Ring att mötas igen. Om nån av dom kommer att få starta matchen är just nu osäkert men Adolfsbergsbröderna är laddade till tänderna för att visa tjocka släkten vem som är bäst i familjen. Jonathan hos Kalmar och Sebastian i hemmalaget.
   Annars har ÖSK väldigt få gemensamma nämnare med Kalmar FF. Just nu är lagen arga mittenkonkurrenter i tabellen och dagens vinnare lär komma högst upp i årets allsvenska av de två. Sport har varit en stor besvikelse för sina supportar den här hösten och det är uppenbart att sommarfönstrets trafik med sju spelare in och fyra ut har gjort att laget varit tvingade att börja om när det gäller lagbygget. Trots alla dessa nya spelare saknar laget fortfarande en striker eller avslutare. Där har tyvärr inte Viktor Sköld lyckats leva upp till den rollen. Dessutom lider laget av obalans där offensiven satts i första rummet och alldeles för många spelare sliter och drar i taktpinnen. Flera spelares, läs Ajdarevic, Gerzic och Besara, offensivlusta går tyvärr ut över det kollektiva försvarsspelet.
   Frågan är om Axén hittar rätt i balansen innan allsvenskan 2016 är över? Det allsvenska kontraktet är i praktiken säkrat med fem omgångar kvar och tyvärr är toppkänningen sedan flera omgångar försvunnen. ÖSK har en teoretisk chans på en fjärdeplats fortfarande, men troligare är en slutlig sjätte eller sjundeplats när årets allsvenska summeras.

   Första halvlek var en veritabel gäspning och det verkade som om sport redan avslutat säsongen. Spelarna såg ut att vara helt ointresserade. Kalmar ägde bollen så deras ledningsmål var logiskt.  ÖSK-Ring stod för en rejäl markeringsmiss i 19 minuten och Kalmar stod sedan för allt spel i första. I 41 minuten presterade ÖSK sitt första skott på mål och lyckades därefter få ytterligare tre farligheter de sista fyra minuterna av första halvlek.

  I andra kom ÖSK ut som ett helt nytt lag och luggarna låg bakåt på hela laget för Axéns hårtork gick nog varm i pausvilan. Borde gjort i alla fall. Redan i 47 minuten skottade Nordin, som dittills varit bäste ÖSK-are, in reduceringen på pass från Viktor Sköld. Helt plötsligt var första halvlekens burop ersatta av uppskattande applåder från de 4800 närmast sörjande i hemmapubliken. När sedan Sköld i alla fall tillfälligt hade en av sina ljusare stunder i matchen då han i 68 fick Kalmars mittback utvisad för att sedan i 79 minuten på pass från Sebastian Ring fick sätta sports ledningsmål och sitt eget första allsvenska spelmål för ÖSK. En distinkt höger i nät.

Idag ställde Axén upp med en trebackslinje där Broberg agerade någon sorts mellanting mellan back och ytterhalv. Axén fortsätter den offensiva satsningen och vågar verkligen med ett bollskickligt mittfält fortsätta utmana de defensiva påtryckningarna från publik och media.

Trots den offensiva matchplanen dröjde det till 41 minuten innan ÖSK hade ett skott på mål. Många var griniga och osynliga i hemmalaget och endast Nordin försökte i första.

 Det räcker inte riktigt att vara ett skönt gäng på träningarna utan laget måste också kavla upp ärmarna på match. Omdömet på läktarna från "experterna" var inte nådigt efter första 45.

Matchen mellan bröderna Ring slutade oavgjort där lillebror spelade upp sig i andra med bland annat en läcker framspelning till ledningsmålet för Sport.

   Bäst betyg i dagens match får Nordin, Jansson i målet samt Almebäck som höll ihop det hela därbak i skadade Moberg frånvaro. Framåt slet Sköld sedvanligt och inbytte Ayaz satte myror i huvudet på smålänningarna.

Nästa vecka är det ärret match igen på Behrn. Tre nya friska poäng tack!

Basquiats änka

  

En snabbläst bok. Foto: ÅJ

   En liten, behändig bok på knappa tvåhundra sidor som beskriver det dysfunktionella och drogindränkta förhållandet mellan kanadensiskan Suzanne Mallouk och grafittikonstens wonderboy Jean-Michel Basquiat. Båda lämnade en trasslig uppväxt för att söka lyckan i 1980-talets New York. Jennifer Clement berättar historien om deras förhållande i dagboksform med inslag av Suzannes egna ord. Dagboken påminner om poesi där författaren inte tvekar att måla med de svartaste av färger i sin beskrivning av det kaotiska förhållandet mellan de två.
   Att de delade boende och heroin hindrade inte Basquiat från att söka andra partners ur båda könen både vad gäller droger och sexuella relationer. Allt som ofta skällde han ut Suzanne och lämnade henne för andra för flera dagar sträck. Hon fick höra genom gemensamma vänner var han bodde och vilka nattklubbar han besökte. Basquiat kom alltid tillbaka till Suzanne och hon var hans enskilt största inspirationskälla för hans konstnärliga uttryck.


    Hans stil beskrivs som en blanding av grafitti, primitivism

Mitchell Crew 1983 Foto: wikiart.org

och neo-expressionism och den gav honom berömmelse under hans livstid vilket inte är alla konstnärer förunnat. Han sålde sitt första konstverk till Debbie Harry, sångerska i Blondie för 200 dollar. En summan som nu efter hans död kännas som ett riktigt kap då tavlorna nu gå för miljonbelopp på konstauktionerna. Den som indirekt blev orsak till den definitiva brytningen mellan Suzanne och Jean-Michel var Andy Warhol. Basquiats konstnärliga förebild och den som var svartsjuk på Suzannes speciella roll i Jean-Michels liv.
Basquiat dog när han kvävdes av sina egna spyor den 12 augusti 1988 vid 27 års ålder och blev därmed en i den långa raden av döda 27 åringar i musiker och konstnärskretsar. Suzanne däremot kom ur drogberoendet och utbildade sig till läkare med utmärkta betyg och blev psykiatriker med en specialisering mot konstnärer och deras psykiska ohälsa.

Warhol och Basquiat  Foto: Vulture.com

Boken får toppbetyget 10 Markaskogar

Björnar och pensionering

   Häromveckan kom en kvinna, mig närstående, hem från en lite utflykt till kungliga huvudstaden. Nedlastad med påsar och intryck var hon lite kränkt också. När hon gick för att åka med tuben och skulle köpa biljett fick hon frågan om hon ville åka med pensionärsrabatt. Det här var andra gången hon fick frågan och hon var inte speciellt nöjd. Döm om min förvåning när hon mellan ägget och smörgåsen vid dagens frukost frågade om vi skulle ställa oss i kö för äldreboende. Jag lyfte blicken långsamt från kultursidorna i dagens tunna tidning fortsatte tugga och fnös något. Sedan fortsatta jag att läsa.

Pensionärer?

   Det är inte bara min fru som råkar ut för sådant här. För två veckor sedan träffade jag en bekant jag inte sett på arton år för då gick han i pension. Han heter Björn, vi kan kalla honom Ettbjörn, ni kommer att förstå varför. Hursomhelst, Ettbjörn hejade och vi pratade om tiden då vid var arbetskamrater. Sedan frågade Ettbjörn: Har du inte gått i pension än? med allvarlig min. Jag funderade i bråkdelen av en sekund på om han skojade men han var gravallvarlig. Så jag fick svara att jag minsann hade minst elva år kvar till pensionen. Även jag blev lätt kränkt.
   Häromdagen pratade jag med en annan arbetskamrat som jag har just nu. Han heter också Björn, Tvåbjörn. Han å sin sida sa till mig: Har du fyllt femtio än? Vilken kille, han gjorde min dag! Jag avslöjade att jag redan var femtiofyra. Men du som är så slät, sa Tvåbjörn uppmuntrande. Jag tänkte för mig själv att det beror på alla fettceller som fyller ut mellan mina rynkor. Själv hade han antydan till kalkonhals. En företeelse som smala och tunna personer företrädesvis har, tror jag. Faktum är att jag har en kompis som heter Björn, vi kan kalla honom Trebjörn, som kan härma en kalkon. Ljudet av en kalkon alltså. Men det har ingenting med det här blogginlägget att göra egentligen, även om Trebjörn är morfar. Min pensionering känns långt borta, jag har ju inte ens blivit morfar eller farfar än och det kommer nog att dröja.

   Men förra hösten på min väg till jobbet när jag cyklade i snålblåst och ösregn och jag var genomsur både av kondens inifrån och ösregn utifrån trots mitt regnställ. Glasögonen var helt omöjliga att se genom på grund av allt vatten. Då tänkte jag tanken för första gången. Tänk om jag varit pensionär nu då hade jag kunnat legat kvar i sängen och läst en god bok. Får nog fundera på den där kön till äldreboendet i alla fall.

Ömma knappar

Svenska omslaget till boken Ömma knappar
Foto: ÅJ

    Gertrude Stein gav uttrycket kulturtant ett ansikte redan i början av nittonhundratalet. Född i USA 1874 av rika föräldrar som gjorde henne och hennes familj ekonomiskt oberoende resten av livet. Hon flyttade redan 1904 till Paris och flyttade då in hos sin bror Leo som hon avgudade. De två startade en kulturell salong som skulle finnas till för Paris konstnärskrets i fyrtio år. De agerade mecenater för konstnärer, författare och många andra med konstnärliga ambitioner. Mest kända är Picasso, Hemingway, Guillaume Apollinaire, Braque, Sherwood Andersson samt Matisse. Syskonen Steins hem på rue de Fleurs blev vida känt i konstnärskretsar som ett ställe där man kunde få några franc för ett verk för en hungrig oetablerad konstnär i det konstnärstäta Paris.
   I efterhand har hon av gayvärlden fått epitet butchflata. Detta då hennes långa lesbiska relation med sin följeslagerska Alice B. Toklas inleddes 1907 och varade livet ut för Gertrude som dog 1946. Ett förhållande som satte relationen mellan henne och brodern Leo på hårda prov. Leo flyttade en dag, tog sitt pick och pack till Florens. Han tog även med sig många av de tavlor som syskonen stödköpt av konstnärer under åren. Det blev för Gertrude att fylla väggarna igen med ny konst. På bilder från lägenheten ser man att tavlor täcker det mesta av de många väggar som finns i lägenheten.

   Alice gav Gertrude stort utrymme i det sociala samlivet och hon var Gertrude trogen och hon höll sig i bakgrunden. Till och med i döden ville hon inte inkräkta på sin väninnas uppmärksamhet. Alice avled tjugo år efter Gertrude och de ligger begravda i samma grav på Pere lachaise kändistäta kyrkogård i Paris utkanter. Det speciella är att Alice namn står på baksidan av gravstenen, så många kyrkogårdsbesökare missar hennes sista vilorum.
   Gertrude och Alice körde under första världskriget ambulans med sårade franska soldater, en ambulans som Gertrude själv bekostade. Under andra världskriget bodde de kvar i det belägrade Paris trots Steins judiska påbrå. Toklas överlevde Stein med nästan tjugo år och skrev böcker framförallt kokböcker. Ett av alla recept var för kladdkakor, sk haschbrownies, eller Alice B Toklas brownies som de senare kom att kallas. Dessa brownies innehöll bland annat torkad cannabis och receptet fanns aldrig med i den svenska översättningen av kokboken. Alice dog några dagar innan sin nittioårsdag 1967.
   Vad gäller Getrude Steins litterära avtryck i nittonhundratalets litteratur så är den marginell. Mest är hon känd för sin och brodern Leos salong som hjälpte så många konstnärer när de hade svårt och ännu inte var erkända av konstvärlden. Hon experimenterade friskt med olika former i sin lyrik och är kanske mest känd för sina citat som fortfarande används över hela världen.

Art isn´t everything. It´s just about everything.

Hennes mest kända poem är väl annars:

"En ros är en ros är en ros är en ros." 

   I boken Ömma knappar experimenterade Gertrude Stein friskt och prövade att utesluta substantiv i sina texter för att ge läsarna möjlighet att själva skapa sina bilder. Boken kom ut första gången 1914 och satte verkligen samtiden på prov och den blev ingen kritiker eller läsarsuccé. Tvärtom kräver den enormt mycket av sina läsare och jag har uppenbara svårigheter att hålla koncentrationen när jag läser hennes texter. Ett exempel på poem från boken Ömma knappar är heter Kotlett:

En blind rörelse är manlig och ytterst.

Ett avsnitt ur filmen Picassos äventyr av HasseochTage

Boken får 3 Markskogar i betyg.