Göta kanal eller Vem drog ur proppen?

 

Slussvaktarsstuga Tegelbruket Foto: ÅJ

    Det är dags att åka långfärdsskridskor på Göta Kanal. En upplevelse som bloggen väntat på länge och det gäller att passa på när tillfälle ges. Det är mycket som ska klaffa med minusgrader och snöfri isskorpa på kanalen för att åkningen ska var möjlig. En bonus är ett fint väder på helgen i fråga eftersom bloggen också har ett arbete att sköta. Har man dessutom goda vänner som bor längs kanalen som man kan få sällskap med och bo hos och umgås med gör inte det upplevelsen sämre.
   Titeln på blogginlägget är också titeln på den första filmen av fyra om olika maritima äventyr på Göta kanal. Publiksuccéer de flesta av dem, men filmkritikerna var inte nådiga. Banala trivialiteter om någon skulle från bloggen om en åsikt.
 

Den gamle och kanalen Foto: MHJ

Med Mem i bakgrunden Foto: MHJ

 På väg från boendet i Söderköping till starten för långfärdsskridskoresan på Göta Kanal kan bloggen konstatera att någon verkligen dragit ur proppen på Göta Kanal. Vattenvägen i den del som rinner i Östergötland är till stora delar torrlagd för reparationer och sträckan som vi ska åka är även den föremål för renovering men vattennivån är någorlunda normal. Ett reparationsarbete som är nödvändigt då kanalen varit i bruk sedan 1832.
   Vi går på vattenleden vid slussen som heter Tegelbruket. Slussvaktarbostaden har den för hus tillhöriga kanalbolaget karaktäristiska gula färgen och vårt mål är den första eller sista slussen innan Östersjön vid Slätbaken, Mem. Allt beror på vilket håll man räknar kanalens början, från öster eller från väster.

Kanalkanaljer Foto: ÅJ

   Som alltid är  känslan vid långfärdsåkning på skridskor obeskrivlig. När bloggen åkte på kanalen var det solsken, nollgradigt, vindstilla och fantastisk is och bloggen hade dessutom ett fantastiskt sällskap på den östgötska isparketten. Dagen var perfekt.

Fem kilometer mellan Tegelbruket och Mem Foto: ÅJ

      Bloggen glider på kanalens frusna vatten mot havet, i sakta mak, och känner sig nära naturen och ett med omgivningarna och frihetskänslan är överväldigande. Det karaktäristiska knarret från nyslipade skridskor som dansar på isen hörs och bloggen njuter ifylla drag över en fulländad lördag i januari 2017.

Hemgjord gluwein på kanalkanten Foto: ÅJ

Vad händer med änder?

   Efter det att jag bytt arbetsplats under sommaren fick jag också en ny cykelväg till jobbet. Efter några veckors utprovning av den bästa och mest tidseffektiva rutten blev det den som under någon halv kilometer går genom parken längs Svartån. Denna smutsbruna linje som skär genom det platta landskapet som en kniv genom varmt smör. Allt eftersom hösten blev kallare och löven gulare blev vattnet i ån kallare och mörkare. De enda som inte verkade bry sig om det här var alla änder som låg och guppade på åns små krusningar. De blev fler och fler och verkade trivas i sin stora flock och mina tankar började sväva iväg till Central Park, i New York.

   Holden Caufield stod vi kanten på dammen i Central Park, tittade och funderade på änderna precis när han kommit tillbaka till New York efter det att han blivit relegerad från sin skola. Han ville veta precis som jag vad som händer med änderna när vattnet fryser till is. Han ville inte gå hem till familjens fina lägenhet på Manhattan. Även han reflekterade runt ändernas öde till vintern, precis som jag. För nu när isen lagt sig är de inte på plats i åns bruna vatten. De är inte heller fastfrusna i det tunna islagret på dammen i Central Park.
   Den 16-årige Holden Caulfield är den fiktiva huvudpersonen i J.D. Salingers roman Räddaren i Nöden på engelska Catcher in the Rye, som kom ut första gången 1951. Romanen blev på kort tid en generationsroman för efterkrigstidens amerikanska ungdomar. Boken var bannlyst på de flesta skolor och college på grund av sitt mustiga språk vilket gjorde att den blev den mest lästa boken. Som alla andra generationsromaner i världen handlar det om ungdomens sökande efter meningen med livet, sexualitet, vänskap och döden samt den eviga frågan att komma överens med sina föräldrar. Alla frågeställningar som upptar en tonårings tankevärld.
   Salinger var en enstöring och romanen är hans karriärs enda. Med erfarenheter som soldat under andra världskriget levde han sedan ett undanskymt och isolerat liv ända fram till sin död 2010.
   Boken fanns också i fickan på John Lennons mördare Mark Chapman när han arresterades. Chapman som kände en egendomlig samhörighet med den 16-årige huvudpersonen Holden Caulfield påstod sig vara inspirerad av boken till mordet på Lennon. Inget i boken handlar om något mord eller uppmanar till mord på något vis. Vilsenheten mellan Chapman och Caulfield är väl det enda som är till viss del gemensamt.
   Var änderna befinner sig nu när isen lagt sig är fortfarande ett mysterium för Caulfield och mig. De enda vi vet är att de inte fryser fast i isen under vintern.

Vilken är Steely Dans bästa låt?

   I många år har min favoritlåt varit Bodisattva från andra skivan Countdown to Ecstasy som släpptes 1974. Men när jag läste boken Reelin´ in the years av Brian Sweet som handlar om Steely Dans karriär lyssnade jag på plattorna och fick en ny favorit. Nu är det istället I Got the News från skiva Aja som kom ut 1977 och av många ansedd som gruppens bästa platta. Aja har stark konkurrens som bästa album med Gaucho från 1980 som nog får räknas som den mest kommersiella framgången för låtskrivarduon Becker/Fagen från Amerikas östkust.
Fast vad gäller album så har jag på sistone fastnat för Two against nature som kom ut 2000 men det kanske inte räknas då detta album inte tillhör dom första klassiska sju från deras karriär på sjuttiotalet.Men nu var det I got the news:

  

   5.03 ren och skär spelglädje. En jazzinspirerad lekfull historia med kärleksfulla anspelningar till musikhistorien. Jazzig, men ändå modern. Skriven av parhästarna Donald Fagen och Walter Becker och producerad av Gary Katz. Så här i efterhand de tre som egentligen är/var Steely Dan.

Det som ger en extra skön groove är att Michael McDonald finns med på körsång eller background vocals. En legendar i den amerikanska västkustrocken i eget namn såväl som en av medlemmarna i Doobie Brothers. Det som ger låten dessa lätta lekfullhet mellan baktakter och listiga textrader är pianot som spelas av Victor Feldman.

Lyssna och njut medan du funderar på vilken du har som favoritlåt med Steely Dan.

Lista på irriterande saker 2016

   I nyårstider är det vanligt med listor. Bästa filmerna, bästa spelarna, bästa musiken mm mm. En lång rad av listor som översvämmar tidningar och digitala sidor. Förra året åstadkom bloggen en lista över grekiska öar. Onekligen fanns ytterligare erfarenhet från nya öar men bloggen vill variera sig något så därför består årets lista bara av tre saker och det är de saker som irriterat bloggen mest under året.   

               Olsson på väg mot en varm korv och Johan Cruyff  Bild: The Guardian

3. Isterband - Ingenting är så irriterande som när bloggen är hungrig och det serveras isterband. Då kan bloggen bli grinfärdig. Det hela började i lumpen när vi var ute i skogen på övning. Vi hade inte fått mat på hela dagen, regnet var bedrövligt regnigt och alla utrustning var sur. Snuskburken grävdes fram ur packningen och det bjöds på isterband och stuvad potatis. Sedan den dagen har bloggen tagit kraftigt avstånd från denna rätt och undviker med stor sinnrikhet rätten när den står på matsedeln. Senast under november månad under året som gick. Vilken irritation, och som en konsekvens, lågt blodsocker och dåligt humör.

2. Högerbackar Bloggen har under året ägnat ett inlägg åt denna bristvara i landslaget men även i vårt lokala stolta lag, Örebro SK. Har alltid haft svårt för att känna sympati med landslagets högerbackar speciellt sedan Janne Olsson var rundningsmärke på sjuttiotalet åt Johan Cruyff. Olsson hade värdiga efterträdare både på åttio- och nittiotalet men även under det här årtusendet. Jag nämner ingen vid namn utan låter dessa passera förbi under tystnad. Nu har även tränarna i Sport gjort sig av med de tre senaste årens ordinarie högerback av skäl som är bloggen obekanta. Men bloggen gissar att det har varit svårt att komma överens om kontraktet och då fick han gå helt enkelt. Problemet är att det vi nu har kvar är två skadebenägna trettioplussare, en råbarkad amerikan och en valpig junior som inte riktigt är färdig än som spelare. Bloggen känner sig uppriktigt orolig inför nästa säsong. Hoppas inte att motståndarna hittar Sportklubbens svaghet för tidigt på säsongen.

1. 2 till 1 körfält Bloggen fattar inte vem som kommit på den här typen av körbana. Enligt all statistik samt bloggens fru är det här en säker form av vägtyp. Få olyckor, lugn körrytm och säker körning. Det är i alla fall vad de säger, förståsigpåarna. Själv blir bloggen bara irriterad och passar på när bloggen har två körfält på sin sida av vägen att köra om sina medtrafikanter i hög fart och med liten marginal. Bloggen lyckades skapa flera tillbud utifrån irritation, akut hemlängtan och långsamma medtrafikanter under året. Hela sträckan mellan Köping och Västerås består av denna typ av väg. 2 till 1 körfält på omväxlande körbana. Irriterande!

Bloggen önskar härmed alla ett Gott Nytt År och ett mindre irriterande 2017.

Temple church

   

Altare och altarfönster Temple church Foto: ÅJ

   Jag åkte District västerut och klev av vid Temple. Visste egentligen inte vart jag skulle förutom att jag hade Temple church som mål och att kliva av tuben vid Temple lät ganska logiskt. Jag gick tillbaka österut längs Embankment och vek av norrut på Middle Temple lane. Gränden in mot kyrkan hade bara ingång från Fleet street, den gata som en gång varit Londons tidningsgata på den analoga tiden. Hittade gränden och gick förbi mängder av kontor, kontor för advokater. Det visar sig att Temple church området tillhör de två advokatorganisationerna Inner Temple och Middle Temple. De fick ansvaret för området och skötseln av kyrkan 1608 av King James I och håller ordning på området och kyrkan med exemplarisk noggrannhet sedan dess.

Temple church Foto: ÅJ

Middel Temple lane Foto: ÅJ

 Temple church byggdes år 1185 av engelska tempelriddare vars ursprungliga uppgift var att skydda pilgrimer som reste till den heliga staden Jerusalem för att besöka graven för Jesus Kristus. Kyrkan renoverades efter andra världskriget då den fick stora skador under blitzen av tyskarnas bombardemang. Kyrkan är nu idag en av den anglikanska kyrkans främsta kyrkorum.
   Vi har alla sett Ivanhoe på nyårsdagen på teve och att kliva in i kyrkan är som att komma in i miljön för filmen. För fem pund får jag komma in i kyrkan där gregoriansk kyrkomusik bildar en rogivande ljudkuliss. Besökarna går vördnadsfullt runt i kyrkan och läser, fotograferar eller bara reflekterar. Många fina bilder och väggutsmyckningar finns i kyrkan men en och annan narr har också funnit sin plats på väggarna.

Hundliv? i TC Foto: ÅJ

Narr i TC. Foto ÅJ

   Kyrkan finns omnämnd i Dan Browns bok  "Da Vincikoden" och är även med i filmen så det känns lite som om jag går i Tom Hanks fotspår när jag går runt och tittar på statyer, gravornament och kyrkans utsmyckning. Jag letar inte efter någon lösning utan finner bara en märklig rogivande känsla i detta nästan niohundra år gamla kyrkorum och tidsperspektivet ger mig tankar som får det att hissna när jag inser platsens betydelse för hela västvärldens utveckling och den civilisation så som vi känner den. 

Avbild av korsriddare Foto: ÅJ

The Tube

    När man väntar på tåget nere i Londons tunnelbana finns det stora reklamaffischer i de klassiska gångarna och underjordiska perrongerna. Kanske lika bra att de är underjordiska för vissa av affischerna vittnar om en syn på kvinnor och män som sedan länge lämnat det normativa. Eller är det så att ö-rikets reklamkampanjer är ett utslag för landets unkna kvinnosyn? Vet inte riktigt vad Brexit och Boris Johnson har för tankar, kanske inte bara Storbritannien skall återgå till den gamla ordningen igen utan det verkar som om könsrollsdebatten tar ett gigantiskt kliv bakåt den också.

On the Tube, London Foto: ÅJ

On the Tube, London  Foto: ÅJ

   Men jag kanske överreagerar där jag står och väntar på nästa tåg på Central Line, den röda linjen som tar mig till shoppinggatan Oxford Street och alla glamorösa flaggskeppsbutiker.

ÖSK allsvenskan 2016

 

Äntligen dags att summera årets allsvenska nu när den sista kvalmatchens sista boll är kickad.
Malmö FF är värdiga svenska mästare och Falkenberg och Gefle lika rättvist ned i superettan. På i princip matchens sista spark i kvalet lyckades Halmstad lura Helsingborg på en allsvensk plats så far och son Larsson får lida minst en säsong i superettan. Inte någon överraskning det heller då skåningarna brottats med dålig ekonomi och varit tvungen att sälja av sin bästa spelare för att få rätsida på kronor och ören.
    Apropå ören, hur klarade sig spelarna i Örebro SK i den tuffa bedömningen som bloggen sparat till novembermörkret? Men först bara lite om laget som spelade en formidabel fotboll på försäsongen och våren där man till och med var i serieledningen i några omgångar. Sport kämpade länge med IFK Norrköping och Malmö om toppositionerna men ett OS-uppehåll förstörde alla chanser till bra slutplacering tillsammans med ett märkligt transferfönster med sju spelare in och fyra ut ur laget som förstörde alla chanser till en fin slutplacering. En slutlig nionde plats i tabellen för Sport i 2016 års allsvenska kan inte anses som godkänt och med tanke på den potential som laget besitter samt den försäsong och vårsäsong som laget gjorde är tia i tabellen en skuffelse.
  Innan bloggen avslöjar spelarbetygen kan jag bara konstatera att ÖSK är bäst när det inte gäller. Endast en seger och två oavgjorda mot de fyra topplagen MFF, AIK, Peking och Änglarna. Alldeles för dålig poängutdelning om föreningen vill vara med och slåss i toppen av allsvenskan och det vill dem väl?
Bloggens betygsskala är tiogradig och högst subjektiv, känsloladdad och baserad på en okulär besiktning av alla hemmamatcher då jag sett alla utom två live och de andra två på teve. Endast de som spelat i hemmamatcher får en bedömning oavsett hur mycket de spelat.

Tifo hos kubanerna. Foto: ÅJ

Jacob Rinne målvakten som försvann i sommarfönstret till Belgien. Näst bäste ÖSKare under vårsäsongen och panterlik poängräddare ett flertal gånger.  9 Markaskogar

Oscar Jansson ersättare efter Rinne, men tidigare år förstavalet för Axén. Gett ett osäkert intryck då självförtroendet fått sig en törn det senaste året. Får ta på sig några mål bakåt. 6 Markaskogar


Daniel Björnkvist  Vår lokala speedkula har haft en ryckig säsong med småskador och har inte varit så framgångsrik i offensiven som tidigare säsonger. Stabil. 5 Markaskogar

Patrik Haginge traditionsbärare och kultspelare, gjorde sin sista? säsong till stora delar i gips med en avsliten hälsena. 1 Markaskog

Michael Almebäck Återvändaren som har haft svårt att hitta rätt i spelet och i laget. Ändå pålitlig som pådrivare och närkampsspelare. Sämre med bollen. 6 Markaskogar

Erik Moberg Bra på huvudet, bra i närkamper och brytsäker, till och med poängräddare i några matcher. Bara olustigt med alla hjärnskakningar. Bäste ÖSKare 2016. 9 Markskogar

Brendan Hines-Ike Amerikanska mittbacken har inte alla gånger varit vän med boll och markering. Gillar honom trots allt och får ses som en framtidsman.  3 Markaskogar

Carl Ekstrand-Hamrén fick en chans och tog den inte. Inte vuxen den allsvenska kostymen. Nervigt, taffligt och kantigt 1 Markaskog

Sebastian Ring läcker vänsterfot, sämre i markeringsspelet och behöver bygga lite muskler, kan bli nåt i framtiden. 2 Markaskogar

Martin Lorentzon in i laget under sommarfönstret, rutinerad defensiv, obefintlig offensiv
måste visa mer. 3 Markaskogar

Logi Valgardson iskall islänning som varit flitig besökare hos lagläkaren, svag i markering och svag i offensiven. Hur är det med snabbheten? 3 Markaskogar


Robert Åhman-Persson slitvarg och karaktärsspelare, härliga djupledslöpningar på vårsäsongen, pådrivare och kapten som vill mycket. 8 Markskogar

Ferhad Ayaz snabb bolltrollare som fortfarande är lite valpig, kul att titta på, blir bättre nästa år. måste jobba på fysiken. 4 Markaskogar

Maic Sema målbäst, tunn tekniker som inte räcker till i närkampsspelet, mer muskler krävs om det skall bli en helt ordinarie plats i laget trots målfarligheten 5 Markaskogar

Nahir Besara loj söderkis eller spelgeni? målfarlig,  men försvinner ibland långa stunder under matcherna, haft svårt att hitta sin plats på plan och i laget. 5 Markaskogar

Nordin Gerzic alldeles för mycket upp och ned, många alibilöpningar, har tappat tempo och snabbhet, börjar bli gammal? ändå bland de bättre. 7 Markaskogar

Daniel Nordmark hjälpgumman som fått finna sig att sitta på bänken efter sommarens transferfönster, vad händer till 2017? 3 Markskogar

Martin Broberg skadedrabbad och bänkad till och från, svårt att hitta formen från 2015,
har stor potential som vi hoppas få se 2017. 5 Markaskogar

Astrit Ajdarevic spelförståelse i världsklass, men lynnig och gnäller gärna på medspelare och andra när spelet inte stämmer, högklassig vår, pinsam höst 6 Markaskogar

Daniel Gustavsson borde varit kvar i föreningen, blandade fotbollsgodis med att gömma sig på plan, kom tillbaka Daniel allt är förlåtet. 6 Markaskogar


Michael Omoh vindsnabb tekniker med bra och lurigt skott. Måste bli bättre på samspelet med övriga i laget. Överraskande värvning av Axén. 4 Markaskogar

Jonatan Lundberg yngling med framtiden för sig, måste visa mer för att hålla plats i truppen,
en av få unga som fått chansen, har tyvärr inte tagit den. 1 Markaskog

Kalle Holmberg slitverg, förtvivlat svårt att få till det i allsvenskan, gick till Peking likadant där, ur-öskare som snart är tillbaka på Behrn. 5 Markaskogar

Viktor Sköld springer och sliter, spelar oekonomiskt, oklar över vilken potential han har som allsvensk fotbollspelare, bloggen kräver mer. 3 Markaskogar

Alhassan Kamara det offsidespringade krutpaketet som fått de senaste åren förstörda av överansträningsskador, slät figur under våren, till Häcken i sommarfönstret. 1 Markaskog

   Till nästa säsongen önskar bloggen ett stabilare spel, mindre aktivitet i transferfönstret och bättre balans i laget mellan offensiv och defensiv. Vore väl inte helt fel med en topplacering i allsvenskan 2017, en uppgift och målsättning som inte borde vara omöjlig. Nionde plats som i år är inte godkänt helt enkelt. Högst upp på bloggens önskelista till jul står en targetplayer och giftig målskytt, då är vi vinnare igen!
   Med detta går bloggen till vintervila vad gäller fotbollsrapporteringen men förmedlar ivrigt andra kulturella tilldragelser till alla läsares förnöjelse. Tack till er som läst!