Ö-lista

 

Skopelos ÅJ

Koufonissi ÅJ

Under de senaste åren har det blivit en del resor till den grekiska övärlden. Solsäkert och trevligt bemötande och man kan om man vill undvika de värsta turistfällorna på ett väldigt enkelt sätt.
1200 till 6000 öar beroende på om man räknar alla kobbar och skär eller inte. Jag har varit på sju stycken öar om man undantar i sammanhanget bamsingen Kreta. Dags att lista dessa sju då 2016 års resa bokats i dagarna. Tre nya öar i Joniska havet denna gång. Kykladerna och Sporaderna har besökts tidigare så det är dags att byta ögrupp. Nedan kommer ett kåseri om vedermödorna i Grekland, tidigare publicerat i tidningen Länsposten, juli 2013.

En närking på resa

   Det var dags att lämna Närke för en utlandssemester. Tveksam, med mycken tvekan hade jag gått med på att överge den svenska sommaren med åska, regn, drivis och hagel för den grekiska övärlden. Jag framhärdade fördelarna med en svensk midsommar på altanen med regnet smattrande mot takplåten eller en tältsemester med regnskurar och mjukt knäckebröd som en följd av fukt, dagg och juliregn. Jag förlorade diskussionen och styrde kosan mot den grekiska övärldens tryckande sol och garantier om salta bad och ljumma nätter, läckra grillspett och raki.

Efter resan ned med diverse transportmedel och inkvartering på hotell skulle vi omedelbart till stranden. Barfota blev första upplevelsen skållade fotsulor då sanden säkert höll en temperatur av femtio grader, i alla fall den sand som låg stilla, för en del av sandstranden fanns ständigt i luften och fyllde ögon, öron och mun vilket gjorde smaken i munnen något sträv. Efter några dagar hade vi tröttnat på att ligga på sanden och hyrde strandbäddar till en hyggligt billig penning.  Bekvämt får jag säga, om det inte varit för den där greken, som tillverkat parasollen av palmblad och armeringsjärn. Han hade tillverkat parasollen efter sin egen storlek och var kort så att en reslig närking som jag rispade flinten i armeringsjärnen varje gång  jag reste mig för att gå och bada.

Ja, bada förresten saltvattnet gav lock i öronen och sved i alla sår man eventuellt hade på sin kropp och fick man en kallsup av det salta medelhavsvatten smakade det salt i flera timmar efteråt. Man fick dricka ännu mer flaskvatten än vanligt för att få bort saltsmaken i munnen och turerna till toaletten blev täta som en svensk granskog på grund av detta ständiga pimplande. Men man skall väl inte klaga när regnet stod som spön i backen hemma på Närkeslätten. Solen kunde till slut bli lite tjatig. Jag undrar om det finns ett ord för dåligt väder på grekiska eller moln för den delen. Vad pratar grekerna om egentligen när de träffas och ”kallpratar”, i brist på annat är det nog vind, en nog så viktig faktor i Kykladerna. 

Stol ÅJ

   Efter några dagar började huden att streta och min kropp började anta en grisrosa nyans och jag såg med avundsjuka blickar på resesällskapet som mer och mer liknade en brunbjörn. Det började bli svårt att sova, men även att sitta på serveringarnas rottingmöbler som gav avtryck i det rosafärgade hullet samtidigt som öronen plågades av den entoniga bouzoukimusiken. En musik som förföljde mig överallt i affärer, souvenirbutiker och på caféer.  På restaurangerna pådyvlades jag bröd med mjukt innanmäte och en brödskorpa som fick gommen att se ut som en hockeyrink i tredje perioden. Måltiden avslutades med en lokal specialitet som definitivt inte var alkoholfri och inte kan man beställa grekiskt kaffe. Det är allt annat än svenskt och serverades i löjligt små koppar med mängder av sump!

   Kvällarna avslutades alltid med att man skulle stänga balkongdörrar man hade på rummet för att luftkonditioneringen skulle fungera som tänkt, men man haltade svärande i säng efter att man slagit stortån i piggen som håller dörrhaspen på plats.

Det bästa med att åka från Närke är att man får komma hem igen, borta bra men Närke bäst.

Min ö-lista är den som kommer här:

7. Andros 

En trevlig ö, lite liten och blåsig kanske. Härligt boende, men utbudet av restauranger och stränder är ändå begränsat. I den här konkurrensen innehar Andros en sjunde plats, trots spännande naturfenomen och natur.

6. Amorgos

Häftiga stränder med stora höjdskillnader och ett kloster som ser ut att hänga utanpå på en bergvägg.

Här kan man se filmen  Det stora blå varje kväll. Inspelad i vattnen runt ön och öborna är mycket stolta över filmen.

5. Milos

Vi lyckades aldrig få följa med på båtturen till de häftiga lagunerna och klipporna då blåsten höll ön i sitt grepp. Första ön jag fick stifta närmare bekantskap med kackerlackor. Fantastiska vyer med otroliga färger och scenerier som gav oss Star Wars-känsla.

Milos ÅJ

4. Koufunissi

Den minsta ö jag besökt. En liten personlig favorit men så liten så man tröttnar av den anledningen. Här har sällskapet hittat en stenlagun med vildväxande breezers! som är en perfekt avslutning på en stranddag. Klippor och små mysiga tavernor men som sagt i minsta laget.

3. Skiathos

Fantastiska stränder, rikt folkliv och möjlighet till båda parasailing och vattenskidor. Bananabeach för dom som vill solbada utan en tråd på kroppen. Fantastiska minnen från alla de solddränkta after-beach sittningar som genomfördes på ön. Det här är också ön där det största skratten utbrutit.

2. Naxos

En ö som besökts två gånger och där vi andra gången gjorde många nya upptäckter. Ön var också första anhalten på första resan så den satte normen för vårt resande i övärlden. Gymnastiska kypare och härliga stränder med spännande serveringar.

Naxos ÅJ

1. Skopelos

Mamma Mia spelades bland annat in på den här ön. Vår favoritstrand är det ställe som var filmteamets egen privata strand och som nu lever vidare i förfinad form. Shopping, restauranger och stränder i lagom mängd. Ön tål att resas till flera gånger och minnet av när köttbitarna på favoritrestaurangen formligen smälter i munnen lämnar mig aldrig.

   När solen skiner, värmen omsluter den vita nordliga lekamen och sanden är så där lagom ljummen finns det en sak som kan fullända en dag på stranden. Musik, musik som ligger där i luften, omärkligt, men som ändå finns där musik som kompletterar men ändå inte stör upplevelsen av en perfekt dag på stranden. Efter flera års empiriska studier har vårt sällskap kommit fram till den optimala musiken och optimala artisten, Sade. Sade har den där sammetslena rösten som inte stör men ändå ger stranddagen det där lilla extra. Så ett råd till alla stranddiskjockeys spela Sade. 

   Avslutar listan med ytterligare en reflektion av den grekiska övärlden och längtar redan till att ta reda på vad den Joniska övärlden har att erbjuda.

Tuppen och Delfinerna

Tuppen gal och syrsorna gnisslar

outtröttligt i morgonsolen.

Vinden tar tag i olivträden,

får dem att bölja som det azurblå havet.

Klippan som omges av vattnet

slits outtröttligt av det salta, ljumma, eviga.

Solen är den obestridliga härskarinnan

domarinnan av bouganvillians öde.

På redden ligger de vita jättarna

värdigt och väntar

imposanta och törstande efter beröm.

Getherden driver sina magra getter

på sin odyssé genom de nedtorkade

bergen, där tiden stått stilla,

flitig som myran i den sjunkande solen.

De ljumma vågorna vaggar de små delfinerna

till sömns i det stora blå.

I arkipelagen på de soldränkta öarna

har livet andra prioriteringar.

Hundar, katter och bouganvillian

i en saltstänkt blandning.

Inget är svårt

Inget är omöjligt