söndag 29 januari 2017

Göta kanal eller Vem drog ur proppen?

 



Slussvaktarsstuga Tegelbruket Foto: ÅJ
    Det är dags att åka långfärdsskridskor på Göta Kanal. En upplevelse som bloggen väntat på länge och det gäller att passa på när tillfälle ges. Det är mycket som ska klaffa med minusgrader och snöfri isskorpa på kanalen för att åkningen ska var möjlig. En bonus är ett fint väder på helgen i fråga eftersom bloggen också har ett arbete att sköta. Har man dessutom goda vänner som bor längs kanalen som man kan få sällskap med och bo hos och umgås med gör inte det upplevelsen sämre.
   Titeln på blogginlägget är också titeln på den första filmen av fyra om olika maritima äventyr på Göta kanal. Publiksuccéer de flesta av dem, men filmkritikerna var inte nådiga. Banala trivialiteter om någon skulle från bloggen om en åsikt.
 
Den gamle och kanalen Foto: MHJ
Med Mem i bakgrunden Foto: MHJ

 På väg från boendet i Söderköping till starten för långfärdsskridskoresan på Göta Kanal kan bloggen konstatera att någon verkligen dragit ur proppen på Göta Kanal. Vattenvägen i den del som rinner i Östergötland är till stora delar torrlagd för reparationer och sträckan som vi ska åka är även den föremål för renovering men vattennivån är någorlunda normal. Ett reparationsarbete som är nödvändigt då kanalen varit i bruk sedan 1832.
   Vi går på vattenleden vid slussen som heter Tegelbruket. Slussvaktarbostaden har den för hus tillhöriga kanalbolaget karaktäristiska gula färgen och vårt mål är den första eller sista slussen innan Östersjön vid Slätbaken, Mem. Allt beror på vilket håll man räknar kanalens början, från öster eller från väster.
Kanalkanaljer Foto: ÅJ


   Som alltid är  känslan vid långfärdsåkning på skridskor obeskrivlig. När bloggen åkte på kanalen var det solsken, nollgradigt, vindstilla och fantastisk is och bloggen hade dessutom ett fantastiskt sällskap på den östgötska isparketten. Dagen var perfekt.
Fem kilometer mellan Tegelbruket och Mem Foto: ÅJ






      Bloggen glider på kanalens frusna vatten mot havet, i sakta mak, och känner sig nära naturen och ett med omgivningarna och frihetskänslan är överväldigande. Det karaktäristiska knarret från nyslipade skridskor som dansar på isen hörs och bloggen njuter ifylla drag över en fulländad lördag i januari 2017.
Hemgjord gluwein på kanalkanten Foto: ÅJ


lördag 21 januari 2017

Vad händer med änder?

   Efter det att jag bytt arbetsplats under sommaren fick jag också en ny cykelväg till jobbet. Efter några veckors utprovning av den bästa och mest tidseffektiva rutten blev det den som under någon halv kilometer går genom parken längs Svartån. Denna smutsbruna linje som skär genom det platta landskapet som en kniv genom varmt smör. Allt eftersom hösten blev kallare och löven gulare blev vattnet i ån kallare och mörkare. De enda som inte verkade bry sig om det här var alla änder som låg och guppade på åns små krusningar. De blev fler och fler och verkade trivas i sin stora flock och mina tankar började sväva iväg till Central Park, i New York.
   Holden Caufield stod vi kanten på dammen i Central Park, tittade och funderade på änderna precis när han kommit tillbaka till New York efter det att han blivit relegerad från sin skola. Han ville veta precis som jag vad som händer med änderna när vattnet fryser till is. Han ville inte gå hem till familjens fina lägenhet på Manhattan. Även han reflekterade runt ändernas öde till vintern, precis som jag. För nu när isen lagt sig är de inte på plats i åns bruna vatten. De är inte heller fastfrusna i det tunna islagret på dammen i Central Park.
   Den 16-årige Holden Caulfield är den fiktiva huvudpersonen i J.D. Salingers roman Räddaren i Nöden på engelska Catcher in the Rye, som kom ut första gången 1951. Romanen blev på kort tid en generationsroman för efterkrigstidens amerikanska ungdomar. Boken var bannlyst på de flesta skolor och college på grund av sitt mustiga språk vilket gjorde att den blev den mest lästa boken. Som alla andra generationsromaner i världen handlar det om ungdomens sökande efter meningen med livet, sexualitet, vänskap och döden samt den eviga frågan att komma överens med sina föräldrar. Alla frågeställningar som upptar en tonårings tankevärld.
   Salinger var en enstöring och romanen är hans karriärs enda. Med erfarenheter som soldat under andra världskriget levde han sedan ett undanskymt och isolerat liv ända fram till sin död 2010.
   Boken fanns också i fickan på John Lennons mördare Mark Chapman när han arresterades. Chapman som kände en egendomlig samhörighet med den 16-årige huvudpersonen Holden Caulfield påstod sig vara inspirerad av boken till mordet på Lennon. Inget i boken handlar om något mord eller uppmanar till mord på något vis. Vilsenheten mellan Chapman och Caulfield är väl det enda som är till viss del gemensamt.
   Var änderna befinner sig nu när isen lagt sig är fortfarande ett mysterium för Caulfield och mig. De enda vi vet är att de inte fryser fast i isen under vintern.

onsdag 4 januari 2017

Vilken är Steely Dans bästa låt?

   I många år har min favoritlåt varit Bodisattva från andra skivan Countdown to Ecstasy som släpptes 1974. Men när jag läste boken Reelin´ in the years av Brian Sweet som handlar om Steely Dans karriär lyssnade jag på plattorna och fick en ny favorit. Nu är det istället I Got the News från skiva Aja som kom ut 1977 och av många ansedd som gruppens bästa platta. Aja har stark konkurrens som bästa album med Gaucho från 1980 som nog får räknas som den mest kommersiella framgången för låtskrivarduon Becker/Fagen från Amerikas östkust.
Fast vad gäller album så har jag på sistone fastnat för Two against nature som kom ut 2000 men det kanske inte räknas då detta album inte tillhör dom första klassiska sju från deras karriär på sjuttiotalet.Men nu var det I got the news:

  

   5.03 ren och skär spelglädje. En jazzinspirerad lekfull historia med kärleksfulla anspelningar till musikhistorien. Jazzig, men ändå modern. Skriven av parhästarna Donald Fagen och Walter Becker och producerad av Gary Katz. Så här i efterhand de tre som egentligen är/var Steely Dan.
Det som ger en extra skön groove är att Michael McDonald finns med på körsång eller background vocals. En legendar i den amerikanska västkustrocken i eget namn såväl som en av medlemmarna i Doobie Brothers. Det som ger låten dessa lätta lekfullhet mellan baktakter och listiga textrader är pianot som spelas av Victor Feldman.
Lyssna och njut medan du funderar på vilken du har som favoritlåt med Steely Dan.