Inget är nytt under solen

När Conchita Wurst gjorde succé under melodifestivalen blev det en stor nyhet med en skäggprydd kvinna. Låt vara en man som uppträdde som kvinna och som ett politiskt statement mot framförallt våra grannar österut. Detta efter att ryssarna visat sin trista inställning till HBQTgrupper i Ryssland.
Men Conchita var långt ifrån först med att klä ut sig till kvinna med ansiktsbehåring.
Freddie Mercury lockar till många skratt i inledningen av videon till låten "I want to break free", åtminstone i England där män inom underhållningsindustrin i många år roat publik med att klä ut sig till kvinna. Tyvärr var den stora grannen i väster inte lika road. Amerikanarna förstod ingenting utan videon blev början till slutet på den första delen av Queens karriär i USA.
Det gäller att inte sticka ut om man skall hålla sig väl med de stora grannarna i öst och väst. Det är väl sensmoralen gissar jag.

Charles Bukowski

Idag skulle Buk blivit 94 år om inte sjukdom tagit hans liv. Denna östra  Los Angeles poet och rebell, obotlig alkis och snuskgubbe.
I dubbel bemärkelse en ärrad poet som hade en hård barndom som hade svårt att anpassa sig till auktoriteter, både inom och utom familjen. Med tyska immigranter som föräldrar och själv född i Tyskland gjorde han snabbt engelskan till sitt språk, Los Angeles till sin stad och sitt sätt att skriva poesi till sin stil.

Han levde länge under existensminimum och skrapade alltid ihop sin sista slantar som sattes in på barernas konto. När han sent i livet upptäcktes som poet och författare och fick möjlighet att leva på sin penna efter ett slitsamt arbetsliv på framförallt postverket som också blev en bok med samma namn.

Filmen "Barfly" som Bukowski skrivit manus till är löst baserat på Bukowskis eget liv med Mickey Rourke och Faye Dunaway i huvudrollerna. I den gör Bukowski en sk cameo, vilket innebar att han sitter i baren med en öl när kameran gör ett svep över lejonen vid bardisken. Det gäller att titta ordentligt för hans rollprestation är över på någon sekund. En rollprestation som innebar att han spelade sig själv och på köpet fick gratis öl.
Det är också intressant med filmen eftersom Bukowski själv skrivit en bok, Hollywood, som handlar om förberedelserna och inspelningen av filmen. Han skräder inte orden om skådespelarna och regissören. Filmen blev en kultrulle med begränsad spridning till en hängiven skara beundrare och läsare av Bukowski och hans litterära stil, men även fans till hans bohemiska livsstil.

Men för mig är inte det inte som filmförfattare eller novellist/romanförfattare, det är som poet Bukowski imponerar på mig. En stil som är hans egen. Ett språk som är unikt och nyskapande. Mustigt och rättframt. Utan några som helst krusiduller chockerar han både läsare och åhörare med sin poetiska ådra. En produktion som imponerar med sitt omfång och sitt språk. 

Kan rekommendera er att fira hans minne och födelsedag med att läsa hans poesi. Bättre finns inte.

Boktänk

   Efter att jag skärskådat min bokhylla kom jag fram till att jag nästan uteslutande läser manliga författare. Förmodligen är det något freudianskt, för jag gillar kvinnor. På  alla sätt.  Det var med andra ord tur att jag fick en bok av den engelska författaren Jeanette Winterson.

Hon beskriver i sin biografi, för det är en sådan, en ovanlig sådan, sin uppväxt som adopterad i det tidiga sextiotalets norra England. Hennes adoptivhem är fattigt, kärlekslöst och fördömande. Pappan spelade en hunsad och undanskymd roll i hemmet. Dessutom en starkt frikyrklig mor som med sitt frikyrkliga tänkande, en högst personlig variant, satte en speciell prägel på hemmet och Jeanettes uppfostran. Många var de tillfällen då den lilla flickan låstes ute ur huset och fick sitta på kökstrappan och frysa ibland hela nätter.

Till slut gör hon uppror gentemot mamman och flyr hemmet och de förväntade konventionerna.

Frigörelseprocessen är inte helt utan umbäranden men Jeanette som är van vid tuffa tag går även igenom detta och blir slutligen en firad författare.

Hon blir även en firad feminist, homosexuell förkämpe men frikyrkan tar hon för evigt avstånd ifrån ett avståndstagande som är ömsesidigt.

Som adoptivbarn känner hon skuld, en skuld som nästan får henne att ta sitt liv men räddas i sista stund av sin katt. Hon söker naturligtvis sina biologiska rötter men trots att hon hittar "hem" så lyckas hon aldrig bli tillfreds med sin nygamla familj. 

Winterson skriver i en krånglig men okonstlad stil vilket gör att det tar tid att förstå sig på bokens upplägg. 

Boken får fyra av tio Markaskogar i betyg

Tito

Köpte en biografi om Jugoslaviens förre diktator och president, Josip Broz även känd som Tito. Jag tänkte att det skulle hjälpa mig att förstå den konflikt som funnits på Balkan i över hundra år mellan serber, kroater, albaner, moldaver och bosnier för att nämna några.

Inte lätt måste jag säga att förstå sig på läget och inte mycket klokare blev jag. Jo, nåt lärde jag mig i mitt  försök att förstå konflikten. Tito var en lika grym kommunistisk ledare som Stalin och Mao med flera före honom. Utrensningar av oliktänkande kommunister hörde till vardagen under hans fyrtioåriga presidentskap.

I boken finns svensken Slas, författaren och konstnären Stig Claesson, citerad. Han sammanfattar den jugoslaviska konflikten på ett sätt som innefattar även min förståelse. Detta trots att Slas gjorde fyra resor till Jugoslavien som hjälparbetare i femtiotalets efterkrigseuropa där han hjälpte till att bygga motorvägar, järnvägar och kraftverk.

Slas komprimerar den komplicerade och långa konflikten mellan de olika folken med orden:

"Att försöka reda ut Balkans efterkrigspolitik är som att komma in på krogen i Uddevalla utan slips. Till det behövs starkare män."

Resa

I min barndom arrangerades "Resa mot okänt mål" av någon förening på landet där jag bodde. En biltur ut i det okända Närkelandskapet som alltid avslutades med kaffe och dopp på något trevligt ställe för den stora bilkaravan som var med på arrangemanget.
Igår körde frun och jag "Resa mot känt mål" som var den årliga volleybollturneringen i Brevens Bruk med tillhörande grillning och samkväm.
Under bilresan dit tog vi en avstickare från snabbaste vägen. Genom grusvägarnas, Gölsbacken, Snytan, Malgräva, Löksätter, Sånne för många exotiska platser. Jag har säkert inte åkt den här vägen på tjugo år och kunde konstatera att en del var sig likt med annat var sig olikt. Nåt var försvunnet och vissa hus och saker helt nya och för mig okända. De hus som förr hade en perfekt ordning med minutiöst ordnade tomter och husfasader var nu nedfallna och igenväxta. Färgen flagade och gräsklipparen stod oanvänd. Människor som förr bodde i välbekanta hus har gått bort och nya för mig okända innevånare finns nu i husen. Tänk vilka minnen jag har från vissa av de där husen. Tänk om väggarna kunde tala eller om möjligt visa en film från ungdomligare tider, eller kanske inte….
Så för mig blev denna resa en resa mot känt mål som nu blivit okänt. Tiden går och inget vi gör kan stoppa den.

The Great War

The Great War eller Först världskriget som det heter på svenska och ibland på engelska. Så typiskt att det heter The Great War på engelska, det sista stora kriget där heder och ärofull död var ett mål för många engelska officerare. Allt i en lång kolonial tradition.  Kriget 1914-1918 detta leriga, förnedrande skyttegravskrig som utspelade sig i nordvästra europa.
Heder och ära gällde fortfarande, ända till någon kom på att maskingevär, stridsgas och stridsvagn var effektiva maskiner som skulle göra slut på de ärofyllda krigens era. Första världskrigets utveckling och tekniska vändning blev en överraskning, för alla inblandade. Med all lera, nya krigsmaskiner och gammaldags tankesätt hos ledande officerare blev kriget en hemsk upplevelse för alla inblandade fotsoldater. Blod, lera och svett.
De engelska officerarna försökte i det längsta undvika att se verkligheten som den blivit i vitögat, tänkte traditionellt, vilket blev mängder av soldaters dödliga öde. Till och med när fred hade proklamerats skickades soldater ut till en säker död. En order är en order.

Winehouse

Läste Mick O´Shea`s biografi över Amy Winehouse, en orgie i inställda och avbrutna konserter. Naturligtvis också många lyckade konserter där Amy trollband publiken med sin jazzröst från norra London. Hon blev Camden trogen under sitt korta liv som helt enligt rockmyten inte blev längre än tjugosju år. Hon sällade sig därmed till den långa lista över rockartister som inte blev äldre utan kommer att för evigt vara unga i våra minnen.
Sex, drugs and  rock n`roll blev en signatur för den ständigt paparazziförföljda sångerskan. Lite psykisk problematik som extra barlast gjorde henne till ett lovlig byte för den engelska skvallerpressen.

Trots det eller kanske tack vara de många mörka stunder hon genomled lyckades hon skapa låtar som kommer att leva länge. Hon gjorde dessutom egna versioner av andras låtar och min absoluta favorit är Amys version av The Zutons "Valerie". Vilken pipa!!