Västerländska civilisationens vagga

   Det är dags att göra det årliga besöket i den grekiska övärlden. Flera hundra öar i Medelhavets östra

del som tillhör olika ögrupper, Kykladerna, Sporaderna, Dodokaneserna och Tolvöarna för att nämna några i arkipelagen. Till Grekland tar man sig med flyg och för att komma ut till rätt ö gäller oftast färja. Det finns små färjor, stora färjor och så finns gigantiska färjor som seglar (tuffar) omkring på det Egeiska havet som välupplysta och blinkande julgranar i medelhavsnatten.
   Redan de gamla grekerna förstod sig på kultur och finess. Vi har mycket att tacka de gamla grekerna och mycket av deras bildning och upptäckter lever kvar än i dag två tretusen år senare. Filosofi, politik, retorik, läkekonst, litteratur och teater bara för att nämna några av de områden som dessa greker förstod sig på och utvecklade då vi själva i norden mest bodde i grottor och slog ihjäl varandra med knölpåk över en dispyt runt ett villebråd eller en kvinna.

   Men nu var det här med färjorna i Grekland, ofta med Pireus som bas, Athens hamnstad eller möjligtvis från Rafina också det på det grekiska fastlandet, men många är de färjerutter som finns mellan öarna. När man ser en omlastning förstår man inte hur västerlandets civilisations vagga kan finnas i Grekland. Det liknar mest ett grekiskt drama med dålig dramaturgi och utan regissör. Det är lastbilar och bilar blandat huller om buller med fotgängare av många nationaliteter. Alla tre kategorier vill på och av färjan samtidigt och det verkar som om ingen bryr sig i det totala kaos som råder. Kaptenen står på bryggan och betraktar skådespelet med armbågarna på relingen och vill att det hela skall vara över så han kan få komma ut på ut på det öppna havet igen. En svensk, holländsk eller tysk hamntjänsteman skulle få blodstörtning vid blotta åsynen och förbjuda lastning och lossning på stående fot. Ett svenskt skyddsombud skulle formligen gå i spinn över de scener som utspelar sig och skriva en anmälan lång som en arm och kräva att lossning och lastning omedelbart skulle avbrytas av säkerhetsskäl. Mitt i allt detta står en polis på kajen och visslar frenetiskt i sin visselpipa samtidigt som polispersonen försöker dirigera alla inblandade i detta kaos, men polisen är det ingen som bryr sig om. Speciellt de turister som inte förstår grekiska för det är det enda språk som dessa poliser kan använda. Otroligt nog har bloggen aldrig varit med om en olycka eller ett tillbud under alla sina år som färjeåkande turist.

  Det är brunbrända lastbilschaufförer med läderartad hud och cigg i mungipan som ska fram för de vill vidare så fort som möjligt till sin slutdestination. Det är bilister som nervöst rusar motorerna när de äntrar den ojämna landgången. Det är gamla gummor med rullatorer, okunniga turister som släpar på tunga väskor och inte har en aning om vart de ska i färjans inre. Det är grekiska kvinnor på väg till bröllop med levande kalkoner i bagaget, det är sjömän som hålögt stirrar på detta skådespel som de sett så många gånger. Svettiga besättningsmän i vita skjortor som svarar på frågor som de svarat på så många gånger förr. De river biljetter och kånkar med väskor som de bygger berg med som andra bygger Jenkatorn. Detta skådespel utspelas under några intensiva turistmånader innan lugnet återigen återkommer till öarna.
   Men att civilisationens vagga kommer från Grekland har jag svårt att förstå varje gång jag ser en förjepåstigning!

Alla foton ÅJ