YKK

ÅJ

Du har säkert sett bokstavskombinationen många gånger. Vågar nog påstå att du använder prylen som många gånger har dessa bokstäver inpräntade på fingergreppet eller dragfliken.
Den första varianten patenterades 1851, förbättrades 1893 för att nå sin slutliga form med hjälp av svenskamerikanarna Gideon Sundbäck  och Peter Aron Aronsson 1913.
Alltså, det är svenskar som uppfunnit det moderna blixtlåset. Innan dess syddes varje häkta fast var och en för sig i plagget och svenskarna kom på att man kunde sy fast häktorna i speciella tygremsor som sedan fästes i plagget.

Men YKK då? Jo, i princip alla moderna blixtlås tillverkas i Japan eller under patent från Japan.
Yoshida Kogyo Kabushiki-kaisha och är en förkortning av företagets namn döpt efter grundaren, Tadao Yoshida.

Hemingway och Schruns

Källa: Wikipedia

ÅJ

   Blir påmind av min reskamrat att Ernest Hemingway spenderade stora delar av vintern 1925-26 i Schruns, Österrike. Han lekte med sin son Bumpy, åkte skidor och läste sina favoritböcker. Han spelade poker och umgicks, förutom med sina kvinnor, med författarkollegan Jon Dos Passos och vännen Gerald Murphy på Hotell Taube i Schruns. När jag läser i Hemingways biografi av Kenneth Lynn ser jag att vistelsen finns beskriven som en tid då han var på väg mellan fruar och samtidigt arbetade på sin bok Och solen har sin gång.
Tiden i Montafondalen avbröts vid några tilllfällen av resor till Paris där Hemingway under den här perioden hade sin bas i Latinkvarteren. En inte helt problemfri tid kan tyckas,  men det var få perioder i nobelpristagarens och äventyrarens liv som var fria från problem och utmaningar.

ÅJ

   Vi parkerar hyrbilen utanför Sparaffären i Schruns inte långt från tågstationen och börjar vandra uppför backen mot kyrkan. Utan något direkt mål och utan att vara medvetna om saken stöter vi på Hotell Taubes uteservering. Vi bestämmer oss för att detta ska blir platsen för vår första after-ski. Vi slår oss ned under den minnesplakett som finns på husväggen som är ett minne av Hemingways vistelse på hotellet.

"Jag känner mig som den gamle efter dags skidåkning i snöhavet. Så här dags på eftermiddagen var jag nästan död av trötthet, för snön låg inte bara över Kilimandjaro utan även djup i Montafonområdet. Medan kyrkklockorna klämtade för mig mumsade jag på en apfelstrudel till kaffet, samtidigt som solen hade sin gång över hustaken och ned över bergen. Västerut om Schruns ligger floden och in bland träden hör man redan vårfåglarna drilla. När sedan sista droppen är urdrucken sa jag adjö till vapenskölden till minne av Hemingways vistelse på hotell Taube i Schruns."

Ett nej kan aldrig betyda ja!

   I veckan var jag på en föreläsning om var de sexuella övergreppen har sin grund i dagens Sverige och Europa, genus eller kultur? En komplicerad fråga som har lika många vinklingar och möjliga orsaker som det finns snöflingor i en snödriva. Det finns egentligen ingen klar skiljelinje politiskt eller ideologiskt i hur man tänker och tycker som opinionsbildare i den här frågan. Gruppen som var tillsammans med mig på föreläsningen hade i uppgift att reflektera och göra egna blogginlägg utifrån frågan och samtidigt läsa varandras inlägg och reagera på dessa. De hade även innan föreläsningen sett på filmklipp och skulle sedan läsa flera artiklar som tagit olika ståndpunkt i debatten. Det hade varit intressant om gruppens medlemmar skrivit fler inlägg så man kunde följa deras eget reflekterande och följt eventuella förändringar i synsätt och deltagarnas utveckling av tankemönster.
   Själv är jag efter en veckas tänkande och reflekterande klar över varifrån grunden till problematiken ligger av de två olika ståndpunkterna, genus och kultur.
   Min åsikt hamnar på genus, men eftersom de flesta, om inte alla, kulturer är patriarkat så blir skiljelinjen mellan de två sidorna svår att se. I grunden är det genus som är huvudorsaken till dessa sexuella trakasserier och övergrepp som sker i bland annat Europa just nu.  De som får stort massmedialt genomslag just nu i kölvattnet av den stora flyktingvågen från framförallt Syrien under hösten 2015.
   Historiskt sett har mannens större fysisk styrka varit den största tillgången för människors överlevnad sedan människosläktens början. Detta i kombination med att kvinnor fött barn vilket fram till mitten på 1900-talet varit förenat med livsfara och gett kvinnor ett ännu större fysiskt underläge. En enskild kvalité som påverkat människosläktet i tusentals år, påverkat balansen mellan könen och gjort mannen till den dominerande. Oavsett andra kvalitéer. Nu plötsligt börjar männen tappa sitt överläge då den fysiska överläget spelar mindre och mindre roll i dagens samhälle och värld. Sjukvårdens framsteg har gjort att kvinnors barnafödande nästan inte innebär dödlig risk längre.
   Hur skall då en del av männen kunna fortsätta att hålla sin inbillade och nästintill nedärvda makt över kvinnor?
   Jo, sexuella trakasserier i olika former. Något som alltid funnits, men som nu dras fram i ljuset på ett sätt som inte gjorts tidigare i människosläktets historia. Inte vackert eller klokt, men nog är det så. Arvet är starkt och oundvikligt för mannen. Jag önskar det vore annorlunda.

ÅJ ur boken Text och Bild Johansson/Sjöberg 2011

Rockkungar på slottet

Anders med glada besökare ÅJ

   Precis som Little Big Man och Forrest Gump har Örebrobaserade fotografen Anders Erkman turen eller snillet att dyka upp vid rätt tillfälle och finnas med i händelsernas centrum. Att han dessutom är beväpnad med kameran vid dessa tillfällen är besökarnas smala lycka.
   En lång karriär som fotograf på Nerikes Allehanda, kröns av en utställning med rockikoner i utställningen Rockbilder och bilder i folkton. Under helgen kan man ta del av mängder av bilder i Slottets Länssal tagna i Sverige under reportageresor för tidningen.
   De flesta av rockhistoriens storfräsare finns fångade med linsen av Erkman, medan de mer nytagna bilderna har en mer lokal prägel och en annan musikalisk inriktning. De senare bilderna är i färg medan de äldre är svartvita vilket är det bästa formatet enligt mig.

Knopfler, Bowie och Collins ÅJ

McCartney i focus ÅJ

Svartvita rockbilder i grodperspektiv ger en mängd av nyanser och kontraster i bilderna som hjälper till i mytbildningen av rockens stora.


 



Kungar i rock finns det gott om men drottningarna är i minoritet, såväl i verkligheten som på utställningen. Denna brist uppvägs av de fantastiska bilderna som ger musikhistorien rättvisa med början sjuttiotalet och fram till dagens datum. Internationella såväl som nationella stjärnor blandas med lokala förmågor på rockens estrader.


Utställningen får 9 Markaskogar av tio möjliga i betyg.

Inspector River

   En svensk immigrant i London spelad av Stellan Skarsgård som enstöringen John River. Han är inte bara en enstöring, han ser och pratar med döda också. Parallellerna till Antonius Block i Det sjunde inseglet finns. Rivers ensliga dialog med de döda sker publikt och gör honom till en kuf och en person som anses lida av mentala rubbningar av kollegor och chefer.

svenskfilmindustri.se

Skarsgård spelar den svårmodige svensken som kommit till London vid fjorton års ålder och sedan gjort karriär inom polisen. Fåordig, egensinnig och med en karaktär som lockar få medarbetare löser Inspector River svårlösta brott och när hans kvinnliga kollega faller offer för en kula blir hans besatthet om möjligt värre än någonsin. Under tiden som han och hans nya kollega Ira King försöker lösa polismordet reder de upp andra knepigheter längs vägen.

Det här är en originalserie från Netflix som gör att jag faller offer för trenden att se hela serier i ett sträck. Ser klart serien i ett nafs jämfört med det traditionella teveformatet med ett avsnitt i veckan. Spänningen går att ta på i den här täta sex episoder långa serien. Engelsmännen har här gått utanför ramarna för traditionella serier och med Skarsgårds polisporträtt känns det som de brutit ny mark och gjort en serie som kombinerar det bästa i engelska och svenska deckarserier. Tempot är lugnt och eftertänksamt, smått skandinaviskt, och sedan slipat och finjusterat av de engelska hantverkarna i deckargenren. En lyckad kombination som ger en serie avsnitt som håller tittarnas intresse på topp.
Serien Inspector River får nio Markaskogar av tio möjliga i betyg.

The Globeandthemail.se

Ö-lista

 

Skopelos ÅJ

Koufonissi ÅJ

Under de senaste åren har det blivit en del resor till den grekiska övärlden. Solsäkert och trevligt bemötande och man kan om man vill undvika de värsta turistfällorna på ett väldigt enkelt sätt.
1200 till 6000 öar beroende på om man räknar alla kobbar och skär eller inte. Jag har varit på sju stycken öar om man undantar i sammanhanget bamsingen Kreta. Dags att lista dessa sju då 2016 års resa bokats i dagarna. Tre nya öar i Joniska havet denna gång. Kykladerna och Sporaderna har besökts tidigare så det är dags att byta ögrupp. Nedan kommer ett kåseri om vedermödorna i Grekland, tidigare publicerat i tidningen Länsposten, juli 2013.

En närking på resa

   Det var dags att lämna Närke för en utlandssemester. Tveksam, med mycken tvekan hade jag gått med på att överge den svenska sommaren med åska, regn, drivis och hagel för den grekiska övärlden. Jag framhärdade fördelarna med en svensk midsommar på altanen med regnet smattrande mot takplåten eller en tältsemester med regnskurar och mjukt knäckebröd som en följd av fukt, dagg och juliregn. Jag förlorade diskussionen och styrde kosan mot den grekiska övärldens tryckande sol och garantier om salta bad och ljumma nätter, läckra grillspett och raki.

Efter resan ned med diverse transportmedel och inkvartering på hotell skulle vi omedelbart till stranden. Barfota blev första upplevelsen skållade fotsulor då sanden säkert höll en temperatur av femtio grader, i alla fall den sand som låg stilla, för en del av sandstranden fanns ständigt i luften och fyllde ögon, öron och mun vilket gjorde smaken i munnen något sträv. Efter några dagar hade vi tröttnat på att ligga på sanden och hyrde strandbäddar till en hyggligt billig penning.  Bekvämt får jag säga, om det inte varit för den där greken, som tillverkat parasollen av palmblad och armeringsjärn. Han hade tillverkat parasollen efter sin egen storlek och var kort så att en reslig närking som jag rispade flinten i armeringsjärnen varje gång  jag reste mig för att gå och bada.

Ja, bada förresten saltvattnet gav lock i öronen och sved i alla sår man eventuellt hade på sin kropp och fick man en kallsup av det salta medelhavsvatten smakade det salt i flera timmar efteråt. Man fick dricka ännu mer flaskvatten än vanligt för att få bort saltsmaken i munnen och turerna till toaletten blev täta som en svensk granskog på grund av detta ständiga pimplande. Men man skall väl inte klaga när regnet stod som spön i backen hemma på Närkeslätten. Solen kunde till slut bli lite tjatig. Jag undrar om det finns ett ord för dåligt väder på grekiska eller moln för den delen. Vad pratar grekerna om egentligen när de träffas och ”kallpratar”, i brist på annat är det nog vind, en nog så viktig faktor i Kykladerna. 

Stol ÅJ

   Efter några dagar började huden att streta och min kropp började anta en grisrosa nyans och jag såg med avundsjuka blickar på resesällskapet som mer och mer liknade en brunbjörn. Det började bli svårt att sova, men även att sitta på serveringarnas rottingmöbler som gav avtryck i det rosafärgade hullet samtidigt som öronen plågades av den entoniga bouzoukimusiken. En musik som förföljde mig överallt i affärer, souvenirbutiker och på caféer.  På restaurangerna pådyvlades jag bröd med mjukt innanmäte och en brödskorpa som fick gommen att se ut som en hockeyrink i tredje perioden. Måltiden avslutades med en lokal specialitet som definitivt inte var alkoholfri och inte kan man beställa grekiskt kaffe. Det är allt annat än svenskt och serverades i löjligt små koppar med mängder av sump!

   Kvällarna avslutades alltid med att man skulle stänga balkongdörrar man hade på rummet för att luftkonditioneringen skulle fungera som tänkt, men man haltade svärande i säng efter att man slagit stortån i piggen som håller dörrhaspen på plats.

Det bästa med att åka från Närke är att man får komma hem igen, borta bra men Närke bäst.

Min ö-lista är den som kommer här:

7. Andros 

En trevlig ö, lite liten och blåsig kanske. Härligt boende, men utbudet av restauranger och stränder är ändå begränsat. I den här konkurrensen innehar Andros en sjunde plats, trots spännande naturfenomen och natur.

6. Amorgos

Häftiga stränder med stora höjdskillnader och ett kloster som ser ut att hänga utanpå på en bergvägg.

Här kan man se filmen  Det stora blå varje kväll. Inspelad i vattnen runt ön och öborna är mycket stolta över filmen.

5. Milos

Vi lyckades aldrig få följa med på båtturen till de häftiga lagunerna och klipporna då blåsten höll ön i sitt grepp. Första ön jag fick stifta närmare bekantskap med kackerlackor. Fantastiska vyer med otroliga färger och scenerier som gav oss Star Wars-känsla.

Milos ÅJ

4. Koufunissi

Den minsta ö jag besökt. En liten personlig favorit men så liten så man tröttnar av den anledningen. Här har sällskapet hittat en stenlagun med vildväxande breezers! som är en perfekt avslutning på en stranddag. Klippor och små mysiga tavernor men som sagt i minsta laget.

3. Skiathos

Fantastiska stränder, rikt folkliv och möjlighet till båda parasailing och vattenskidor. Bananabeach för dom som vill solbada utan en tråd på kroppen. Fantastiska minnen från alla de solddränkta after-beach sittningar som genomfördes på ön. Det här är också ön där det största skratten utbrutit.

2. Naxos

En ö som besökts två gånger och där vi andra gången gjorde många nya upptäckter. Ön var också första anhalten på första resan så den satte normen för vårt resande i övärlden. Gymnastiska kypare och härliga stränder med spännande serveringar.

Naxos ÅJ

1. Skopelos

Mamma Mia spelades bland annat in på den här ön. Vår favoritstrand är det ställe som var filmteamets egen privata strand och som nu lever vidare i förfinad form. Shopping, restauranger och stränder i lagom mängd. Ön tål att resas till flera gånger och minnet av när köttbitarna på favoritrestaurangen formligen smälter i munnen lämnar mig aldrig.

   När solen skiner, värmen omsluter den vita nordliga lekamen och sanden är så där lagom ljummen finns det en sak som kan fullända en dag på stranden. Musik, musik som ligger där i luften, omärkligt, men som ändå finns där musik som kompletterar men ändå inte stör upplevelsen av en perfekt dag på stranden. Efter flera års empiriska studier har vårt sällskap kommit fram till den optimala musiken och optimala artisten, Sade. Sade har den där sammetslena rösten som inte stör men ändå ger stranddagen det där lilla extra. Så ett råd till alla stranddiskjockeys spela Sade. 

   Avslutar listan med ytterligare en reflektion av den grekiska övärlden och längtar redan till att ta reda på vad den Joniska övärlden har att erbjuda.

Tuppen och Delfinerna

Tuppen gal och syrsorna gnisslar

outtröttligt i morgonsolen.

Vinden tar tag i olivträden,

får dem att bölja som det azurblå havet.

Klippan som omges av vattnet

slits outtröttligt av det salta, ljumma, eviga.

Solen är den obestridliga härskarinnan

domarinnan av bouganvillians öde.

På redden ligger de vita jättarna

värdigt och väntar

imposanta och törstande efter beröm.

Getherden driver sina magra getter

på sin odyssé genom de nedtorkade

bergen, där tiden stått stilla,

flitig som myran i den sjunkande solen.

De ljumma vågorna vaggar de små delfinerna

till sömns i det stora blå.

I arkipelagen på de soldränkta öarna

har livet andra prioriteringar.

Hundar, katter och bouganvillian

i en saltstänkt blandning.

Inget är svårt

Inget är omöjligt

Annandagsbandy

   Länge sedan jag var på en bandymatch. Överdoserade under några år i slutet på 00-talet med
mängder av matcher och träningar som ledare och åskådare. Lite medgångssupporter verkar jag också alltså vara då ÖSK aldrig varit så långt nere i seriesystemet i hela föreningens historia. Motgång, i kombination med ett kylskåp till arena ger anledning till att inte gå så ofta i min tidbok. När dessutom alla spelare går på export och föreningen inte lyckas behålla talangerna ger man lätt blåfrusen upp sitt engagemang.
   Men nu var det annandagsbandy och dessutom ett unikt länsderby på den stora bandydagen.
Lillebror mot storebror, rutin mot ungdomlig entusiasm eller Nitro/Nora mot ÖSK.  Faktum var att lokaltidningen lyckats få upp intresset på den egna redaktionen så skriverierna lockade 1100 personer till den iskalla skokartong som fungerar som bandyhall i Örebro.

ÅJ

   Ungdomarna i ÖSK anförda av ålderman Lasse Bush 37år vann med 7-4, en rättvis seger med en formstark Johan Blom som levande vägg i målet under första halvlek. Blom räddade en straff och ett friläge, matchavgörande räddningar redan i matchens inledning. Då gjorde det inte så mycket att han var ute och plockade äpplen vid ett av Nitro/Noras mål i andra halvlek. Efter att Nitro/Nora tidigt rakat in ledningsmålet vände ÖSK på matchen till 2-1 i halvtid och sedan de fått ketchupen ur flaskan i början av andra med tre snabba mål hängde Nora med sina hjälmar och kunde trots en spurt i slutminuterna aldrig riktigt oroa de unga ÖSK-lirarna. En spännande match om än inte välspelad.





   Mycket stod på spel i detta derby. Poäng, tabelläge, självförtroende och framförallt prestige då Noras spelartrupp till stora delar består av äldre fd ÖSKspelare med Thomas Knutsson och Jesper Bryngelsson som rutinerade anförare. ÖSK vill bygga ett nytt lag mot en ny storhetsperiod med unga spelare och har genomgått en smärtsam generationsväxling de senaste åren.

Klassisk pausunderhållning, Rolba   ÅJ

  Det som slog mig mest är att ÖSKs volleykunskaper i försvaret är ett förbättringsområdet för tränare Eriksson. Men det finns alltid att jobba på för ett lag i utveckling Stod också och längtade efter speaker Borehed som tydligen även han råkat ut för en generationsväxling. Kul att bandy fått ett uppsving i distriktet denna säsong. Hoppas innerligt att det inte är en dödsryckning.

Matchen får 5 Markaskogar av tio möjlig i betyg