torsdag 30 december 2010

onsdag 29 december 2010

Nya tankar 15

Helt plötsligt är
man äldre

tisdag 28 december 2010

måndag 27 december 2010

Nya tankar 13

Nästa födelsedag
kommer ålder
domen

söndag 26 december 2010

Nya Tankar 12

En dag i taget
Blott en dag, ett ögonblick i sänder

lördag 25 december 2010

Nya Tankar 11

En
Mellandagsrea
är född av
Jesse rot och stam

fredag 24 december 2010

Nya Tankar 10

Det här är livet
Kort och gott.

torsdag 23 december 2010

Nya Tankar 9

Jag väntar på dig för evigt
Nyckeln ligger i
blomkrukan.
Precis som den alltid gjort.

onsdag 22 december 2010

Nya tankar 8

Hoppas dom sätter på mig ordentligt med kläder
när jag dör.
Det kan bli väldigt kallt.

Nya tankar 7

Skit i traditionen
och du skapar en ny

tisdag 21 december 2010

Nya tankar 6

Nu är många yngre
än mig
men jag blir inte äldre

måndag 20 december 2010

Nya tankar 5

Det enda som finns
hugget i sten är
döden

söndag 19 december 2010

Nya tankar 4

Varför önskar man alltid
det man inte
kan få

lördag 18 december 2010

Nya tankar 3

Bättre levande döda
än
döda levande

fredag 17 december 2010

Nya tankar 2

Alla vill vara unika
men ingen vill vara
annorlunda

torsdag 16 december 2010

Nya tankar

Hur stryker man en
flinskallig
medhårs?

fredag 10 december 2010

Hur man blir den man är; 59

Hösten är en mörk tid
Hösten är en fuktig tid
Hösten är en vacker tid
Hösten är en färgstark tid
Sjätte oktober sätter jag
på mig min skinnjacka
det är ett plagg jag ärvt
Den är fodrad, varm och skön,
mjuk som en kudde
Oxe, get eller kalv
jag vet inte vilken men den värmer
när höstvinden biter som mest
Hösten är en mörk tid
Hösten är en fuktig tid
Hösten är en vacker tid
Hösten är en färgstark tid
Jackan har en doft av den förre ägaren
inte oxe, get eller kalv
En stark påminnelse av den förre ägaren
som finns kvar
det enda som finns kvar
förutom minnen
Hösten är en mörk tid
Hösten är en fuktig tid
Hösten är en vacker tid
Hösten är en färgstark tid
Doften sitter kvar,
jag hänger den på vädring
Motvilligt
Doften är som en målning
påminner, beskriver
den som stått mig nära
Hösten är en mörk tid
Hösten är en fuktig tid
Hösten är en vacker tid
Hösten är en färgstark tid
Doften ger mig minnen, bilder, röster, ljud
ger mig skeenden
från en barndom
ungdom
från dåtid
som aldrig kommer igen
Jackan är som ett starkt band
mellan mig och den förre ägaren
Jag kommer aldrig att sluta använda denna jacka
jag vill aldrig sluta använda denna jacka

torsdag 9 december 2010

Hur man blir den man är; 58

Solen är på väg ned
och
skuggorna blir längre
Hösten är här och
luften är klar.
Smärtan gör sig påmind
den vandrar likt en vålnad.
Stundtals inget ibland
outhärdlig.
Solen är på väg ned
och
skuggorna blir längre
De roterande dörrarna
skiljer kyla och värme
liv och död
Vattnet rinner sakta
nästan inte alls
osynliga är lakritsbåtarna
Solen är på väg ned
och
skuggorna blir längre
Smärtan är närvarande
Vattnets yta ger stunden svärta
Löv från
sälg, björk och ek
ger det svarta resonans
Solen är på väg ned
och
skuggorna blir längre
Som lysande stjärnor på himlen
ser löven ut som
värmeljus i en mörk värld
Markerar orörligt
markerar slutet
Solen är på väg ned
och
skuggorna blir längre
Kan något gott komma av detta?
för oss som fortsätter
på vattnets yta?
För oss är resan inte klar
vi ser inte ännu vårt mål
Solen är på väg ned
och
skuggorna blir längre
Lugnt och ensamt finns ett flöte
i det svarta
ingen mört som retas
ingen gädda som hugger
det finns inget i djupet
Solen är på väg ned
och
skuggorna blir längre

onsdag 8 december 2010

Hur man blir den man är; 57

Tre gånger fyra meter
rymmer ett liv
rymmer minnen
Snart blir du någon annans
12 kvadrat
Tre gånger fyra meter
ett äventyr,
min första frihet,
ett första steg på vägen
Så stolt i ljus
så liten i mörker
spöken och tigrar
det blir för mycket
Snart blir du någon annans
12 kvadrat
"Kom ner och ät"
skallar ropen, för dom blir många
Till slut tas trappen nedför i tre steg
och potatisgrytan töms.
Snart tillbaka till
leken
Snart blir du någon annans
12 kvadrat
Min första skiva ligger på tallriken
Högt och ljudligt,
knastrigt och dammigt
"Skruva ned, sänk", skallar ropen
Snart är du någon annans
12 kvadrat
"Har inte tid"
måste göra läxor.
Proven duggar tätt och man har ambitioner
En stol, ett skrivbord
Snart är du någon annans
12 kvadrat
"Tyst, gå tyst vi får inta väcka dom"
oskulden for sin kos
på några fumliga sekunder
Säng och mörker
Snart är du någon annans
12 kvadrat
Samlar ihop mina saker
ett annat rum
ett annat liv väntar
Jag tar min väska
Snart är du någon annans
12 kvadrat
Nu är det städat och klart
Dammet och lådorna är borta
En kvarglömd nyckel till ett gammalt skåp
tittar fram under golvlisten.
jag lämnar båden den och rummet
Snart är du någon annans
12 kvadrat

tisdag 7 december 2010

Hur man blir den man är; 56

Längst ut på yttersta udden är allting
blått
Högst upp på bergets kam är allting
vitt
I nattens sena timma är allting
svart
Färger som inte finns annat än i min
hjärna

måndag 6 december 2010

Hur man blir den man är; 55

Tekniken har gjort mig överflödig
Min högaffel
är nu en traktor
Jag
är nu en dildo
Diskbaljan
är nu en diskmaskin
Snart har jag bara ett uppdrag kvar;
att ta ut soppåsen.
Snart blir jag nog ersatt av en robot

fredag 3 december 2010

Hur man blir den man är; 54

Dödsbesked
är
som dryga
fortkörningsböter

torsdag 2 december 2010

Hur man blir den man är; 53

Jag samlar ord
Härke är roligt
Till yttermera visso användbart
Tystberga måste vara en
lugn och skön plats att bo på
Stålull är full av motsättningar
Vilken påverkan har en trollsländas vingslag
för världens gång?
Märker du din frihet på ett frimärke?
Samlar du jordfräsar?
Jag samlar ord.

måndag 29 november 2010

Hur man blir den man är, 52

Det finns en inre längtan
Det finns ett inre hjärta
Det finns en yttre svärta
Det finns en yttre förväntan

fredag 26 november 2010

Hur man blir den man är; 51

Mobilerna laddas
Datorerna laddas
Batterier laddas
1 och 0
x och y
yin och yang
Hur länge skall jag orka ladda om?
Snart står mätaren på noll

torsdag 25 november 2010

Hur man blir den man är; 50

Ett andetag
Så osynligt och lätt
så starkt och livsgivande
Kylan ger dig skepnad och form
försvinner lika fort som den kom
ett andetag

onsdag 24 november 2010

Hur man blir den man är; 49

Tyngdlöshet i mormors famn
Tyngdlöshet i salta bad
Tyngdlöshet i ändlösa rymder
Tyngdlöshet i drömmarnas värld
Lös mig från tyngden i vardagen

tisdag 23 november 2010

Hur man blir den man är; 48

Fråga mig,
Vem vet?
Svaren finns!
Trösta mig,
Älska mig,
Tror på mig.
Solen ser
Skuggor följer
Livet ger
Liemannen tar

måndag 22 november 2010

Hur man blir den man är; 47

Humle
Jag hummar och ger dig ett leende
Allt som behövs.
Vi förstår varandra ändå.
Humle
Kärlekens språk kan vara
ordlöst men uttrycksfullt
Innerligt ger vi varandra
hummanden och leenden
Humle
Blommor och bin, surr och
bara fötter
När inte bara fötter är bara
Då kan jag bara
Humle

tisdag 26 oktober 2010

Bandyaxlar och fotboll

Bandyaxlar och fotboll

Har varit på fotboll och jag fick bandyaxlar. Tänk er en fotbollsmatch på en grön äng med killar i kortbyxor på planen och lika mycket kortbrallor på sidan av planen. Det är fotboll det.
Denna afton frös spelarna men det var inget mot vad vi på läktaren fick göra. Vindstilla visserligen, men minusgrader i luften och ett spel som varken gladde eller värmde. Inte underligt att man fick bandyaxlar.
Äntligen har bandyn i stan fått inomhushall. Borta är isande vindar, regn och rusk och allmän misär då endast en portfölj värmde en fåtalig publik. Nu står vi inne i en fin hall och njuter av fartfylld skridskoåkning och klubbteknik. Virotouser på en perfekt isparketten som gläder en alltför fåtalig publik med höga krav och förväntningar som fortfarande minns tider som flytt.
Många år har man kämpat mot dålig ekonomi, oförstående byråkrater och politiker med andra prioriteringar. ”Det går aldrig” är ett uttryck som jag trodde satt som en smäck för denna hall som aldrig ville bli verklighet.
Ironiskt nog kliver en karl vid namn ”Werme” fram och ordnar så att alla bandyälskare får tak över huvudet. Visserligen räcker inte pengarna till, just det, värme, men vad gör väl det. På försäsongen kan alla gå ut ur hallen för att värma sig. Ironi är ordet!
Just det, försäsongen i bandy sammanfaller med slutspurten i fotboll. Den sport, som på grund av grön plast från Italien, har förändrats till en åretrunt aktivitet. Fotbollsgrabbar som tvingar publiken till dämpade bandyapplåder i november, tvingar fram långkalsonger i oktober och ger oss en påminnelse hur det var att som bandypublik huka för vädrets makter.
Ett hukande som tillsammans med tunga kläder gav värkande bandyaxlar.
När bandyn går in, går fotbollen ut. När jag är ute så är gumman min inne..
Många ger röst åt spelordningen höst-vår, en anpassning till övriga Europa. Har inte kolumnister och andra experter märkt att vi hör hemma i norra Europa. Här uppe har vi fyra årstider som ger landskap och befolkning en oefterhärmlig karaktär. Kärvhet och inbundenhet som inte lockas till glädjeyttringar i onödan, speciellt inte som publik på fotboll och bandy.
Nere på kontinenten spelas fotboll när det är som svalast det vill säga höst-vinter. Då jagar vi isbjörnar och skidar till Mora, det är bara att gilla läget Lagrell. Hur långt skulle speluppehållet bli om vi gav efter för reformivrarna, från november till april, ett break på 5-6 månader. Går det att hålla intresset uppe hos sponsorer och fans? Kan vi komma ihåg vilka som spelar i laget eller är det underordnat? Kanske ingen skillnad mot hur det är nu? Spelare köps och säljs, lånas ut och byts bort utan tanke på annat än vinst på plan och i plånbok.
Mitt förslag är intensivare matchning och kortare säsong, sedan kan lagen spela Royal Legue som avslutning på säsongen, men bara de som har konstgräs. Orkar inte titta på matcher som spelas på ”Gamla Felstudsevi”, sämre underhållning får man leta efter.
Naturligtvis är Royal Leugue en ”TV-serie”, för åskådare kommer inte att komma. De är inomhus och kollar bandy.
För vem vill bylsa på sig massa kläder för att titta på fotboll och få bandyaxlar?

måndag 11 oktober 2010

Hur man blir den man är; 46

När jag åkt jorden runt
när jag flugit luftballong
när jag hoppat fallskärm
då kan jag kila runt hörnet
När jag tagit en sista öl
när jag dragit ett sista bloss
när jag njutit en sista älskog
då är det dags att lämna in
När jag fått barn
när jag fått barnbarn
när jag fått barnbarnsbarn
då kan jag hänga upp harpan i pilträdet
När jag gått i pension
när jag sett alla min vänner försvinna
när jag till slut möter stora C
Då är det dags att möta sin skapare
När jag sett allt
när jag gjort allt
när jag vet att de klarar sig utan mig
då är det dags att träffa Sankte Per
Jag blir aldrig redo
Jag borde aldrig blivit född

söndag 10 oktober 2010

Hur man blir den man är; 45

En dag i skogen
en dag i älskogen
ett pass på gymmet
en solig dag på stranden
Så tömd på energi
så utpumpad
så underbart trött
Varenda muskel i kroppen känns
men ändå inte
Jag faller i trans, jag faller i sömn.
Lycklig

fredag 8 oktober 2010

Hur man blir den man är; 44

Barnets otröstliga skrik.
En bottenlös förtvivlan
inte möjlig att förmedla,
kommunicera till andra

måndag 20 september 2010

Hur man blir den man är; 43

Medias makt är som ett regnmoln,
släpper ut en sörja som bara
isar och får männsikor att fly samtalet

Vi är så lättlurade
varför kan vi inte läsa

mellan raderna

Det är där informationen,
lärdomen
kunskapen
och det läsvärda finns,

mellan raderna.

torsdag 5 augusti 2010

Hur man blir den man är; 42

Jubilaren är född i Närke
som den yngste i en skara av tre.
Detta märks tydligt då vett och förstånd
inte riktigt har räckt.
Fadern var bonde och modern följdaktligen bondmora åtminstone är det vad som är noterat i kyrkoböckerna.
Skit under naglarna och en stark ammoniakdoft i kläder var tidiga barndomsminnen.
Redan tidigt visade han en liten gnutta av fallenhet för idrott
men blev med tiden så klumpig och stor att det inte blev någonting med nåt.
Trots en gediget arv från det bonniga och med en gedigen lantlig dialekt,
som doldes med ett nedärvt blygt sinnelag,
genomförde jubilaren gymnasiala studier i residensstaden men klarade inte av mer än två år.
Detta räckte precis för behörighet till högre studier vid stadens universitet
där klarade han sin studier, men inte mer.
Efter en tid med diverse anställningar veknade till slut kommunen och erbjöd honom fast anställning mot bättre vetande.
Där har han nu, i brist på gott chefsskap och i brist på kunnande, förflyttats uppåt i herarkin och för att göra så liten skada så möjligt innehar han nu en mellanchefsbefattning.
Jubilaren har fru och två vanartiga barn.
Den kärleksfulle svärfadern säger om svärsonen "att han är en stöddig en".
Framtidsplaner finns men det finns en uppenbar risk att de kommer att falla lika platt som allting annat
Högtidsdagen firas i ensamhet och med minsta möjliga uppmärksamhet
från omgivningen.
Även om den skulle annonseras är det risk för att högtidsdagen flyter förbi i glömska för alla i jubilarens omgivning och närhet.

måndag 2 augusti 2010

Hur man blir den man är; 41

Tiden den går
men klockan den står
åren ger spår
för inget består

tisdag 20 juli 2010

Hur man blir den man är; 40

Två grekiska fiskarbröder sitter
och ser ut över havet från en klippa.
De har fiskarmössor och billiga randiga tröjor,
urtvättade och håliga av salt.
Blekta av solen och salta vindar
till en anonym gråskala.
En av bröderna håller
ett halvfullt paket Camel i sin hand.
De väntar på att få åka tillbaka ut på havet
för att vittja sina nät.
De har den vackraste arbetsplatsen av alla, men de längtar.
Längtar till bättre dagar, bättre tider, de väntar på sin dröm, en dröm som de hoppas en dag skall slå in och bli verklighet.
Plötsligt tecknar en motorbåt
ett vitt skumstreck
i det kristallblå havet.
Bröderna spänner sina muskler och
taget om cigarettpaketet hårdnar,
när de ser sin dröm glida förbi i ett moln av vatten,
än en gång.
Det är dags att vittja näten,
än en gång

måndag 19 juli 2010

Hur man blir den man är; 39

Ett litet barns leende,
så....
intensivt och outgrundligt.
Vad tänker det på?
Referenslöst, Fritt
Det måste vara lyckliga tankar

söndag 18 juli 2010

Hur man blir den man är; 38

Tio meter ned
är allting skum
Tre meter ned
är allting betong
Värme eller ljus
Vitt eller svart
Blått eller rött
Hårt eller mjukt
Tröstande eller straffande
Kittlande, lockande, skrämmande

lördag 17 juli 2010

Hur man blir den man är; 37

Formade av vatten
det envisa, obändiga, ständiga
Formationer av sten
porösa, stabila, infertila
I en evig pakt
utan avtal.
Dömda till evig tvåsamhet.
Slipar, stänger ute
Ger och tar
evigheten

fredag 16 juli 2010

Hur man blir den man är; 36

Dofter är livets
markörer
Kommer, försvinner
dyker upp igen
som en påminnelse
om det som varit,
det som skall komma.
Starkt och fränt, nästan obehagligt
Ljuvt och sött, som en smekning
Dofter är livets
markörer

torsdag 15 juli 2010

Hur man blir den man är; 35

Trasdocka
Trasig docka
Jag vill docka min trasiga själ med
dig
i universums oändlighet

onsdag 14 juli 2010

Hur man blir den man är, 34

En ros att plantera


en ros att vårda


en ros att betrakta


en ros att ge till sin älskade

onsdag 23 juni 2010

Hur man blir den man är; 33

Vindens färg
bleker
generationers tänkande

tisdag 22 juni 2010

Hur man blir den man är; 32

Vad ger man till den som har allt
och ingenting

fredag 18 juni 2010

Hur man blir den man är; 31

Reducerad till en plånbok
på väg till Zenith
i en taxi
glidande
som en curlingsten

tisdag 1 juni 2010

Hur man blir den man är; 30

Svalor som flyger på
låg höjd
Svalor som söker med
ljud som sensor
Solen på väg ned
i en klarblå himmel
Luften varm men ändå
sval av vårens regn
I fjärran hörs traktorer som surrar
arbetet väntar för nu skall ladorna fyllas
År efter år utan slut
men helt plötsligt utan
förvarning är allt till ända
en tid är förbi
en period är över
Nya vindar blåser
och allt är minnen blott
Minnen som kommer åter med svalors hjälp

måndag 31 maj 2010

På hemväg från Trosa

Ibland är det inte bra att gå på fest. Det kan ge konsekvenser utöver den vanliga lunken som livt består av för oss medelålders.
50års fest i Trosa, bara det kan ge kall kårar. En trevlig dag med mängder av nya människor vi aldrig mött förr och troligen inte möter igen senare. Alla typer från en övervintrade snubbe med hockeyfrilla till en ung trumpetare i dreads. Han spelade i kvartetten Räkan som för övrigt bestod av tre personer?! inte vet jag om nån var sjuk eller så, men bra var de.
Egentligen vill jag berätta om vad som hände på hemvägen men måste bre på lite om festen också.
Bra mat från en av Trosas bästa restauratörer, trevligt sällskap i fråga om en ljudtekniker och hans lärarfru. Vi fick veta allt om ljudtekniken i alla ICA-Stigfilmer som han gjorde som del av sitt levebröd. Vilken värld, långt från min egen. Men det var ju inte det heller jag skulle berätta om.

Frun och jag buggade vilket var länge sedan. Hade tappat lite av greppen men det blev bättre allteftersom kvällen led men jag upptäckte också att det var varmt. Drabbades av svettningar när jag kindade någon okänd kvinna i sextioårsåldern vilket inte var så fräscht. Men vad var att göra; hoppades på att låten skulle ta slut och låtsades som om det regnade. Och regnade gjorde det, från min kala hjässa ned på kinder och nästipp. Min vita skjorta ändrade nyans och pinsamheten började kännas samtidigt som svettdropparna föll. Till slut var väl dansen äntligen över och jag tackade raskt för mig och smög ut och insöp frisk luft. Fick gå många varv för att någorlunda torka upp i försommarvärmen där luftfuktigheten var högre än Kaknästornet.
Tydligen svårt att komma till berättelsen kärna.
I Trosa dricker man punsch, Trosa Punsch. en lokal tillverkning med en tydlig smak av whiskey men fortfarande sötklibbig i ljummet tillstånd. Bäst avnjuten i iskallt tillstånd. Smaskens
Huset var fullt av andra varför vi övernattade på vandrarhemmet i Trosas hamn. Vandrarhemmet Snipan. Ett namn som de riktigt små på festen hade riktigt roligt åt. Kanske dags att byta namn på det i övrigt fina stället.
Hemfärden startades något tidigare än beräknat då frun resolut tog tag i ratten och anträdde hemfärden. Det är här själva historien börjar för vi åt en stadig frukost på vandrarhemmet och kände oss inte speciellt hungriga så allt vi tog med i proviant för vår tvåtimmars hemfärd var var sitt äpple. Röda var de, för dessa har jag lärt mig att äta. Förr gillades bara gröna men jag har lärt mig att även gilla den röda varianten.
Första stoppet denna majdag på vår hemfärd blev Ingvaldstorp. En handelsträdgård skulle besökas och pelargoner skulle inköpas för diverse krukor hemmavid. Tyvärr var vi inte de enda som gick i pelargontankar så hungern började sätta in där strax utanför Katrineholm i den långa kön av sörmlänningar.
Gott och väl, efter köandet och ute i bilen igen blev det äppeldags. Frun höll händerna på ratten tack och lov så jag fick hantera frukten. Ett litet reklammärke på varje äpple fick avlägsnas och i brist på papperskorg eller annat fick jag då dessa små kletiga lappar i min hand och inte ville jag förorena den sörmländska naturen med dessa utan goda råd var dyra. Kan ju skoja lite så jag satte ett märke på varje kind och satte vi gång med att mumsa på mitt röda äpple.
När jag halvsovande närmade mig Närke kom frun på att frimärken skulle inköpas och brev som låg i baksätet skulle postas. Det var jag som fick utföra det och sagt och gjort, in i affären och utförde mitt ärende. Frimärken och postning.
Nog för att jag är känd i denna Östernärkesmetropol där affären var belägen men många som mötte min blick med ett leende var för mig okända personer ur lokalbefolkningen.
Vi fortsatte resan hemöver den sista biten och tänkte inte mer på saken förrän en känsla av "kli" infann sig i ansiktet och jag märkte vad som fanns där. De två klistermärken från de röda äpplen som vi tidigare ätit inte undra på att jag skapat så många leenden i frimärkskön.

Så kan det gå när man varit på fest i Trosa.

torsdag 13 maj 2010

Hur man blir den man är, 29

På tretusenmetershöjd
är tanken fri

På tretusenmetershöjd
är luften klar

På tretusenmetershöjd
seglar fåglar fritt

På tretusenmetershöjd
finns inga bekymmer

På tretusenmetershöjd
borde alla få vara

söndag 9 maj 2010

Hur man blir den man är; 28

Det ligger en spark i skogen
En av medarna sticker upp ur jorden
Det är därför jag vet

Under myllan ligger resten av sparken;
handtagen, sitsen och den andra meden

Hur mycket som finns kvar är ingen som vet
Kanske sitsen blivit mylla och meden rostat sönder?
Hur mycket har naturen tagit tillbaka?
Tillbaka från oss människor det vi lånat för en tid.

Vem som parkerat sparken denna sista gång vet ingen längre
denna vetskap har naturen också tagit tillbaka
Kanske blev den bara parkerad för att sedan glömmas bort

Glömd och övervuxen, utan att den egentligen nått sitt slut
Ägaren gick sönder först,
sparken följde därefter
fast den egentligen inte ville

tisdag 13 april 2010

Hur man blir den man är; 27

Livet har en
tid

Livet känner sin
begränsning


Döden har ingen
ålder

Döden känner inga
gränser


Det ofattbara, det omätbara
väntar vid vägs ände

tisdag 6 april 2010

Hur man blir den man är; 26

Ibland blir jag rädd för mig själv
tror jag.
Det måste vara någon annan inom mig
som talar
blir arg
svär
fräser
och skäller.

Jag är inte rädd för mig själv
det måste vara någon annan
jag är rädd för

Människor blir rädda
barn blir rädda
djur blir rädda
Plantor blir rädda
osäkra och otrygga

Det måste vara någon annan
dom är rädda för

Jag är jag
Är jag vi?
Om jag är vi
Då måste jag vara rädd för mig själv

måndag 5 april 2010

Hur man blir den man är; 25

ett nej kan betyda, nej
ett nej kan betyda, kanske
ett nej kan betyda, inte nu, men senare
ett nej kan betyda, stick och brinn
ett nej kan betyda, aldrig i livet, grabben
ett nej kan betyda, att vi går skilda vägar
ett nej kan betyda, vem tror du att du är egentligen
ett nej kan betyda, god natt
ett nej kan betyda, slutet på en dröm
ett nej kan betyda, att du är full som ett vårdike


ett nej kan aldrig betyda ja

söndag 28 mars 2010

Söndag kväll

Sitter och funderar över krig och tid. Två saker som förändrar människor.

lördag 20 mars 2010

Nu är det dags för nya tider på bloggen. Snart kommer en genomtänkt produktion för de som av någon anledning följer med i denna blogg.
Såg i Metro att ungdomen är slut vid 34 enligt en europeisk undersökning. Jag haft detta på känn en tid att jag genomgått en resa till medelåldern. Vill nog dock påstå att man inte är äldre än man känner sig, men bevisen hopar sig.
Senaste bekräftelsen är basker och "hakskägg". Tidigare i vinter blev jag omkörd i längdspåret av "män" med breda höfter och hästsvans. Kändes sådär. Allt detta sammantaget är bevis för en ungdom som flytt, vilket kommer att manifesteras i en samling skrifter här på bloggen. Mycket läsning och lite bilder, inga alls faktiskt.
Snart måste väl jag bli upptäckt eller kommer jag att leva mina dagar som ett oupptäckt geni och gå döden till mötes helt utslagen på en bakgata i Paris med ett absintglas i en likstel högerhand! Hoppas baskern sitter kvar i alla fall.
Omkring mig ligger mina manuskript några gulnade av tid andra av hundpiss. En kall vind är på väg norrifrån men pappren räddas av en av mina uteliggarkompisar som säljer pappren till en skrupellös innehavare av en boklåda i Montmartre som specialiserat sig på dokument och undergroundlitteratur. Otroligt nog skapar mina dokument succé i en tid som ligger framför mig eller bakom mig eller rent av ovanför mig då jag sedan länge vilar i min grav.
Verkar som om en vecka i Frankrike gett mig inspiration till ett romantiskt slut och en förnyad ansträngning på de litterära tiljorna.
Välkommen tillbaka till min blogg och trevlig läsning

fredag 12 mars 2010

Hur man blir den man är; 23

Blip blop
ett noll
höger vänster
laglig olaglig
vitt svart

digital elektronik ger mig panik

när datorn krånglar
starta om

i tv-spelet
får jag nya liv

Tänk om livet vore lika
enkelt

När det blir fel
starta om

När jag dör
får jag nya liv

Tänk om livet vore lika
enkelt


måndag 1 mars 2010

Hur man blir den man är; 22

Jag skriver poesi när jag sitter på min cykel

Snön sticker som nålar i mitt ansikte
vinden gör resan längre

förbannelserna haglar i mitt inre över kommunal besparing
när modden når upp till navet

det gäller att komma ihåg vad hjärnan skapat
ibland är det blankt när man når ett papper med penna

upprepar som ett mantra några enkla ord och fraser
sån är min strategi för att övervinna glömskan

har inte fattat om det är jag eller hjärnan som skriver poesi
är det jag, hjärnan eller kroppen
fadern, sonen eller helig ande

allt går ut på tre
det är det som är nåt

3vligt
3kammarbrunn
3männing





onsdag 10 februari 2010

Hur man blir den man är; 21

Vart är du på väg
Bry dig inte om det du

Vart är du på väg
Vad du tjatar

Vart är du på väg
Jag vet inte

Vart är du på väg
Det går runt i cirklar

Vart är du på väg
kan du hjälpa mig

Vart är du på väg
Visa mig vägen

lördag 6 februari 2010

Hur man blir den man är; 20

Mitt mellan två klasser
mitt mellan två stationer
mitt mellan två kända

utan fotstöd och handtag
utan hängsel och livrem
utan mössa och handskar

tappar jag greppet
kan någon ge mig det igen

lördag 30 januari 2010

Hur man blir den man är; 19

Lika som bär
på nån molekyl när

Lika som bär
den ene bor här den andre där

Lika som bär
en livslång chimär

Lika som bär
trots livet som tär

Lika som bär
i samma atmosfär

Lika som bär
med samma mor så kär

Lika som bär
olika vi oss lär

Lika som bär
bär olika


tisdag 26 januari 2010

Hur man blir den man är; 18

Livet är en resa
till fots
till lands
till sjöss

framåt eller bakåt
ensam eller tillsammans

i överljudsfart
i sorg
utan skyddsnät
som på räls

på en krokig kostig
på en tysk autobahn

högljudd eller glädjefylld
obemärkt eller ledsam

fylld med överraskningar
men till sist tar det stopp

söndag 24 januari 2010

Hur man blir den man är; 17

En dikt kan se ut hur som helst
det här kan också bli en dikt

Ingen rim och ingen reson
ingen takt och ingen ton
ingen syntax och ingen meter

ord staplade på hög
gemener och versaler
vinglar och svajar
faller, rasar
i ett moln av bokstäver
till marken med ett brak

En dikt kan se ut hur som helst
det här blev också en dikt

Tur är väl det

Hur man blir den man är; 16

Inte en droppe av salt
natrium och klorid i
förening

Oändliga hav
djupa som vida
ägs av alla och ingen

kan jag låna
en droppe salt
natrium och klorid i
förening

mina har försvunnit
har de tagit slut
sparar jag dom till senare
kommer de när jag minst anar

kan jag låna
en droppe salt
natrium och klorid i
förening

lördag 23 januari 2010

Hur man blir den man är, 15

Dagen då du var här var en lycklig
tid

Dagen då du försvann rasade allt
samman

Dagen därpå borde allt stått
stilla

Men allt var som förut
Solen gick upp
tidningen kom
jag blev skitnödig
hungerkänslorna kom
det var en komedi på TV

Är det bara jag som bryr mig

onsdag 20 januari 2010

Hur man blir den man är; 14

Prat, prat, prat
Tystnad

Prat, prat, prat
Tystnad

Prat,prat, prat, prat
Tysstnad

Prat, prat, prat, prat
Prat

tisdag 19 januari 2010

Hur man blir den man är; 13

Vid en
vägkorsning
i snömodd och mörker
rinner allting plötsligt ur mig

Vid en
vägkorsning
i snömodd och mörker
får uppdämda tankar sin röst

Vid en
vägkorsning
i snömodd och mörker
kommer ångest och frustration

Vid en
vägkorsning
i snömodd och mörker
är plötsligt allting bra igen

söndag 17 januari 2010

Hur man blir den man är; 12

En utlånad
scarf

En vidbränd
mjölkkastrull

Dofter från en
ungdomstid

lördag 16 januari 2010

Hur man blir den man är; 11

livet gåtor
är svåra att
förstå
Det är självklart
annars skulle de inte vara
gåtor

om livet vore
enkelt
utan gåtor att
förstå
Hur svårt det enkla skulle vara

onsdag 13 januari 2010

Hur man blir den man är; 10

Vardagen gör sig
påmind
fast det är
lördag
Små saker blir stora
saker
När små saker är många
saker

tisdag 12 januari 2010

Hur man blir den man är; 9

I hörselkåpans trygga värld
är tystnaden kung
som breder ut sig på en bädd av ljud

Tystnadens hjärta slår
andningen stiger och sjunker
tungt
det fräser
det inre får ett liv
och
allt annat
tystnar

Någon knackar mig på axeln
Vill tala
vill veta
jag lyfter på kåpan
det inre försvinner
Glöms bort
Tystas
Jag kan inte höra mig själv mer

söndag 10 januari 2010

Hur man blir den man är; 8

Han tittade på mig,
kände igen mig från förr

Vi var lika då
vi är olika nu

Jag såg att han mindes
eller om

han tänkte
Han har lyckats i livet

jag tänkte
Har jag lyckats i livet


onsdag 6 januari 2010

Onsdag i soffan

Helt otroligt. En hel dag i soffan med sport. Skidåkning, skidskytte, bandy, fotboll, you name it. Den ultimata slappardagen. Ute är det svinkallt och det enda vettiga jag gjort idag är att sortera bort mina trasiga Dinky Toys och lagat takluckan.
Glöm inte min blogg. Många nya läsvärda inlägg att vänta.

tisdag 5 januari 2010

Hur man blir den man är; 7

Ett 28årigt förhållande är slut
det bröts tvärt
en råkall januaridag
Inte helt utan förvarning
vi hade slitit på varandra
under en lång tid

Ett 28årigt förhållande är slut
isande kyla, fuktiga vindar
snöblask och solsken
jag hade det på känn
vi hade slitit på varandra
under en lång tid

Ett 28årigt förhållande är slut
nästan på dagen sedan
vi först fick upp ögonen
för varandra
vi hade slitit på varandra
under en lång tid

måndag 4 januari 2010

Skridskor

Jag har åkt till Hampetorp förut. Bil och buss har varit det vanligaste transportmedlet. Men nu skulle det bli annorlunda. Det var dags att snöra på sig skridskorna för en långtur. Vi hade hört talas om att det skulle vara fullt möjligt att ta sig till Östernärke på långfärdsskridskor. Det skulle finnas skridskoåkare som gjort det förut . Men några konkreta bevis kunde vi inte hitta. Tomt prat av skridskofantomer eller en verklighet som var möjlig att uppnå för män med sina bästa år bakom sig, långt bakom sig.
Vi hade kontaktat den lokala expertisen, vi kan kalla honom för Sten, för det finns det gott om i Hjälmaren. Han uppmärksammade oss på några svaga punkter som Hjälmarisen kunde bjuda på; Essön och Björksundet. Där rekommenderade han oss att gå landvägen trots att kvicksilvret legat under noll i en vecka. Lite fegt, tänkte jag, men man skall nog lyssna på experten. Speciellt som flera så kallade experter har badat på båda platserna och bad, det ingick inte i våra planer.
Planen var att lämna Oset i Örebros östra utkanter vid 11-tiden för att hinna med länsbussen som avgick från färjeläget i Hampe kl14.50, för återfärd till stan. Sällskapet bestod av mig själv och min vän, vi kan kalla honom Thomas, han heter det bland annat. Ryggsäckarna var packade med extrakläder, diverse ”bra att ha grejer” och matsäck. Livlina, ispik och isdubbar ingick naturligtvis i utrustningen. Som de moderna människor vi är så använde vi inte karta eller sjökort. Vi förlitade oss på den nyinhandlade GPS manicken som min kamrat införskaffat. Den var egentligen till för att lokalisera och hitta tillbaka till utmärkta svampställen men kunde också göra nytta på Hjälmarens is.
Det var en fantastisk dag, solen sken och vinden var nästan obefintlig. Allt var lugnt och stilla, vi var nästan ensamma på isen. Vi hade enorma frusna vattenvidder till vårt förfogande och flera timmar av stillsamt åkande framför oss, där vi kunde fundera över livets små mysterier. För det var vad vi gjorde på isen under den här underbara dagen. En dag så nära perfektion man kan komma. Vi njöt av vädret och de öppna ytorna. Vi såg omvärlden i ett nytt perspektiv. Hjälmarsberg och Hjälmarsnäs, landmärken fanns efter hela södra strandlinjen som ett pärlband.
Vi tog det säkra före det osäkra och gick tvärs över Äsön med skridskorna i handen och tuggade på nötter och russin för energins skull. Hemfjärden avklarad och Mellanfjärden låg framför oss. Ett tunt fastfruset snötäcke låg på isen som ett lager florsocker på en läcker kaka.
Snart upptäckte vi Göksholm på södra sidan och Björksundet var ett faktum. Vi tog oss framåt i sakta mak, på behörigt avstånd från varandra för att inte överbelasta isen. Men det som var dagens ord, ”en dec”, kunde vi ropa till varandra även här. Kylan har gjort sitt och vi kunde åka fram till märket för att rasta.
Vi stärkte oss med lunch, kontaktade omvärlden och förevigade dagen och stunden.
På Storhjälmaren såg vi drivor av snö på isen. Lite märkligt tyckte vi, och kunde konstatera att det var svanar som simmade i en råk, stor som Rosta Gärde.
På Storhjälmaren hittade vi fyra stora råkar med öppet vatten. En del av dessa låg i vår väg och vi tvingades följa strandlinjen mer än vi planerat. Vi letade ivrigt efter Segersjö gård och undrade om vår GPS manick inte glömt bort Hampetorp. I lagom tid till bussen upptäckte vi Vinöfärjan som låg vid färjeläget. GPS manicken sa 32km.
På krumma ben gick vi till bussen för vidare transport mot Örebro. Vi skrattade åt vår bedrift samt tackade vår lyckliga stjärna att bara en av oss glömt busspengarna.