tisdag 26 oktober 2010

Bandyaxlar och fotboll

Bandyaxlar och fotboll

Har varit på fotboll och jag fick bandyaxlar. Tänk er en fotbollsmatch på en grön äng med killar i kortbyxor på planen och lika mycket kortbrallor på sidan av planen. Det är fotboll det.
Denna afton frös spelarna men det var inget mot vad vi på läktaren fick göra. Vindstilla visserligen, men minusgrader i luften och ett spel som varken gladde eller värmde. Inte underligt att man fick bandyaxlar.
Äntligen har bandyn i stan fått inomhushall. Borta är isande vindar, regn och rusk och allmän misär då endast en portfölj värmde en fåtalig publik. Nu står vi inne i en fin hall och njuter av fartfylld skridskoåkning och klubbteknik. Virotouser på en perfekt isparketten som gläder en alltför fåtalig publik med höga krav och förväntningar som fortfarande minns tider som flytt.
Många år har man kämpat mot dålig ekonomi, oförstående byråkrater och politiker med andra prioriteringar. ”Det går aldrig” är ett uttryck som jag trodde satt som en smäck för denna hall som aldrig ville bli verklighet.
Ironiskt nog kliver en karl vid namn ”Werme” fram och ordnar så att alla bandyälskare får tak över huvudet. Visserligen räcker inte pengarna till, just det, värme, men vad gör väl det. På försäsongen kan alla gå ut ur hallen för att värma sig. Ironi är ordet!
Just det, försäsongen i bandy sammanfaller med slutspurten i fotboll. Den sport, som på grund av grön plast från Italien, har förändrats till en åretrunt aktivitet. Fotbollsgrabbar som tvingar publiken till dämpade bandyapplåder i november, tvingar fram långkalsonger i oktober och ger oss en påminnelse hur det var att som bandypublik huka för vädrets makter.
Ett hukande som tillsammans med tunga kläder gav värkande bandyaxlar.
När bandyn går in, går fotbollen ut. När jag är ute så är gumman min inne..
Många ger röst åt spelordningen höst-vår, en anpassning till övriga Europa. Har inte kolumnister och andra experter märkt att vi hör hemma i norra Europa. Här uppe har vi fyra årstider som ger landskap och befolkning en oefterhärmlig karaktär. Kärvhet och inbundenhet som inte lockas till glädjeyttringar i onödan, speciellt inte som publik på fotboll och bandy.
Nere på kontinenten spelas fotboll när det är som svalast det vill säga höst-vinter. Då jagar vi isbjörnar och skidar till Mora, det är bara att gilla läget Lagrell. Hur långt skulle speluppehållet bli om vi gav efter för reformivrarna, från november till april, ett break på 5-6 månader. Går det att hålla intresset uppe hos sponsorer och fans? Kan vi komma ihåg vilka som spelar i laget eller är det underordnat? Kanske ingen skillnad mot hur det är nu? Spelare köps och säljs, lånas ut och byts bort utan tanke på annat än vinst på plan och i plånbok.
Mitt förslag är intensivare matchning och kortare säsong, sedan kan lagen spela Royal Legue som avslutning på säsongen, men bara de som har konstgräs. Orkar inte titta på matcher som spelas på ”Gamla Felstudsevi”, sämre underhållning får man leta efter.
Naturligtvis är Royal Leugue en ”TV-serie”, för åskådare kommer inte att komma. De är inomhus och kollar bandy.
För vem vill bylsa på sig massa kläder för att titta på fotboll och få bandyaxlar?

måndag 11 oktober 2010

Hur man blir den man är; 46

När jag åkt jorden runt
när jag flugit luftballong
när jag hoppat fallskärm
då kan jag kila runt hörnet
När jag tagit en sista öl
när jag dragit ett sista bloss
när jag njutit en sista älskog
då är det dags att lämna in
När jag fått barn
när jag fått barnbarn
när jag fått barnbarnsbarn
då kan jag hänga upp harpan i pilträdet
När jag gått i pension
när jag sett alla min vänner försvinna
när jag till slut möter stora C
Då är det dags att möta sin skapare
När jag sett allt
när jag gjort allt
när jag vet att de klarar sig utan mig
då är det dags att träffa Sankte Per
Jag blir aldrig redo
Jag borde aldrig blivit född

söndag 10 oktober 2010

Hur man blir den man är; 45

En dag i skogen
en dag i älskogen
ett pass på gymmet
en solig dag på stranden
Så tömd på energi
så utpumpad
så underbart trött
Varenda muskel i kroppen känns
men ändå inte
Jag faller i trans, jag faller i sömn.
Lycklig

fredag 8 oktober 2010

Hur man blir den man är; 44

Barnets otröstliga skrik.
En bottenlös förtvivlan
inte möjlig att förmedla,
kommunicera till andra