Dalkurd på "Vallen"

   Laget utan hemstad och hemland kommer på besök och det väntas mängder av supportrar till kurdernas stolthet när de nu besöker Berhn arena för första gången. ÖSK-bekantingen Ferhad Ayaz lämnade svartvitt till förmån för Dalkurd i vintras men har efter att spelat till sig en startplats återigen fått problem med lårets baksida. Vi får se om Dalkurd kan använda rätt medicin för att få den förre örebroaren på benen till matchen på Valborg.
   Svartvitt jagar den första hemmasegern trots att laget efter fem omgångar fortfarande är obesegrade. Bloggen hoppas på första hemmatrean och är inte orolig för att framgångarna stigit laget åt huvudet. Det verkar råda balans, ödmjukhet och harmoni i hemmalaget, dessutom anser de själva att det finns mer att hämta i spelet ur den tunna spelartruppen. Bloggen är inne på samma linje då Kennedy, Amin och Granlund plus flera juniorer finns som sparkapital. Albin Granlund gör årsdebut i truppen men får svårt att få speltid. ÖSK har en liten trupp men det ser ut som om hela gänget är med på allvar och aspirerar om en plats i startelvan. Det verkar som om professore Kjäll har en liten, men jämna trupp till sitt förfogande.

Laget Örebro SK

   Bloggen är imponerad av hur tränarparet Kjäll och Bäckström lyckats med mycket små medel finslipa och förbättra detaljer som förra året gjorde att laget tappade mängder av onödiga poäng.
Hörnor, laganda, positionsspel och inställning har förbättrats avsevärt och fått supportrarna att tro på framtiden.

Nu i Uppsala.

   Dagens match spelades på Valborgsmässoaftonens tidiga kväll. Ett av de mer märkliga matchtiderna som gör att hemmalaget tappar en del trogna åskådare. Endast 5529 kom och fick se en märklig match som för hemmalagets del var svartvit. 80 minuters svartaste mörker och 10 minuters vitaste eufori och energi. En första halvlek som gjorde publiken illamående och krävde bättring och där till och med Johan Mårtensson gjorde en Sven Nylander i slutminuterna av halvleken. Dags för läkare Nordström att genomföra en hälsokontroll.
   Slutresultatet skrevs överraskande och något orättvist till   3-2 för hemmalaget efter det att planens bäste, Buya Turay i Dalkurd gjort 2-0 i 74 matchminuten. Allt såg hopplöst ut i ett geistlöst och tempofattigt hemmalag som hade Dalkurds parkerade buss att kämpa sig igenom. Dalkurd fick nästan matchen precis dit dom ville och hade sånär bestulit Sport på alla poängen. Men två hörnor signerade Besara med Omoh och Kennedy som målskyttar gjorde att lagen var på väg att dela poängen broderligt och någorlunda rättvist efter 83 minuter. Men Kennedy ville annat och gjorde ett lika snyggt mål i 92:a som målgest för att fira sin andra balja för säsongen.
   Tyvärr återvände flera spelare i hemmalaget till gamla synder när det gällde att gnälla på varandra och att uppgivet gestikulera mot domare och motspelare när allt gick emot hemmalaget. Bloggen hoppas på bättring till nästa omgång och att laget hittar tillbaka hur det sett ut tidigare på säsongen. Tyvärr var också försvarsspelet virrigt och ihåligt men till deras "försvar" skall sägas att både Lorentzon och Rogic saknades på grund av skada så de nygamla Brorson och Ring gav fullt förståligt viss osäkerhet till hela laget. Mittfält och anfall raggade för mycket boll och gav varandra för lite understöd och agerade mer som individer än som ett lag. Mycket starkt ändå att vinna med tre baljor på sista 12 minuterna av matchen. Sånt ger moral och karaktär på sikt. Men det gäller att Sport har rätt fokusen i de på förväg "lätta" matcherna.
   Nordin gjorde ingen stormatch, men försökte. Kennedy räddade tre poäng med en för dagen upphittad målnäsa. I övrigt finns mycket mer att hämta ur laget där Simon Amin gjorde ett piggt och respektlöst, men kort inhopp.
   För övrigt anser bloggen att hela Behrn arena skall byggas in av läktare.

Pivo

   Under en knapp veckas besök i Tjeckiska republiken som dessutom bjöd på en värmande "Pragvår" krävdes det en omfattande ansträngning för att hålla vätskebalansen. Som tur är erbjuder Tjeckien mängder av lokaler för ändamålet och det stora bryggeriet Pilsner Urquell är marknadsledande och omtyckt både av turister, men framförallt av lokalbefolkningen i den tjeckiska huvudstaden. Bloggen har sin ståndpunkt klar som kommer att framgå av detta blogginlägg.
Tidigare testningar har skett både i Grekland och Belgien med "gott" resultat. Nu är det alltså dags för en genomlysning av ölet i Pilsnerns hemland Tjeckien. Bloggen har tagit på sig uppgiften och tar den sig an med sedvanligt noggrannhet och omfattning. Sjejdel efter sejdel av det bärnstensfärgade guldet rann ner för bloggens strupe men ändå lyckades inte hela utbudet genomsökas och här kommer en skummande bedömning där bloggen ändå utsett en smakrik segrare.

5:e Pivo Norbert

Bloggen hittade fram till ett mikrobryggeri i närheten av Prags pampiga slott på höjderna ovanför Prag äldre och mer moderna stadskärna. Ett slott som också gett Pragförfattaren  Franz Kafka inspiration till den suggestiva och mörka romanen Das Schloss.
Norbert är en mörk historia som har en långvarig skumkrona som räcker nästan längre än ölet. Lite bittert och
med en viss jästsmak. Inget öl som föll bloggen i smaken. Dock finns mikrobryggeriet i en fantastisk miljö och klättringen dit ger ändå en torr strupe med en törst som släcks mer än av nödvändighet än av njutning.

4:e Pilsner Urquell

Här pratar vi kvantitet framför kvalité. Pilsner Urquell vräks ut i stora mängder på populära ölhallar med hög mysfaktor och ljudnivå. Resultatet av denna svaga öl på gränsen till vattning ger otaliga besök till bekvämlighetsinrättningen. Ser att ölet är populärt hos män och kvinnor både tjeckerna såväl som turisterna. Bloggen väljer gärna ett annat alternativ.

3:e Breznak på 2 litersflaska

På flygplatsen Vaclav Havel och i vissa välsorterade affärer säljs öl på petflaska. Denna butelj gick precis ned i bloggens ryggsäck och avnjuts nu i bloggens lugna vrå. Smakrik och bärnstensfärgad ger den en len och ljuvlig upplevelse som gifter sig bra med grillat under kylslagna vårkvällar.

2:a Krusovice ger en fyllig smak som smakar mer. 

En smak som sitter kvar länge i både strupe och 

minne. Smakar trånga tjeckiska gränder och den feta doften av Trdlink.

På första plats Gambrinus, en ny och fantastisk 

bekantskap. Skummande, djupt färgad 

av bärnsten 

Försvinnande god, reste håren på varenda en av

bloggens smaklökar. 

Försvann nästan innan fotografering på en ljum tjeckisk 

uteservering

i slutet av april.

AIK i stan

Besara och Rogic bäst i laget så här långt i årets allsvenska. Foto: ÖSK

   I och med inledningen på 2018 års allsvenska har ÖSK inlett en ny tideräkning, "Rogic-time". Hemmalaget är obesegrat efter tre omgångar och ligger på en sjätte plats i tabellen. Många omgångar kvar, javisst, men inte desto mindre trevligt för alla oss supportrar med en framskjuten tabellplacering.  Extra kul att en finlirare och en brunkare varit bäst i laget hittills vilket ger en härlig mix i det svartvita laget på olika spelartyper som gör att laget kan spela bra oavsett motstånd. Profesore Käll verkar fått till en bra blandning och har fortfarande några äss kvar i ärmen på träningsoverallen.
   De senaste årens drabbningar mellan AIK och ÖSK har varit konstiga historier där hemmalaget dragit det kortaste strået med nollor i poängkolumnen både  2016 och 2017. (Om ni vill minnas dessa nesliga förluster klickar ni på valfritt år för att ta del av respektive blogginlägg.) Till det också försäsongens cupförlust. Men nu ser bloggen bara möjligheter i ett hemmalag i medvind.
   Årets fight är en match mellan två topplag där AIK efter derbysegern mot Djurgården senast får räknas som favorit och även AIK är obesegrat i år, än så länge. AIK tillhör också de förhandstippade lagen om att ta hem mästerskapet. Historiskt sett har de båda klubbarna haft spelare som gått i båda riktningarna lagen mellan och på olika sätt förstärkt varandras lag Lorentzon och Yasin. Även om den senaste affären gick i stöpet då svartvitt hade för avsikt att låna Avdic av kolsäckarna från Solna. Nu får istället ÖSK släppa fram yngre spelare vilket är efterlängtat av alla lokala fotbollsförståsigpåare.

 

Anrikt emblem   Foto: AIK

   I dagens fight på Behrn delades poängen broderligt mellan lagen, spelinitiativet likaså då första halvlek tillhörde hemmalaget och AIK satte svartvitt under intensiv press hela andra halvlek. Inledningen av matchen var trevande och 8012 åskådare gäspade sig igenom första kvarten där lagen inte släppte till något bakåt. Matchen gled mer och mer över i hemmalagets händer som på en hörna i 29:e av Besara tog ledningen med hjälp av Martin Lorentzons kalufs. Snyggt och hörnor är en av de detaljer som Proffesore Käll slipat på och som idag gav utdelning. Resten av halvleken hade hemmalaget spelet men lyckades inte utöka ledningen, trots flera heta chanser. Det doftade straff för Sport några gånger, men domaren var ointresserad av att blåsa. Sköld skadade sig redan i 12:e minuten och Michael Omoh fick göra bejublad allsvensk premiär. Han blandade i vanlig ordning tekniskt avancerade nummer med taffliga bolltapp, men har åtminstone fått någorlunda ordning på defensivtänket.
Defensiven var annars ett adelsmärke hos svartvitt för dagen då topparna och Rogic framförallt tog hemjobbet på ett osjälviskt vis vilket gjorde att det alltid fanns ett par svartvita försvarare på varje gnagare.
   I halvlek verkade det som AIK fått en hårtork av tränare Rickard Norling vilket gav en furiös satsning från nollåttorna. ÖSK fick inte låna bollen först tio och reducering kom som ett brev på posten redan i 52 minuten genom Henok Goitom. Resten av halvleken fortsatte AIK att dominera även om svartvitt stack upp vid enstaka tillfällen. Det kändes som om orken inte riktigt räckte framåt när allt det defensiva arbetet gjorts.
  Mängder av befriande sparkar från framförallt Hines-Ike utan adress gjorde att AIK hade kommandot i andra och skapade flera vassa chanser utan att hitta rätt innanför målramen.
Flera spelare i ÖSK tröttnade betydligt i andra halvleken. Rogic som var briljant i första glömde dra upp klockan i paus och försvann helt ur matchbilden. Kennedy jobbade bra i först men har svårt att hålla sig på benen och skapa något vettigt i andra. Oscar Jansson var en säker sista utpost under matchen och kunde inte göra något åt målet.
Käll har slipat på många detaljers som hörnor, kroppsspråk och att aldrig sluta spela. En nyhet var också att laget samlades på plan direkt efter AIKs kvittering för att knyta nävarna. Det lovar gott inför fortsättningen. Fortfarande obesegrade jobbar laget vidare, men oavgjort gör också att laget tappar några poäng per match så några vinster är vad som behövs om vi inte skall tappa kontakten med topplagen.
Rogic och Kennedy i första samt Jansson, Besara och Hines-Ike för bäst betyg men ingen spelare föll ur ramen denna afton då blåställen var på  hos samtliga spelare.
  För övrigt anser bloggen att hela Behrn arena skall byggas in av läktare.

IFK Norrköping på Behrn

   Kamraterna från Peking besöker Behrn i säsongens första hemmafight. Norrköping med tre poäng i bagaget efter vinst senast hemma mot nykomlingen BP är revanschsugna efter vinterns cupdrabbning där ÖSK vann den gemensamma gruppen efter ett oavgjort resultat i den inbördes gruppmatchen öå Parken i Peking.
   Sport lyckades bärga den första bortapoängen på tio år i en snöig premiär i Sundsvall vilket får anses som ett fall framåt även om spelet var lamt från svartvitt. Fotbollsprofessor Axel Käll coachade magsjuk ett svartvitt som sin vana trogen spelade bra på två tredjedelar av banan men lyckades aldrig träffa mål på 90 minuter även om Simon Amin hade bollen i nätmaskorna. Tyvärr avblåst då bollen varit utanför kortlinjen i ett tidigare skede. Hoppas bara Källs magsjuka inte smittat ner laget så vi får en repris på ÖSK bandys skitmatch borta mot Ljusdal häromåret när det nu blir efterlängtad hemmapremiär i 2018 års allsvenska.
   IFK Norrköping är tippade som utmanare till de tre förväntade topplagen Malmö, AIK och Östersund och har sett om sitt hus framförallt framåt med nyförvärvet Jordan Larsson. ÖSK å sin sida väntade på att få klart med lånet av Denni Avdic från AIK som är en efterlängtad spelartyp, framförallt av bloggen. En längtan som rann ut i sanden när avtalet gick i stöpet. Länge sedan svartvit hade en lång targetplayer som kan dirigera spelet i luften i motståndar boxen. Ett ÖSK som har en försvinnande kort medellängd där Avdic skulle framstått som en jätte bland alla svartvita lilleputtar.
   Veckans utsedda experter på stryktipset hade inga större förhoppningar på hemmalaget den ene hade garderat med ett kryss men titelutmanaren Norrköping hade de flesta tipsen trots vinterns fördel för Sport i och med cupgruppsegern.

Norrköping, Valdemarsvik, Hudiksvall, Norrköping, Hallsberg,  Hörnefors

    8615 åskådare möttes av en organisation runt insläppet som var långt i från allsvensk. Långa köer trots att bloggen var ute i god tid gjorde att många med bloggen missade de första fem av denna match med derbynerv. Första halvlek var en pigg och öppen historia mellan de båda lagen där Sport i kraft av ett antal bra avslut på mål vann på poäng.
   Några saker var sig lika i hemmaspelet, Besara höll ibland bollen lite för länge. Nordin tappade bollen på mitten i farligt läge, Jansson agerade i buren något felplacerad vid några inlägg och hörnor, Igboananike och Sköld sprang sin vana trogen offside några gånger för mycket.
   Nyheter för i år i det svartvita spelet var annars ett ramstarkt försvar med endast tre spelare, hörnor som var farliga och inte gick långt över straffområdet, ett småpassningsspel som blivit kvickare och fyndigare och till viss del effektivare. Moralen och laget spelar  till domaren blåser för slutsignal. Glädjande var också det faktum att flera skott från distans avlossades mot den unge burväktaren i Norrköping. Men som sagt den sista tredjedelen av planen måste spelet vässas ytterligare, anfallarna spelar utan inbördes kontakt med varandra de har ingen hjälp av varandra utan där måste det till ett arbete för Käll och spelarna. Noterar också att ÖSK anfaller med ett fåtal spelare medan IFK får med sig betydligt fler lirare i anfallen och blir därmed farligare framförallt i andra halvlek.
   Nåja, 0-0 efter första halvleks pigga spel där IFK endast åstadkom ofarliga distansskott och några inlägg som landade närmare läktaren än ÖSKs mål. Som alltid saknar idrott logik och redan i andra minuten hittar Kalle Holmberg Ian Smith  som ensam i straffområdet trycker in ledningsmålet på volley för Norrköping. Sedan parkerar IFK bussen och tro det eller ej så ställer även hemmalaget upp sin buss alldeles bredvid! Otroligt trångt och tight på IFKs planhalva och ibland räknar jag till fem stillastående svartvita på den offensiva offsidelinjen som står stilla och väntar på bollen där både Mårtensson och Gerzic har svårt att hitta in med bollar.
    Noterar också att ÖSKs wingbackar oftast vänder ryggen till passningsläggaren och står för högt i plan istället för att komma något lägre ner i banan med fart. Anfallsspelet i hemmalaget saknade helt djup under stora delar av matchen.Ytterligare detaljer att slipa på under veckans träningar.
   Brunkaren och evighetsmaskinen Rogic blir i 84 minuten den som frälser hemmapubliken med ett skott i burgaveln. Men inget av lagen är nöjda med oavgjort utan ÖSK skapar flera hörnor och skott efter kvitteringen men det är Kalle Holmberg! som får sista ordet med en nick tätt över Janssons ribba.
   Spelarkritik är alltid subjektiv, men i första halvlek noterar bloggen framförallt Besara, Nordin och Björnquist. Rogic får en silverstjärna för det påpassliga målet och 93 minuters slit.
Profesore Käll skall också få beröm för att han vågar släppa fram en så ung bänk och Simon Amin skall bli kul att se i framtiden. Han verkar vara en blandning mellan Besara och Nordin.
   För övrigt anser bloggen att hela Behrn arena skall byggas in av läktare.

Bilden av våra liv

Foto: Peter L

   Den här veckan har två nya serier premiär på teve. Lailaland i början och Sjölyckan senare i veckan. Lailaland är ännu en realityserie om livet på Lidingö. Vi får följa ännu en mediahungrig B-kändis som gör pengar på sin egen vardag precis som Pernilla Wahlgren före henne i Wahlgrens värld. Sjölyckan beskriver tre generationer som skall dela på ett sommarställe i 08-områdets utkant under fem sommarveckor. Precis som i Solsidan där det lyckliga vardagslivet beskrevs med hjälp av tre par på Djursholm är är den gemensamma nämnaren Felix Herngren som regisserat Sjölyckan och medverkade i Solsidan men var även medregissör till de senast årens populäraste teveserie.
   Livet i Sverige beskrivs numera från ett rikemans Stockholm där dessa värderingar får bilda norm för hur vi skall leva våra liv. Jag vet att det finns serier och filmer som försöker väga upp den här bilden i form av Ullared och liknande men de står sig slätt i jämförelse då serien om det framgångsrika varuhuset i Halland närmaste är att betrakta som förnedringsteve.
   Framgångsrika men neurotiska stadsbor kontra landsbygdens bonnläppar pekas ut som ytterligheter och förebilder i den medieström som sköljer över oss. Så klart att bilden kan nyanseras en del med andra serier och tevepersonligheter men i det stora hela matas vi med den här normen utan att för den skull stöta på något normkritiskt tänkande i den här frågan. Storstad mot landsbygd!
   Det som är lite udda i det här fallet är att både Miljöpartiet och Centerpartiet har Södermalm som ett av sina starkaste och mest framgångsrika valdistrikt. En paradox i sammanhanget. Andra olikheter kan vara stadens förbud av dieselbil  kontra landsbygdens dieselbil som krävs för att genomföra vardagen. Varg på landsbygd som har flest förespråkare från stan eller veganism och vegetarianism som växer sig starkast i stan men grödorna odlas på landsbygden. Skillnader i livstempo där landsbygdens gilla gång ställs i kontrast till stadens jäkt och snabba ryck där det senare är det önskade och ideala.