tisdag 29 november 2016

The Tube

    När man väntar på tåget nere i Londons tunnelbana finns det stora reklamaffischer i de klassiska gångarna och underjordiska perrongerna. Kanske lika bra att de är underjordiska för vissa av affischerna vittnar om en syn på kvinnor och män som sedan länge lämnat det normativa. Eller är det så att ö-rikets reklamkampanjer är ett utslag för landets unkna kvinnosyn? Vet inte riktigt vad Brexit och Boris Johnson har för tankar, kanske inte bara Storbritannien skall återgå till den gamla ordningen igen utan det verkar som om könsrollsdebatten tar ett gigantiskt kliv bakåt den också.
On the Tube, London Foto: ÅJ


On the Tube, London  Foto: ÅJ













   Men jag kanske överreagerar där jag står och väntar på nästa tåg på Central Line, den röda linjen som tar mig till shoppinggatan Oxford Street och alla glamorösa flaggskeppsbutiker.

söndag 20 november 2016

ÖSK allsvenskan 2016

 
Äntligen dags att summera årets allsvenska nu när den sista kvalmatchens sista boll är kickad.
Malmö FF är värdiga svenska mästare och Falkenberg och Gefle lika rättvist ned i superettan. På i princip matchens sista spark i kvalet lyckades Halmstad lura Helsingborg på en allsvensk plats så far och son Larsson får lida minst en säsong i superettan. Inte någon överraskning det heller då skåningarna brottats med dålig ekonomi och varit tvungen att sälja av sin bästa spelare för att få rätsida på kronor och ören.
    Apropå ören, hur klarade sig spelarna i Örebro SK i den tuffa bedömningen som bloggen sparat till novembermörkret? Men först bara lite om laget som spelade en formidabel fotboll på försäsongen och våren där man till och med var i serieledningen i några omgångar. Sport kämpade länge med IFK Norrköping och Malmö om toppositionerna men ett OS-uppehåll förstörde alla chanser till bra slutplacering tillsammans med ett märkligt transferfönster med sju spelare in och fyra ut ur laget som förstörde alla chanser till en fin slutplacering. En slutlig nionde plats i tabellen för Sport i 2016 års allsvenska kan inte anses som godkänt och med tanke på den potential som laget besitter samt den försäsong och vårsäsong som laget gjorde är tia i tabellen en skuffelse.
  Innan bloggen avslöjar spelarbetygen kan jag bara konstatera att ÖSK är bäst när det inte gäller. Endast en seger och två oavgjorda mot de fyra topplagen MFF, AIK, Peking och Änglarna. Alldeles för dålig poängutdelning om föreningen vill vara med och slåss i toppen av allsvenskan och det vill dem väl?
Bloggens betygsskala är tiogradig och högst subjektiv, känsloladdad och baserad på en okulär besiktning av alla hemmamatcher då jag sett alla utom två live och de andra två på teve. Endast de som spelat i hemmamatcher får en bedömning oavsett hur mycket de spelat.
Tifo hos kubanerna. Foto: ÅJ


Jacob Rinne målvakten som försvann i sommarfönstret till Belgien. Näst bäste ÖSKare under vårsäsongen och panterlik poängräddare ett flertal gånger.  9 Markaskogar

Oscar Jansson ersättare efter Rinne, men tidigare år förstavalet för Axén. Gett ett osäkert intryck då självförtroendet fått sig en törn det senaste året. Får ta på sig några mål bakåt. 6 Markaskogar


Daniel Björnkvist  Vår lokala speedkula har haft en ryckig säsong med småskador och har inte varit så framgångsrik i offensiven som tidigare säsonger. Stabil. 5 Markaskogar

Patrik Haginge traditionsbärare och kultspelare, gjorde sin sista? säsong till stora delar i gips med en avsliten hälsena. 1 Markaskog

Michael Almebäck Återvändaren som har haft svårt att hitta rätt i spelet och i laget. Ändå pålitlig som pådrivare och närkampsspelare. Sämre med bollen. 6 Markaskogar

Erik Moberg Bra på huvudet, bra i närkamper och brytsäker, till och med poängräddare i några matcher. Bara olustigt med alla hjärnskakningar. Bäste ÖSKare 2016. 9 Markskogar

Brendan Hines-Ike Amerikanska mittbacken har inte alla gånger varit vän med boll och markering. Gillar honom trots allt och får ses som en framtidsman.  3 Markaskogar

Carl Ekstrand-Hamrén fick en chans och tog den inte. Inte vuxen den allsvenska kostymen. Nervigt, taffligt och kantigt 1 Markaskog

Sebastian Ring läcker vänsterfot, sämre i markeringsspelet och behöver bygga lite muskler, kan bli nåt i framtiden. 2 Markaskogar

Martin Lorentzon in i laget under sommarfönstret, rutinerad defensiv, obefintlig offensiv
måste visa mer. 3 Markaskogar

Logi Valgardson iskall islänning som varit flitig besökare hos lagläkaren, svag i markering och svag i offensiven. Hur är det med snabbheten? 3 Markaskogar


Robert Åhman-Persson slitvarg och karaktärsspelare, härliga djupledslöpningar på vårsäsongen, pådrivare och kapten som vill mycket. 8 Markskogar

Ferhad Ayaz snabb bolltrollare som fortfarande är lite valpig, kul att titta på, blir bättre nästa år. måste jobba på fysiken. 4 Markaskogar

Maic Sema målbäst, tunn tekniker som inte räcker till i närkampsspelet, mer muskler krävs om det skall bli en helt ordinarie plats i laget trots målfarligheten 5 Markaskogar

Nahir Besara loj söderkis eller spelgeni? målfarlig,  men försvinner ibland långa stunder under matcherna, haft svårt att hitta sin plats på plan och i laget. 5 Markaskogar

Nordin Gerzic alldeles för mycket upp och ned, många alibilöpningar, har tappat tempo och snabbhet, börjar bli gammal? ändå bland de bättre. 7 Markaskogar

Daniel Nordmark hjälpgumman som fått finna sig att sitta på bänken efter sommarens transferfönster, vad händer till 2017? 3 Markskogar

Martin Broberg skadedrabbad och bänkad till och från, svårt att hitta formen från 2015,
har stor potential som vi hoppas få se 2017. 5 Markaskogar

Astrit Ajdarevic spelförståelse i världsklass, men lynnig och gnäller gärna på medspelare och andra när spelet inte stämmer, högklassig vår, pinsam höst 6 Markaskogar

Daniel Gustavsson borde varit kvar i föreningen, blandade fotbollsgodis med att gömma sig på plan, kom tillbaka Daniel allt är förlåtet. 6 Markaskogar


Michael Omoh vindsnabb tekniker med bra och lurigt skott. Måste bli bättre på samspelet med övriga i laget. Överraskande värvning av Axén. 4 Markaskogar

Jonatan Lundberg yngling med framtiden för sig, måste visa mer för att hålla plats i truppen,
en av få unga som fått chansen, har tyvärr inte tagit den. 1 Markaskog

Kalle Holmberg slitverg, förtvivlat svårt att få till det i allsvenskan, gick till Peking likadant där, ur-öskare som snart är tillbaka på Behrn. 5 Markaskogar

Viktor Sköld springer och sliter, spelar oekonomiskt, oklar över vilken potential han har som allsvensk fotbollspelare, bloggen kräver mer. 3 Markaskogar

Alhassan Kamara det offsidespringade krutpaketet som fått de senaste åren förstörda av överansträningsskador, slät figur under våren, till Häcken i sommarfönstret. 1 Markaskog

   Till nästa säsongen önskar bloggen ett stabilare spel, mindre aktivitet i transferfönstret och bättre balans i laget mellan offensiv och defensiv. Vore väl inte helt fel med en topplacering i allsvenskan 2017, en uppgift och målsättning som inte borde vara omöjlig. Nionde plats som i år är inte godkänt helt enkelt. Högst upp på bloggens önskelista till jul står en targetplayer och giftig målskytt, då är vi vinnare igen!
   Med detta går bloggen till vintervila vad gäller fotbollsrapporteringen men förmedlar ivrigt andra kulturella tilldragelser till alla läsares förnöjelse. Tack till er som läst!







söndag 13 november 2016

Reelin´in the years

   Fick för något år sedan tag i boken Reelin´ in the years av Brian Sweet. Den har de senaste veckorna haft sin givna plats på nattduksbordet. Boken är en detaljerad biografi av Steely Dan, det amerikanska sjuttiotalsbandet som fortfarande producerar skivor i sakta mak. Boken är på engelska och vad jag vet inte översatt till svenska.
   Författaren Brian Sweet är lika ordrik och detaljrik som de han berättar om. Boken är en guldgruvan för musiknörden som gillar SD och vill veta vilken gitarrist som spelade vilket solo på bandets sju första plattor innan bandet splittrades juni 1981, vilket egentligen blev en paus på 19 år.
Donald Fagen född 1948 och Walter Becker född 1950 träffades under studietiden på Bard college. Fagen hade planer på att bli journalist men deras gemensamma intresse för jazz och förkärlek för torr humor förde samman de två.
Nörderi på hög nivå Foto: ÅJ
  När studietiden var över beslutade de sig för att prova på musikbranschen och vandrade runt till olika musikbolag och musikförlag i New York där de spelade upp sina alster som de gärna sålde men få eller inga köpte. Redan då fanns tidiga versioner av låtar som senare skulle dyka upp på deras plattor.
De livnärde sig på enstaka studiomusikjobb och turnéer med Jay and the Americans. 1970 fick de möjlighet att skriva filmmusik till en rulle med Richard Pryor i huvudrollen. Filmen You gotta walk it lika you talk it (or loose that beat). Detta projektet blev ingen succé vare sig musik- eller filmmässigt men vinylen har ändå lyckats hitta sin väg till undertecknads skivsamling!
   1971 gick flyttlasset till soliga Kalifornien med ett skivkontrakt hos ABC på fickan. Första skivan Can´t buy a thrill kom ut lagom till julhandeln 1972 och på de tre första skivorna var bandet Steely Dan verkligen ett band. Bandet hade en sångare för Donald Fagen led av scenskräck och trivdes bäst som låtskrivare och att fila på detaljer i studion i oändlighet. Trots detta sjöng han på några av spåren på debutplattan och när de motvilligt turnerade, lugnade Fager sina nerver med en mix av konjak och valium. De slutade turnera 1974 framförallt för att Becker och Fagen inte ville stå på scen och det tog för mycket tid från skrivandet av ny musik och produktionen som alltid tog lång tid då Fagen och Beckers perfektionism tog sig extrema uttryck och blev legendarisk i branschen.
    Fagen och Becker löste dilemmat med att de övriga i bandet och skivbolaget ville att de skulle turnera och att de två inte ville turnera med att helt enkelt upplösa bandet efter tre album. Då hade de flesta av de övriga i bandet redan ersatts på skivorna av en konstant ström av studiomusiker. Endast Denny Dias lyckades vara kvar ytterligare några album endast av den anledningen att hans gitarrspel passade in i ljudbilden som Becker och Fagen önskade.
   Namnet på gruppen kommer från en gummidildo i boken The Naked Lunch av William S. Borroughs, en bok som var en favorit sedan studietiden för de två och ett utslag av deras speciella typ av humor.
   Både två var mediaskygga och inte tog de sig speciellt bra ut på foton så det finns inte så mycket bilder och intervjuer från de båda. Vissa journalister kallade dom till och med för det "fulaste bandet" innan de på riktigt blev etablerade i musikbranschen.
   På några av skivorna spelar de knappt själva utan provar studiomusiker efter studiomusiker för att få fram det önskade soundet. På någon skiva finns över fyrtio musiker listade och många fler provade sina färdigheter för de kräsna låtskrivarna. Det var stora produktionskostnader när de skickade efter studiomusiker från New York på andra sidan kontinenten och kostnaderna sköt i höjden för varje nytt album.
Mark Knopfler flögs in från London för att spela på Gaucho men hans bidrag är väldigt kort och knappt hörbart. Jojje Wadenius spela kompgitarr på en av Donald Fagens soloskivor. Han kom till studion då och då under fyra månader för att göra gitarrpålägg och han var utan att veta om det den enda kompgitarristen på Fagens soloskiva Kamakiriad.



Ljuva sjuttiotal!

   Boken är extremt detaljerad när det kommer till skivorna och vem som spelar på vilken låt. Den är också detaljerad vad gäller de fåtal spelningar som ändå gjordes. Däremot nämns väldigt lite om herrarnas privatliv helt enkelt därför att uppgifter saknas. Jag hade gärna läst mer om Donald Fagen och Walter Becker, männen bakom Steely Dan men det är väldigt lite av den varan.

Boken får 8 nördiga Markaskogar av tio möjliga.