Min pappa var inte speciellt förtjust i kokosflingor. Tror aldrig han smakade en kokosnöt och det har för övrigt definitivt inte jag, tror inte min son gjort det heller.
Pappa undvek att smaka kakor med kokosflingor som dekoration. På hans tid vara det den enda gången man kunde komma i kontakt med kokos. Han var inte alls förtjust i denna smaksensation.
 |
| Foto: www.aftonbladet.se |
Jag ärvde denna skepticism och när jag gjorde mina chokladbollar, som på den tiden hette något annat, var de alltid dekorerade med pärlsocker. Minns att min mamma gjorde en form av mjuka kakor med ett lager choklad som alla andra mammor dekorerade med kokos men som mamma lade strössel på som ett färgrik mönster. Det tackar jag henne för. Nu utsätts jag för att viss mat steks i kokosfett, en fara som pappa aldrig behövde riskera. Den som ligger i fara för mat stekt i kokosfett är sonen och gissa vad han inte är speciellt förtjust i, jo ni gissade rätt: kokos
Det verkar vara en genetiskt överförbar aversion mot kokos som familjens manliga medlemmar dras med. Gemensamt är att vi tycker att det smakar som papper, tugga, tugga men det finns fortfarande kvar i munnen, sätter sig fast mellan tänderna. Försvinner aldrig och smakar absolut ingenting, ger inget extra för den totala smakupplevelsen, bara finns där, oftast som en menlös dekoration.
Kokos får i betyg en nedhuggen Markaskog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar