Foto: ÅJ |
människornas livsvillkor på planeten.
Strindberg skrev pjäsen 1902 och inte har det blivit enklare eller lättare att vara människa. Nu följer vi varandra minutiöst på sociala medier och har järnkoll på våra medmänniskor. Alla ska tycka som jag. Allt annat är vansinnigt och man kan skälla och gapa hur mycket som helst i nätets anonymitet och protesterar du tillräckligt mycket och galet är du ett nättroll som blir jagad av Aschberg.
I vintras var åsikterna delade om hur vi skulle förhålla oss till rumänska tiggare och nu i sommar är det jävlar ingen hundägare som går säker om denne eventuellt skulle glömma jycken i en stekhet bil på en parkering.
En som alltid är på tapeten är Zara Larsson som är vänsterns favorit och högerns hatobjekt. Hur skall människorna ha det egentligen? Vem ska man lita på som Hoola Bandoola Band sjöng på sjuttiotalet. Och helt plötsligt har vår egen favoritskåning Timbuktu flytt till skatteteknikens paradis med miljonerna.
En felstavande tokhöger strider mot en feministisk regnbågsfärgad vänster och mitt mellan står en rödhårig småländska och vill ha en krona mer för mjölken. Vem skall man tro på, tro på? sjöng Thomas Di Leva i kaftan och vattenkanna på nittiotalet. Ja, det är frågan. Att följa flödet på sociala medier kan ge en magsår för mindre.
Just nu verkar det viktigt att vara PK dvs politiskt korrekt, men frågan är bara vad det är? Jo, en och hen skall man skriva i texter, det är PK, men jag är inte där än.
Vår präst från konfirmationen
står och pekar i det blå
och ingen fattar om han visar vägen
eller känner vilket håll vinden blåser åt?
Nä, tyvärr har nog Strindberg fortfarande rätt Det är synd om människorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar