Bloggen goes kommunpolitisk

   Bloggen har för vana att ta upp ämnen av populärkulturell karaktär samt idrottsliga bragder av bloggens lokala fotbollskrigare. Här kommer ett undantag.

Kan inte undgå att läsa om olika kommunala initiativ i den lokala tidningen varje morgon som en av få kvarvarande prenumeranter av pappret. Under förra sommaren hittade bloggen två artiklar som fick den att fundera runt kommunala prioriteringar och kommunens uppgift i dagens samhälle.

   Bloggen läste att tre partier har gett tjänstemän/tjänstekvinnor i uppdrag att utreda "hur fler ska få råd med fritidshus", "förr kunde en vanlig arbetarfamilj skaffa sig ett fritidshus ofta i områden som inte var så populära,  ...där man med hårt eget slit kunde skapa en plats för avkoppling och sommarvistelse." Det vill säga kolonilotter. Dagen efter läste bloggen att kommunen "satsar en halv miljon kronor på en hundlekplats." Tyvärr har den blivit fördröjd då man inte riktigt bestämt sig för exakt var den ska ligga. 

   Kommunens huvuduppdrag är skola, vård och omsorg. Det är viktigt att komma ihåg för alla, inklusive regering och riksdag som utan att blinka ger kommuner uppdrag av varierande innehåll och omfattning. Även kommunen och enskilda lokala politiker ger sig själva och tjänstemännen i kommunen uppdrag och uppgifter av olika funktion och nytta. Allmänheten har också idéer om vad kommunen ska göra för dem. Ofta ur väldigt snäva och egoistiska perspektiv.

   Bloggen är den förste att inse att många av de kommunala åtaganden som sker i en kommun anno 2019 skall i förlängningen generera skatteintäkter som sedan skall kunna återföras till huvuduppdraget; skola, vård och omsorg. Cirka 75% av kommunens budget går till skola, vård och omsorg och ökar sakta men säkert. Kommunal service och tillgänglighet ger fler kommuninnevånare, attraktivare kommun och mer skatteintäkter osv.
   Men det borde vara dags att se över den rika flora av uppdrag och åtaganden som Sveriges kommuner är satta att göra 2019. För hundra år sedan hade kommunen en ganska undanskymd roll i människors vardag och istället hade, i bästa fall, arbetsgivaren, om man hade en stor arbetsgivare mycket av ansvaret för det social skyddsnätverk som idag kommunen ansvarar för. Naturligtvis fanns där många orättvisor som på de senaste åren suddats bort med kommunen som påskyndare. Det tackar bloggen för. Frivilligarbete var vanligt förekommande bland de välbärgade och det börjar faktiskt öka i omfattning även idag, låt vara att det inte bara är de välbärgade som jobbar ideellt.

Mindre resurser skall räcka längre och till fler

   Kan ändå inte undgå att reflektera runt prioriteringarna då bloggen själv arbetar i den offentliga sektorn som varje år får besparingsuppdrag även om de varje år döps om till något som skall upplevas positivt och mindre hotfullt. Besparingarna sker också många gånger med osthyvelmetoden vilket ger utmaningar för verksamheterna. Det blir alltså sämre för alla istället för att spara bort någon del av verksamheterna så att kvaliteten åtminstone inte blir sämre i de som blir kvar. Med andra ord att helt enkelt skära bort en hel gren på det vilt växande kommunal trädet. Vill passa på att säga att bloggen inte är för privatisering av kommunal verksamhet. Profit och vinstintresse bör hålla sig långt borta från det allmännas intresse. Men vad är egentligen det allmänna och hur prioriterar vi i det allmänna, det är nog det bloggen vill med detta inlägg. Vilken nivå har vi råd att hålla i kommunal verksamhet på de saker som vi vill göra för det allmännas bästa för skattemedel? Speciellt nu när vi står inför enorma demografiska utmaningar i varje kommun i Sverige.

   Bloggen är inte det minsta avundsjuk på de som valt att lägga fritid/ersatt arbetstid på att vara de som prioriterar, de skall ha all heder för sina insatser. Men det borde vara dags för att man tar ett nytt grepp runt kommunernas uppgifter och rensar lite bland den uppsjö av ansvarsområden som kommunen har idag. Om det nu ens är möjligt då allt är beroende av varandra som en invecklad organism där allt hänger ihop i ett komplicerat system. Kanske stat och landsting kan agera annorlunda och avlasta kommunerna i Sveriges avlånga land. Kanske skattesystemet kan förändras för att hjälpa till att styra om medel och resurser. 

Bloggen påverkar, är en influencer typ!

Bloggen is an influencer! Foto: ÅJ

Bildbevis för att bloggens enträgna influensarbete nått de högsta kommunpolitiska kretsarna levereras härmed!
Under flera år har bloggen i sina fotbollsrapporter med emfas önskat att fotbollsarenan byggs ihop och blir en tät arena som till exempel Borås arena och andra större arenor världen över, möjligtvis de engelska plåtlådor till arenor undantagna. En mysigare arena för fansen och spelarna. En arena som ger inomhusatmosfär och en tät stämning när kubanerna går loss på det mest entusiastiska sätt tillsammans med en bra prestation av svartvitt.
Men och det här är ett stort men, skola, vård och omsorg måste få tillräckligt med med medel och resurser först.
    "För övrigt anser bloggen att Behrn Arena bör byggas in av läktare om det finns pengar kvar sedan skola, vård och omsorg fått tillräckligt för sin verksamhet."  Varje rapport har avslutats med denna önskan och det verkar gått fram ända till kommunledningen.

Ålevangeliet av Patrik Svensson

Ålevangeliet av Patrik Svensson Foto:ÅJ

   Kan man verkligen skriva en bok om ål? Jo, det kan man eller rättare sagt Patrik Svensson kan. Den tjänstledige skånske kulturjournalisten ägnade år av litteraturstudier och ett tjänstledigt år av sitt liv att skriva boken. Man skall heller inte glömma alla barndomskvällar som han fiskade ål i ån hemma i Kvidinge tillsammans med sin far. Det blev startskottet till en nyfikenhet som resulterat i den här fantastiska boken som är en blandning av biografi över sin egen barndomstid, en hyllning till sin strävsamme far, en historik över den samlade världsomspännande ålforskning och en historisk tillbakablick på hur mänskligheten ur ett sociologiskt perspektiv förhållit sig till ål.
  Patrik Svensson guidar oss på ålens resan från Sargassohavet till de skånska vattenvägarna. Han leder läsaren initierat genom ålarnas olika livsfaser och dolda liv på åars mörka bottnar. Men fortfarande brottas Patrik tillsammans med övriga ålforskare i världen om den stora ålfrågan. Hur fortplantar sig ålar? Det finns mängder av andra frågor som förbryllar mig som läsare om hur ålarna i sitt första stadie kan företa resan från Sargassohavet till norra Europa. De liknar ett pilträdslöv och flyter tusentals mil med hjälp av golfströmmen till synes hjälplöst men med ett förutbestämt mål i sikte i sitt DNA. Vad som händer med de ålar som parat sig i Sargassohavets ljumma vatten är och förblir en gåta.
   Ålen är ett egensinnigt djur som lurar forskare och vägrar avslöja sina hemligheter i fångenskap vilket ironiskt nog stoppar forskare från att hjälpa den utdöende arten. Miljögifter och rovfiske hotar ålens population och på många platser är fiske förbjudet och allt färre människor äter ål. Den fisk som under vissa tider varit en stapelrätt för de breda massorna
   Danska, italienska forskare, Sigmund Freud och Aristoteles har alla intresserat sig för fisken med den ormliknande kroppen. Ålen har alltid varit mat för människor genom historien och på så sätt fångat och retat folks nyfikenhet. I vår tid är ålen på väg att utrotas och insatser världen över görs för att rädda arten. I Amerika, i Japan och i Europa finns olika sorters ålar men de kommer alla från Sargassohavet frågan är bara hur de kan veta vart de ska som små pilträdslövstunna små ålar. Just nu minskar ålarna i antal i hela världen och en mängd projekt finns för att rädda denna unika fisk. Det känns nästan som om ett av dem är den här boken som förlaget lyckats sälja till 33 länder redan innan den kommit ut i Sverige. Ett verkligt lyckokast för en debuterande författare.
   Patrik Svensson skriver vackert, nästan poetisk. Boken är en välskriven mix av ålens historia, ålfakta och en biografi av författaren som ung och hans förhållande med fadern. Det är ingen roman med traditionell handling utan mer en samling essäer sammanknutna av ålens liv, historia och hotade existens. Boken beskriver den period i författarens liv som försvunnit men det finns även paralleller mellan fadern och ålen som båda är på väg att försvinna, ålen som art och pappan som ett minne för den äldre Patrik. Det är första nu i backspegeln som författaren ser hur ålen förde honom och pappan tillsammans i deras far och son relation i hans barndom. Ironiskt nog då pappan äskade ål medan Patrik inte själv äter ål.


Boken får 9 Markaskogar i betyg

ÖSK - IF Elfsborg 2-2 (1 - 1)

   Jaha, då var det avgörande match i mellanmjölkens land av allsvenskan i fotboll. Symptomatiskt går matchen på Behrn arena en gråkall och disig måndagkväll i oktober. Elfsborg hade fyra poäng upp på svartvitt innan matchen och ÖSK har sedan de två topplagen Djurgården och Malmö kvar de två sista omgångarna så även om svartvitt skulle avgått med seger mot ett av hemmalagets sk bogeylag så har gulsvart från Västergötland en fördel till att ta en åttondeplats i årets allsvenska.

Agon med nytt kontrakt på fickan och Bergmark
 i bakgrunden som het, ung påläggskalv.

   För boråsarna har säsongen varit en besvikelse medan svartvitt presterat som förväntat speciellt när säsongens överraskning, Carlos Strandberg, blev tvingad att lämna laget för oljepengar från öknen i Saudiarabien. Med honom i laget hade sport säkert tagit ytterligare några placeringar och gjort säsongen till en trevlig säsong med en bra tabellplacering. Tyvärr så har ÖSK inte riktigt nått till några höjder rent spelmässigt under årets allsvenska, speciellt på hemmaplan. Konstgräset är inte längre den fördel för svartvitt som det var för tiotalet år sedan. Skador på nyckelspelare, usla och oinspirerade insatser har blandats med bra spel. Laget har haft en lägstanivå som varit alltför låg för att vara acceptabel. Allt detta tillsammans gör att laget måste fortsätta lagbygget mot framtiden och där ser det onekligen bra ut med flera lovande yngre spelare med ett komplement av rutinerade rävar som gärna vill vara med ytterligare några säsonger då de ser att tränare Käll och laget har något stort på gång.
   Tidigare drabbningar mellan Elfsborg och ÖSK som bloggen bevistat är 2016 , 2017  på Behrn och sedan ett besök på Borås arena under 2018.  Idag ställde ÖSK upp med bästa laget ur en trupp som fått vila sig i form under landslagsuppehållet även om några figurerat i olika landslag. Granlund satt fast på den finska bänken där vårt grannland i öster är snubblande nära EM-slutspel och Jake Larsson petade in två mål i en av matcherna i Sveriges U-21landslag, låta vara mot enklare motstånd men ändå. Kul för Jake som haft en kometkarriär värdig seriemagasinet Buster under 2019. Broberg är utanför truppen med skadekänningar tillsammans med Mårtensson, Amin, Collander, Sousa och Lorentzon som ändå kom in en stund i slutet av matchen.
Niclas Bergmark och Helmer Andersson debuterade från start på hemmaplast inför ögonen på bloggen och övriga 3814 frusna vittnen. Några valpiga misstag som sånär kostat laget baklängesmål men där Helmer kom ifrån startdebut med bäst betyg av de två. Tonåringarna är rappa och bolltrygga då de fått plastgräset med sig i modersmjölken och en ny generation spelare är på frammarsch. En annan av äldre årgång, som skapade bortalagets! första mål var lagets irakier Yaser Kasim, som slog en indianare rakt in i slottet i fjortonde minuten och Elfsborg satt en effektiv punkt för hemmalagets pigga inledning och tog ledningen. Kasim ska vara glad att Roffe Zetterlund inte var tränare idag för då hade han blivit utbytt i 16 minuten. Nordin försökte väcka laget i första utan framgång. Han skall ha heder av att han försökte föregå med gott exempel genom att kämpa istället för att gnälla på medspelare och domare. Han verkar redan mognat i och med sin nya papparoll. Bloggen lyfter på höstkepsen och gratulerar den nyblivna farsan!
   ÖSK kvitterade på straff i 43 minuten genom Jake Larsson. En första halvlek som dominerades av dåligt hemmaspel där spelarna sprang runt och raggade boll helt utan inbördes samordning. Laget hade svårt att hitta sista passen och även mottagarna gömde sig bakom den gula försvarsmuren.  I defensiven jobbade man med för stora avstånd till gulingarna och genererade på så sätt ett arbetsintensivt försvarsspel till sig själva och skapade tid för de gule i att behandla boll ostört.
   I halvlek blåste hårtorken hos svartvitt och laget kommer ut som ett nytt lag speciellt efter det att Oskar räddade en straff i 50:e minuten. Stärkta går sportklubben framåt samtidigt som Elfsborg parkerar bussen och satsar på sina sylvassa kontringar. Flera bra chanser för ÖSK av Bertilsson, Prodell och Larsson är nära att resultera men istället får boråsarna en straff i 86:e minuten som inbytte Ishizaki rutinerat slår i nät. Granberg, Nordin och Agon manar på de övriga och Johan
Bertilsson lyckas sätta en kvittering med hjälpa  en målvaktstavla i 91:a minuten efter en intensiv forcering de sista minuterna. Ett rättvist resultat och med dessa siffror kan man säga att Elfsborg säkrat 8:e platsen i årets allsvenska. Matchen var spännande, underhållande och småtrevlig trots att den inte gällde så mycket.
Bäst i dag i ÖSK var Oskar i målet, Mumin Granlund i försvaret, Nordin Gerzic och Kevin Wright på mitten, men hela laget kämpade och slet och gav aldrig upp vilket alla ska ha heder av.

   För övrigt anser bloggen att Behrn Arena bör byggas in av läktare om det finns pengar kvar sedan skola, vård och omsorg fått tillräckligt för sin verksamhet.

Pubrunda på öriket England

   På pubrundan i England är det mängd som gäller. Ölen är så tunn att den rinner rakt igenom systemet och mer tid spenderas "at the loo" än med kamraterna i baren. Engelsmännen bryr sig varken om procent eller styrka, men lagerölen serveras kall. Ibland kan det hända att man till och med kan få en bitter kall också. Men oftast är ale och bitter ljummen, byxljummen vilket ger den en fadd och avslaget intryck. Svag öl blir bukfylla och utan kolsyra ganska ospännande och tråkig. Bloggens samlade omdöme om engelsk öl är att den helt enkelt är vattenskadad.
   Annat var det när bloggen smakade sig genom  Frankrike,  Tjeckien,  USA,  Belgien,  Grekland. Starkare, mer karaktär och annan spänst i den världsomspännande drycken. Det här är något som engelsmännen själva insett då alltmer öl på pubarna kommer från Spanien, Holland eller andra EU-länder. Bloggen gör ett försök på helt ovetenskapliga grunder att sammanfatta några dagars pubrunda i den norra delen av England med hjälp av några smakprov av engelsk lager men också ale av Engelsk ursprung. Bloggen är enögd, subjektiv och enkelspårig i sin bedömning där den utser en vinnare och två "runner-ups" medan övriga öl får dela på en försmädlig sven-nylander.

Fler X gör inte saken bättre

Delad fyra 6X, amber, en bitter som ger ett syn såväl som ett smakintryck av Hjälmarens bottensediment. Den är marknadsförd som en "Creamy" och det sätter spår, men bara på överläppen där en delar av kronan sitter kvar en stund. Den öl som är mest fyra av alla fyror. Nej tack till en påfyllning.

Känd, men inte bättre för det!

Carling lager, en svalkande kall lager som inte är något att skriva hem om, klassisk lager som är lika
intetsägande för ögonen som för smaklökarna. Men en varm sommardag ger den svalka och energi, tyvärr inte en regning dag i oktober.

The Cavern en fredagkväll!

John Smith smooth amber, rinner lätt nerför strupen men inget bett, ok som törstsläckaren när coverbandet kör "Come together", fadd, ljummen med creamy krona, bör nog stanna nere i Liverpools underjord.

Skum krona eller skumkrona

Worthingtons´s creamflow smooth ale mellanölsstyrka, en kul bekantskap som kräver övning.
Skumkronan ligger fint på läppen. Finns bättre alternativ trots allt, men på The Valley efter en hemmaseger funkar även denna utmärkt. Segerns sötma!

Tuff

Camden pale ale, en öl som Amy Winehouse hade gillat, en mix av pale ale och lager med en touch av kolsyra. Bloggen like! Ölet har en viss bitterhet som Manchester efter den tuffa inledningen av Premier leauge, En av de godaste pale ale som nått bloggens strupe.

Let's go Pool!

På tredje plats, Hop house lager 13, En högpoängare i plastglas på The Sandon innan match, rinner
lätt ner blandat med allsång, en lager med karaktär, kropp, bett och smak, Vanlig öl men ovanligt god.

Ein Hell, bitte!

På andra plats, Camden Hells lager, en ljus lager med procent från norra London, ljusare än italienskt
blask. En trevlig bekantskap som drar upp mungiporna i höstregnet. Smart namn på ett ljust öl för er som kan er tyska, ordvits på hög nivå, smakar mer, mycket mer men nådde inte riktigt fram till överst på prispallen.

The winner takes it all

The Winner, Flanker and Firkin, en red ale som värmer innan besöket i katedralen. Fyller inte bara magen utan sinnet också med en härlig färg och lyster. Jajaj det finns kanske bättre bira i England men inte nån av de bloggen smakat, så fan tro´t.

ÖSK - GIF Sundsvall 0-0 (0-0)

    Knappt har transferfönstren stängts och två svartvita flugit ut och för en gångs skull har ÖSK lyckats få pengar för en försäljning. Kennedy och Besara lämnade laget utan att föreningen fick ett rött öre. Den här gången fick vi nåt för Rogic i alla fall. Smulor jämfört med vad Malmö och Göteborg får för sina spelare som går till utlandet men nåt litet till ÖSK alla fall.
    Idag kunde ÖSK stänga ett av norrlandsfönstren när Sundsvalls giffarna var på besök. Sedan Linus Hallenius blev cypriot har lagmaskinen från Medelpad hackat rejält och laget ligger på sista plats i allsvenskan med åtta omgångar kvar. Tränare Joel Cedergren har fått foten och ersatts av Sundsvallssonen och ÖSKhataren Tony Gustavsson som tidigare tränat Degerfors och amerikanska damlandslaget. ÖSK får med andra ord se upp för Tonyeffekten i dagens match.

Gameface!  Foto: oskfotboll.se

   Tidigare drabbningar på Behrn mellan lagen 2016, 2017,  2018 har varit bedrövliga tillställningar
med dåligt spel, franska nerver och vattensjuk Behrn arena. Ångest, kylspray och dyrköpta poäng så det gäller för svartvitt att ta på blåställen då detta kan vara sista chansen till poäng i årets allsvenska då ÖSKs motståndare i avslutningsmatcherna alla jagar slutsegern i allsvenskan.
   Läget i laget är i vanlig ordning sjukt och småskadat men till match vaknar de flesta till så i vanlig ordning ställer Kjäll upp med bästa möjliga lag! Men saknaden efter Rogic och Strandberg var stor.

   Utan vänsterspringare Kevin Wright som har "känningar" kunde inte svartvitt dyrka upp den norrländska köttmuren. Giffarna parkerade bussen, höll i bollen och drog ned tempot och lurade med sig svartvitt i gåfotboll och sidledsspel speciellt i först halvlek. Första 45 var en gäspning och för oss på södra läktaren en nedkylning så man trodde man såg på bandy och vi var tvingade att gå ut i solen för att  värma oss. Det var lika glest på läktaren som matchen var gles på giftiga målchanser. Minst åtta bussar eller om det var minst åtta busar styrde kosan mot Karlstad och SHL-premiären mot Färjestad. På Behrn var det bara 3189 trogna som led sig igenom en match som inget av lagen vågade vinna med risk för att tappa den poäng de hade när de gick ut på plastmattan. Tempo och chansfattigt i första halvlek men med lite bättre fart och lite fler chanser i andra med betoning på lite. En anemisk match som saknade blod och puls. ÖSK spelade plottrigt och lyckas inte alls i Sundsvalls straffområde. Svartvitt skjuter flera skott som medelpadingarna blockerade effektivt. Agon kommer in sista tio och sätter lite färg och fart på spelet men för sent. Bloggen undrar om han inte håller för mer än tio minuter den "rögade ålen" från Skåne, annars borde han kommit in tidigare och fått fart på anfallsspelet i Sundsvalls straffområde.
   Flera spelare är pigga och rörliga i första som Bertilsson, Prodell och Broberg men när de närmar sig straffområdet sviker modet och inget händer. Sista tjugo tar orken slut och de försvinner helt ur matchbilden.
Nordin och Granlund var bäst i hemmalaget.  Granlund växer för var match och varje landslagssamling. Han är som en ogenomtränglig muminpappa i försvaret nu när gubbarna längst bak börjar svika och spela småskadade. Granlund springer ingen ifrån och han spelar bestämt och med självförtroende.
   För övrigt anser bloggen att Behrn Arena bör byggas in av läktare om det finns pengar kvar sedan skola, vård och omsorg fått tillräckligt för sin verksamhet.

Torsten 100år

Örebro-Karolinaren nr 79 2019

Bloggaren har fått förtroendet att skriva om Torsten Ehrenmark i årets upplaga av Örebro-Karolinaren.  Torsten som skulle fyllt 100 år i år. Han har själv vid ett otal antal gånger medverkat i denna skrift, om än inte på senare tid av förklarliga skäl. För den kunnige Ehrenmark entusiasten bjuder säkert dessa rader inte på speciellt många nyheter men detta är en enkel hyllning till allas vår ordvrängande ordekvilibrist med rötter djupt i den närkingska myllan. Håll till godo med dessa enkla rader till minne av kåsörernas okrönte konung.

  Torsten själv berättade alltid om hur han blev kidnappad redan i unga år. Med Lindesberg som födelseort hamnade han istället i Västå på söder i Örebro endast fem dagar gammal. Torsten beskriver det som ett barnarov som aldrig fått någon polisiär uppmärksamhet, inte heller blev det någonsin uppklarat. Torstens föräldrar, Bertil och Gunilla var skådespelare, ett faktum som Torsten under stora delar av sin barndom inte riktigt kunde vara stolt över. Skådespelare på den här tidens stod inte högt i kurs på den sociala rangskalan och han pratade tyst om detta faktum inför sina skolkamrater på Karolinska läroverket. Torsten växte upp tillsammans med sin farmor Berta och farfar Karl som var skohandlare, men farfar Karl ägde också ett hyreshus på Åbackegatan i Örebro. Ett hyreshus med fyra lägenheter för uthyrning där hyresgästerna oftast var skofabriksarbetare från Oscaria, Örnen eller Svea. Familjen bodde själva i den femte lägenheten, en idyll på sommaren och en kamp för att hålla kylan stången under vintern. Svartån rann alldeles runt knuten för roddturer och skridskofärder eftersom Torsten var intresserad av idrott i unga år även om hans kropp växte ifrån hans idrottsliga ambitioner.

  Karl Gunnar Torsten Ehrenmark född den 22 april 1919 och inskriven på Karolinska läroverket hösten 1929 då han tog klivet ut utanför sina hemkvarter och påbörjade sin långa resa ut i världen. Med sin arbetarbakgrund kände han sig ofta som en udda fågel på det borgliga läroverket. En titt i bildarkivet visar Torsten i en folkskoleklass på Nikolaiskolan 1927 men farföräldrarna och släkten hade större planer för unge Torsten och han skrevs in på Karolinska läroverket, det fick bära eller brista.

  Hans arbetarklassbakgrund och familjens brist på studietradition kunde ibland lysa igenom under hans tidiga år på läroverket. Ett exempel var när det skulle samlas och pressas växter under en sommar men unge Torsten drack istället sockerdricka på Hasselbackens uteservering och spelade fotboll i sina nya fotbollsskor som han ärvt av äldre släktingar. Han hade helt glömt bort biologilärare Olssons sommarläxa att samla minst 45 växter till den nyinköpta portören som skulle pressas i växtpressen, klistras fast på gråpapper och etiketteras för att godkännas av Olsson under den efterföljande hösten. Men med lite hjälp från klasskamrater och med god vilja från biologiläraren lyckas han godkännas i biologi även om hans herbarium av kamraterna mest liknades vid en stinkande komposthög.

  Torstens fantasi och duglighet i teoretiska ämnen blev tydligare för varje läsår som han gick på läroverket och han avancerade så småningom till ordförande i läroverkets litterära, musikaliska och konstnärliga Brageförbund men var även medredaktör för skoltidningen Den Karolinske Argus. Där visade Torsten tidigt prov på sina kunskaper i att sätta ihop en text på de mest underfundiga sätt, något som vi sedan alla tagit del av i hans kåserier.

  Hans ambition var att bli bibliotekarie men andra världskriget kom emellan och Torsten gick aldrig någon akademisk utbildning efter studenten på Karolinska läroverket. Hans håg stod till resor och att få följa skeendet i världen när han gav sig av till Stockholm för att få aspirantplats på tidningarna där. Han hade redan journalistisk erfarenhet från Örebro där han medverkat som notisskrivare tidigt under gymnasietiden. Sommaren efter studenten praktiserade Torsten på centralbiblioteket i Örebro samtidigt som han fick kontakt med Harald Fors och tillsammans med honom och några andra likasinnade bildade gruppen ungt närkemed litterära ambitioner. Torsten fick tidigt klart för sig att han aldrig skulle bli poet eller romanförfattare, men skriva skulle han så det fick bli den journalistiska banan.

Torsten hade tagit studenten 1938, skrivit sin uppsats i svenska och valt ämnet Carl-Jonas Love Almqvist – romantiker och realist. Ett något profetiskt val av den unge studenten och han kammade hem lilla a i svenska språket. Vad gäller franska och latin och övriga kurser blev han med mindre marginal godkänd men slapp gå ut bakvägen och kunde på så sätt hedra sina farföräldrar som offrat en hel del för att Torsten skulle få gå på läroverket.

Hans kunskaper i det svenska språket är något som denna skrift fått njuta av flera gånger då han medverkat vid flertalet tillfällen. Torsten startade även Örebro-Karolinarna i Paris med sig själv och Jan Mårtensson som enda medlemmar, en avdelning av Karolinarna som just nu för en slumrande tillvaro.

En titt i läroverkets stipendiesammanställning visar att han fler gånger under Karro-åren fått både behovsprövade stipendier men också för flit och slutligen vid studentexamen 1938 det högsta stipendiebeloppet för flit, goda seder och kunskaper på etthundra kronor.Detta trots att han och hans klasskamrater kunde träffas efter skolan på Continentals bakficka för en konjaksgrogg så en helt oförvitlig vandel hade han inte. Vid studenten gick han och hans kamrater ut till Stora Holmen för att traditionsenligt lätta på trycket vid Lasse-Maja eken. På gångväg till de enskilda proven skulle sedan en fot vara på trottoaren och en i rännstenen enligt tradition bland Karropiltarna. Han klarade studenten och fick sedan smak på världen utanför men hade alltid med sig Örebro, Närke och Karolinska läroverket närmast sitt hjärta.

  I år högtidlighåller vi hundraårsminnet av denne hederspilt som gjort läroverket känt över stora delar av världen. Tack Torsten.