Levande och döda av Han Kang

Bok, anteckningsblock och en kall Jupiler.
Foto:ÅJ

   Den sydkoreanska författarinnan Han Kang försöker i sin bok Levande och döda beskriva studentupproret 1980 mot den sittande regimen. Som alltid i ett historiskt perspektiv är det studenter och kvinnor, ofta studenternas mödrar, som går i bräschen för protesterna. Ett perspektiv som verkar genomgående i världshistorien ända från franska revolutionen till dagens galna mödrar i Argentina.
   Bokens handling är en serie nedslag i tid och rum på gränsen mellan det levande och döda med utgångspunkt i händelserna i staden Kwangju. Hundratals studenter har precis mördats och kropparnas själar är på jakt efter frid och söker efter sina kroppar. Inte alla gånger klarar bloggen som västerländsk läsare av asiatisk litteratur av att orientera sig i boken.  Inte heller kan bloggen alla gånger klart identifiera om det är en man eller kvinna som är det berättande jaget i boken då bloggens koreanska kunskaper är begränsade. Om det är en själ som är berättare eller om det är en levande kropp är en osäkerhet som finns, lite av en twilightzone som tillhör spänningsmomenten i boken.

  Vi får också följa med i efterspelet av massakern i Kwangju och ta del av de efterlevandes tankar och liv trettio år efter massakern. Dessutom hör vi ekot av de döda kropparnas själar som talar till oss genom författarinnan. Han Kang berättar kort också om uppkomsten av hennes bok som är ett försök att läka de sår som fortfarande finns i det ekonomiskt framgångsrika Syd-Korea. Alltid en gåta för bloggen hur polis och militär kan så fullständigt förråda sitt folk och helt gå i en despotisk ledares ledband. Krigserfarenhet avtrubbar soldaterna så till den milda grad att de inte drar sig för att utföra de mesta avskyvärda handlingar mot både kvinnor och barn.
   Bokens lyriska och poetiska språk står i skarp kontrast till de grymma händelser och handlingar som den beskriver och de trauman som studenterna måste leva med resten av livet. Han Kang utsätter också läsaren för ett författartekniskt grepp där läsaren i olika synvinklar får återuppleva samma skeende både tidsmässigt och ur olika personer perspektiv. Kang låter våldet överraska läsaren mitt i en poetiskt beskriven blomsteräng. Ett effektfullt berättargrepp som får i alla fall bloggen att behålla lässkärpan till sista sidan.

Boken får 5 Markaskogar av tio möjliga