Strandlitteratur Foto: ÅJ |
Vi får möta den den tonårige Fagen som redan som trettonåring var stammis på olika jazzklubbar i New York samtidigt som han led av övervikt, panikattacker och en akut blyghet som gjorde honom till en novis socialt, speciellt tillsammans med det motsatta könet. Vi får en beskrivning av vilka radiopratare och jazzmusiker som påverkat honom musikaliskt och gjort honom till den han är som artist.
Han misslyckades ganska rejält med high school och betygen räckte inte långt, men han lyckades "prata sig in" på Bard College där han upplevde ett nytt liv med vin, kvinnor och sång samt en och annan drogupplevelse. Han började läsa engelska och tänkte från början bli lärare i engelska men bytte efterhand till musik men tappade sin lärare vilket gjorde att han bytte tillbaka till engelska.
Walter Becker och Fagen började nästan omedelbart skriva och framföra musik när de möttes på Bard. Många gånger hade de en annan Bard-student på trummor, Chevy Chase, men hans grej var mer att showa och ofta hade han svårt att behålla kläderna på bakom trumsetet.
För att göra en lång collegehistoria kort så hoppade Becker av och Fagen avstod avslutningshögtiden utifrån att de två tillsammans med Donalds flickvän blivit arresterade efter en märklig droganklagelse. Den som anklagat dessa tre och många fler på Bard var den som senare var delaktig i inbrottet på demokraternas valhögkvarter "Watergate"! Ont krut går igen.....
Andra halvan av boken är en beskrivning av turnelivet 2012 då Fagen tillsammans med Michael McDonald och Boz Scaggs turnerade några heta sommarmånader under namnet Dukes of September Rythm Revue. De spelade varandras och andras låtar för en nostalgisk medelålders medelklasspublik över hela USA. En bild av en neurotisk, inbillningssjuk enstöring träder fram, där Donald Fagen vägrar åka med övrig i turnebussar och vägrar att sova i sin egen buss, som de två andra stjärnorna, han bor hellre på hotell, om de är tillräckligt bra, och lämnar aldrig sitt rum utan spenderar dagar och lediga kvällar med att titta på betal-teve.
Texterna är ordrika precis som de låttexter Steely Dan och Donald Fagen producerat. Det engelska språket innehåller ca 600.000 ord, det känns som om Fagen använder sig av de minst förekommande i språket precis som alltid. Boken finns endast på engelska. Läsning går sakta för att ta in all information och hitta betydelsen av alla ovanliga ord. Den humor som DF har är typisk från New York precis i samma tradition som Woody Allen och Jerry Seinfeld med sina filmer och teveserier som nått stora framgångar. Precis som de senare två har Donald Fagen judiskt ursprung och kombinationen judiskt ursprung och New Yorkbo bildar skola för en torr, ibland långsökt men väldigt intellektuell humor. En humor som många gånger missas av oss som inte har samma ursprung vad gäller religion och geografi.
Boken får 4 Markaskogar av tio möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar