söndag 21 december 2014

Er ist wieder da by Eichborn

   Det börjar som en skröna. Hitler återföds på en ödetomt i Berlin 2011. Han ruskar av sig åren som gått samtidigt med dammet från tomten. Tiden sedan självmordet i bunkern, tillsammans med sin flickvän Eva Braun och sina närmaste, ligger i en dimma. Man får ingen förklaring varken då eller senare hur han mirakulöst återföds. Den som tar hand om den vilsne tidsresenären blir en turkiskättade tidningsförsäljare som ger Adolf logi i sin tidningskiosk. Här får han möjlighet att läsa ikapp på den samtidshistoria som Tyskland haft sedan kriget. Turken får också möjlighet att bli Hitlers välgörare.
   Författaren Timur Vermes låter bokens jag vara Hitler själv. Bokens språk är den högtravande gammalmodiga tyskan, översatt till svenska, som den tyska ledaren använde i sin "Mein Kampf". Vi får på så sätt med författarens hjälp sätt oss in i hur denna tyrann skulle tänkt om situationen varit verklig. Hur reagerar han på de nymodigheter som media ger en politisk ledare idag? Hur reagerar han på de politiska partier som finns idag? Hur reagerar han på det sätt att tänka som finns i dagens Tyskland.


Boken tar en överraskande vändning då krigets Hitler hittar sin plats i dagens Tyskland med sin gamla retorik. Skrattet fastnar i  halsen och ger en elak spegelbild av dagens mediala samhälle.
Boken får sex Markaskogar av tio möjliga.



torsdag 4 december 2014

Koons


Amerikanen Jeff Koons slog igenom för en bredare publik under åttiotalet. Hans specialitet är sk ready-made art där han ofta använder saker i sin ursprungliga form, ställer ut dom till beskådan och tar hutlösa priser för detta. Ett gäng dammsugare på rad är ett exempel.
Koons är också en värdig arvtagare till Andy Warhol som gjorde popkonsten salongsfäig och populär. Extra kul att jag ser Koons konstverk på Moderna Muséet på Skeppsholm där en gång Warhol prövade sina vingar utanför skyskrapornas trygghet i New York.



















Koons gillar att använda kändisar i sina verk.

Här har Michael Jackson och hans apa Bubbles fått stå modell.
Även Rosa Pantern
tillsammans med Jane Mansfield.
Alla porträtterade som 
stora porslinsfigurer.





Under några år i början på nittiotalet var Jeff Koons gift med den ungerskfödda Ilona Staller, även känd som Cicciolina, italiensk parlamentsledamot och porrstjärna.
Koons gjorde tillsammans med henne ett otal bilder och installationer i alla upptänkliga poser. Mer eller mindre avklädd deltar Koons själv i konstverken och tavlorna.

Jag gillar Koons som så respektlöst använder samtiden i sina konstverk och utmanar konventioner i både valet av material och modeller för sin konst.
Jag ger Koons 8 Markaskogar av tio möjliga.

tisdag 25 november 2014

Närke är det politiskt korrekta språkets vagga

   Levi Erickson ändrade sitt namn till Levi Rickson. Han blev på ett år när, hundra
och var en Karropilt, från Almby socken i Örebros utkanter. En person som endast hade två yrken under sitt yrkesverksamma liv. Journalist på Nerikes Allehanda och poet med en förkärlek för att skriva på dialekt. När kung Gustav VI Adolf fick hans diktbok vid Örebro stads 700års jubileum 1965 frågade kungen om det var dikter i urval så svarade poeten  "Nej ers majestät, det är rubb och stubb."

Levi Rickson 1868-1967
   En av många bilder på poeten med en mustasch som skulle göra vilken hipster som helst grön av avund. Hans poesi var inspirerad av Fröding och han skrev på folkmål. Talspråk med starka dialektala inslag.  Ett annat särdrag för poeten var hans i diktform något dystra framtoning. Detta resulterade i att han tidigt i karriären gav sig själv signaturen "Jeremias i Tröstlösa". Dikten "Jag är så ledsen" visar att det fanns fog för han signatur.
1915 skrev han dikten "En borde inte sova" där det dialektala "en" används istället för pronomenformen  "man" av Jeremias  vilket skapar en ordvändning med romantiska förtecken.
"En borde inte sova, när natten faller på. En borde se på stjärnorna, en borde vara två."

   Jeremias använde alltså ordet "en" på det idag politiskt rätta sättet redan 99år innan det togs över av pk-etablissemanget. Närke är återigen en föregångare, den här gången språkligt, politiskt.

fredag 21 november 2014

Favoritserier på TV

Saker och ting kan vara bra märkliga ibland. Mitt intresse för bilar är begränsat till att köra dom från punkt A till Punkt B. Enda stoppet bör vara på en mack för bensin. Lyfter på motorhuven och stänger den lika snabbt. Rena rama grekiskan.
Är det då inte en ödets ironi att mina två favoritprogram på teve just nu är Wheelers dealers och Top Gear. Två engelska serier som blandar engelsk humor och bilinformation. Fattar absolut ingenting av bilsnacket i programmen. Spindelleder hit och vridmoment dit. Hästkrafter här och motorblock där. Rena gallimatias och egentligen ointressant för mig. Men ändå sitter jag där som fastklistrad och ser programmen från olika säsonger och ibland även i repris för det är ju den speciella engelska humorn som finns i programmen jag vill åt.
Jeremy Clarkson i Top Gear är den som klarar av att tänka utanför boxen mest av alla. En fullkomligt fantastisk programledare och komiker. Dessutom älskar han att köra bil och är helt orubblig i sitt hat mot motorcyklar och husvagnar. På denna punkt är vi helt ense.
The Guardian


söndag 16 november 2014

Modernt

Ett museibesök på Fars dag blev en familjeupplevelse. Hela gänget gjorde Skeppsholmens stolthet och de permanenta samlingarna besöktes. Matisse, Pollock och Rauchenberg tillsammans med gästutställarna Fritsch, Ray och Koons.
I våras gjordes dessutom MOMA i megastaden New York och det är imponerade att se Stockholm och dess satsning på modern konst. Inte är museet långt efter när det gäller kvalité, nytänkande eller enskilda konstnärers verk.
Tänk att ett av konstverkens bakdel lyckats fånga hela familjen vid besöket på Moderna muséet.

Fortsatte med att bli en del av konstverken även om man är lite blygsammare i uttrycket.
Charles Ray försöker att uppdatera idén från grekisk gudabild till kalifornisk hipster. Att det sedan dyker upp en mytologisk nordisk gestalt med ett tillknäppt kyskt uttryck får mer ses som en tillfällighet.

söndag 2 november 2014

Kristian G

Nu har jag läst första boken. Trots att jag vet hur den slutar, går det inte att sluta att läsa.
En samling texter som helt utelämnar en person som har fått sin tid utmätt. En person som skriver ned sina tankar i livets slutskede utan krusiduller, utan skyddsnät.






 Kristian G


Boken boxar mitt skal
genom mitt försvar
träffar mig rakt i
solar plexus

Kryper in under mitt skinn
Lämnar mina känslor hängande
som översnöade klädnypor på
ett klädstreck i januari


Inälvorna vrids och vänds av radernas ord, kallsvettas.
De svärtade typerna grinar illa, gör illa.
Smyger som svarta katter om natten,
osynligt tysta,  men närvarande.
Bokens sidor jagar mig som skuggor i ett elljusspår.
Boken jag hatar att älska.

söndag 19 oktober 2014

Husguden

   Jag får väl nästan be om ursäkta till alla kåsörer runt om i landet. Vill inte visa dålig respekt mot alla dessa som stretar med sina ordvändningar och rapporter från svår barndom eller vardag. Men tyvärr är det en nu icke längre levande kåsör som är min husgud vad gäller produktionen av kåserier. En inspirationskälla som med sitt lugna och sävliga Närkekynne levererade träffsäkra och småputtriga kåserier. Ja, inte bara kåserier utan varje jul kom det en pocket med de bästa kåserier som han presterat under året som gått. Ett måste under många julgranar i vårt avlånga land.
   Jag pratar naturligtvis om Torsten Ehrenmark, denne globetrotter från Örnsro i Örebro. Han som gjorde världens metropoler till sin arbetsplats och därmed i sina kåserier jämställde Örebro med Paris, New York och framförallt London. Ehrenmark spenderade nästan hela sitt vuxna liv som utrikeskorrespondent för olika Stockholmstidningar i städerna. Oavsett var han hamnade på sina uppdrag återvände han till London som han för första gången besökte på sent fyrtiotal och såg de delar som fortfarande låg i ruiner efter att staden precis genomlidit det tyska "blitzkrieg."
   Självironisk som få och där hunden i familjen ofta hade en central roll i kåserierna tillsammans med familjemedlemmarna. Det verkade aldrig som om det saknades uppslag, allt beskrivet i en lättsam prosa.
   Sina egna sportprestationer på Örnsro idrottsplats i Örebro beskriver han med jämna mellanrum och det är inga sportsliga bedrifter av högre klass vi får ta del av. Däremot besöker Torsten flera gånger olympiska spel och tar för vana att beskriva dessa ur en lite annan synvinkel. Något som en del av dagens sportreportrar tagit fasta på och ser på idrotten bakom resultaten och medaljerna. En ironi att han blev ett föredöme för många sportjournalister, när han själv inte hade vare sig bakgrunden eller kroppen för idrott. Men många goda och efterföljansvärda kåserier blev det istället och det tackar jag "min gud för."

söndag 28 september 2014

Viktigt på riktigt

   Mellan regn och solsken på Mallorcas stränder och bergsbyar har jag läst andra boken där Kristian Gidlund gör upp med sina tankar om döden.
Han blev kritiserad för sitt sätt att skriva, utelämnande vilket inte passade alla som kommenterade hans blogg. De tänkte nog att döden var en privat sak som inte skulle lyftas ut i offentlighetens ljus. Men andra följde hans blogg och kände tröst och stöd i hans penna.
Det obekväma kanske ett resultat av vårt sätt att leva där generationer skiljs från varandra och döden inte är naturlig människor emellan utan talas bara om i viskningar och antydningar.

En sak som får mig att reflektera när jag läser det här är att han många gånger använder sig av uttrycket "viktigt på riktigt". En fråga som aldrig får sitt svar och som kanske inte heller har ett svar. Vad är det som är viktigt när vi står det med vårt livsfacit i hand? Frågan har många svar.





söndag 14 september 2014

"Du röstar väl rätt!"

Frun tittar undrande och allvarligt på mig dagen innan valdagen, "Du röstar väl rätt?". En näst intill omöjlig fråga att svara på. Med alla (oheliga) allianser och rödgröna röror som uppstår i valets kölvatten kan den frågan vara svår att svara på. I dag kändes det rätt, på valdagen, men hur känns det  om en vecka när partiernas rävspel om vem som skall sitta i regeringsmakt med vem får sitt svar. Vilket parti lyckas få mest gehör för just sin profilfråga? Är det den frågan som jag tycker är viktig och är det den som jag lade min röst på just på valdagen. Trots allt kan jag bara rösta efter mitt hjärta och det förstånd jag har.
Men det viktigaste trots allt är att man röstar, gör sin röst hörd. Det är inte alla som får möjligheten att göra det. Ta vara på möjligheten att påverka.


torsdag 11 september 2014

Repetition

Repetition är kunskapens moder och repetitiv konst är något som det finns en del av inom kulturen.
Tänker på författaren Gertrude Stein som förutom poet, var navet i det tidiga 1900-talets konstnärskretsar i Paris. Ett av hennes poem lyder:
"En ros är en ros är en ros är en ros."


Genialiskt. Samtida var diktaren Apollinaire och kompositören Eric Satie som skapade repetitiv musik som kan vara fantastiskt rogivande, men också driva lyssnare till vansinne.
Nu låter Michael Nyman som en arvtagare till Satie när han framförallt skriver filmmusik till Peter Greenaways nyskapande filmer och Jane Champions "The Piano". Suggestiv och repetitiv musik.

söndag 31 augusti 2014

På utflykt

Sista lördagen i augusti bestämde vi oss för en utflykt till Nora. Då hade vi glömt att det var marknad i den lilla trädstaden och vi var inte helt ensamma som besökare. Det märkte vi om inte annat när vi skulle fika. Kön var lång vid Norasjöns strand och vi bestämde oss för att gå tillbaka uppför backen till ett tillfälligt fik där Amnestys flaggor och förtecken ramade in den lummiga trädgården.
Kaffe och macka beställdes och smakade förträffligt. Vi hittade två trädgårdsstolar som vi sjönk ned i och njöt av vårt fika.
Vid bordet intill fanns en grupp människor som jag senare förstod var från Uppsala. De var uppenbarligen på utflykt: Jag märkte ganska snart att många av dem avvek något från det som kanske kan betecknas som det "normala".  Tänkte osökt på Lars von Triers film "Idioterna" där en grupp människor bor tillsammans och verkar i olika roller och som vänder upp och ned på begreppet "normalt".


Det gjorde även denna grupp, jag och min fru kunde på vägen från kaféet konstatera att vi hade svårt att bestämma oss för vem som var vårdare och vem som vårdades. Det var otroligt spännande att se denna grupp människor samverka. Med varandra och med oss övriga på fiket. Spontana, glada och orädda för oss andra.
Skall senare i höst gå en utbildning i normkritiskt tänkande. Hoppas jag får lära mig mer och lära mig tänka friare.

lördag 23 augusti 2014

Inget är nytt under solen

När Conchita Wurst gjorde succé under melodifestivalen blev det en stor nyhet med en skäggprydd kvinna. Låt vara en man som uppträdde som kvinna och som ett politiskt statement mot framförallt våra grannar österut. Detta efter att ryssarna visat sin trista inställning till HBQTgrupper i Ryssland.
Men Conchita var långt ifrån först med att klä ut sig till kvinna med ansiktsbehåring.
Freddie Mercury lockar till många skratt i inledningen av videon till låten "I want to break free", åtminstone i England där män inom underhållningsindustrin i många år roat publik med att klä ut sig till kvinna. Tyvärr var den stora grannen i väster inte lika road. Amerikanarna förstod ingenting utan videon blev början till slutet på den första delen av Queens karriär i USA.
Det gäller att inte sticka ut om man skall hålla sig väl med de stora grannarna i öst och väst. Det är väl sensmoralen gissar jag.


lördag 16 augusti 2014

Charles Bukowski

Idag skulle Buk blivit 94 år om inte sjukdom tagit hans liv. Denna östra  Los Angeles poet och rebell, obotlig alkis och snuskgubbe.
I dubbel bemärkelse en ärrad poet som hade en hård barndom som hade svårt att anpassa sig till auktoriteter, både inom och utom familjen. Med tyska immigranter som föräldrar och själv född i Tyskland gjorde han snabbt engelskan till sitt språk, Los Angeles till sin stad och sitt sätt att skriva poesi till sin stil.


Han levde länge under existensminimum och skrapade alltid ihop sin sista slantar som sattes in på barernas konto. När han sent i livet upptäcktes som poet och författare och fick möjlighet att leva på sin penna efter ett slitsamt arbetsliv på framförallt postverket som också blev en bok med samma namn.

Filmen "Barfly" som Bukowski skrivit manus till är löst baserat på Bukowskis eget liv med Mickey Rourke och Faye Dunaway i huvudrollerna. I den gör Bukowski en sk cameo, vilket innebar att han sitter i baren med en öl när kameran gör ett svep över lejonen vid bardisken. Det gäller att titta ordentligt för hans rollprestation är över på någon sekund. En rollprestation som innebar att han spelade sig själv och på köpet fick gratis öl.
Det är också intressant med filmen eftersom Bukowski själv skrivit en bok, Hollywood, som handlar om förberedelserna och inspelningen av filmen. Han skräder inte orden om skådespelarna och regissören. Filmen blev en kultrulle med begränsad spridning till en hängiven skara beundrare och läsare av Bukowski och hans litterära stil, men även fans till hans bohemiska livsstil.


Men för mig är inte det inte som filmförfattare eller novellist/romanförfattare, det är som poet Bukowski imponerar på mig. En stil som är hans egen. Ett språk som är unikt och nyskapande. Mustigt och rättframt. Utan några som helst krusiduller chockerar han både läsare och åhörare med sin poetiska ådra. En produktion som imponerar med sitt omfång och sitt språk. 
Kan rekommendera er att fira hans minne och födelsedag med att läsa hans poesi. Bättre finns inte.

fredag 8 augusti 2014

Boktänk

   Efter att jag skärskådat min bokhylla kom jag fram till att jag nästan uteslutande läser manliga författare. Förmodligen är det något freudianskt, för jag gillar kvinnor. På  alla sätt.  Det var med andra ord tur att jag fick en bok av den engelska författaren Jeanette Winterson.


Hon beskriver i sin biografi, för det är en sådan, en ovanlig sådan, sin uppväxt som adopterad i det tidiga sextiotalets norra England. Hennes adoptivhem är fattigt, kärlekslöst och fördömande. Pappan spelade en hunsad och undanskymd roll i hemmet. Dessutom en starkt frikyrklig mor som med sitt frikyrkliga tänkande, en högst personlig variant, satte en speciell prägel på hemmet och Jeanettes uppfostran. Många var de tillfällen då den lilla flickan låstes ute ur huset och fick sitta på kökstrappan och frysa ibland hela nätter.
Till slut gör hon uppror gentemot mamman och flyr hemmet och de förväntade konventionerna.
Frigörelseprocessen är inte helt utan umbäranden men Jeanette som är van vid tuffa tag går även igenom detta och blir slutligen en firad författare.
Hon blir även en firad feminist, homosexuell förkämpe men frikyrkan tar hon för evigt avstånd ifrån ett avståndstagande som är ömsesidigt.
Som adoptivbarn känner hon skuld, en skuld som nästan får henne att ta sitt liv men räddas i sista stund av sin katt. Hon söker naturligtvis sina biologiska rötter men trots att hon hittar "hem" så lyckas hon aldrig bli tillfreds med sin nygamla familj. 
Winterson skriver i en krånglig men okonstlad stil vilket gör att det tar tid att förstå sig på bokens upplägg. 

Boken får fyra av tio Markaskogar i betyg

torsdag 31 juli 2014

Tito

Köpte en biografi om Jugoslaviens förre diktator och president, Josip Broz även känd som Tito. Jag tänkte att det skulle hjälpa mig att förstå den konflikt som funnits på Balkan i över hundra år mellan serber, kroater, albaner, moldaver och bosnier för att nämna några.

Inte lätt måste jag säga att förstå sig på läget och inte mycket klokare blev jag. Jo, nåt lärde jag mig i mitt  försök att förstå konflikten. Tito var en lika grym kommunistisk ledare som Stalin och Mao med flera före honom. Utrensningar av oliktänkande kommunister hörde till vardagen under hans fyrtioåriga presidentskap.
I boken finns svensken Slas, författaren och konstnären Stig Claesson, citerad. Han sammanfattar den jugoslaviska konflikten på ett sätt som innefattar även min förståelse. Detta trots att Slas gjorde fyra resor till Jugoslavien som hjälparbetare i femtiotalets efterkrigseuropa där han hjälpte till att bygga motorvägar, järnvägar och kraftverk.
Slas komprimerar den komplicerade och långa konflikten mellan de olika folken med orden:
"Att försöka reda ut Balkans efterkrigspolitik är som att komma in på krogen i Uddevalla utan slips. Till det behövs starkare män."

fredag 18 juli 2014

Resa

I min barndom arrangerades "Resa mot okänt mål" av någon förening på landet där jag bodde. En biltur ut i det okända Närkelandskapet som alltid avslutades med kaffe och dopp på något trevligt ställe för den stora bilkaravan som var med på arrangemanget.
Igår körde frun och jag "Resa mot känt mål" som var den årliga volleybollturneringen i Brevens Bruk med tillhörande grillning och samkväm.
Under bilresan dit tog vi en avstickare från snabbaste vägen. Genom grusvägarnas, Gölsbacken, Snytan, Malgräva, Löksätter, Sånne för många exotiska platser. Jag har säkert inte åkt den här vägen på tjugo år och kunde konstatera att en del var sig likt med annat var sig olikt. Nåt var försvunnet och vissa hus och saker helt nya och för mig okända. De hus som förr hade en perfekt ordning med minutiöst ordnade tomter och husfasader var nu nedfallna och igenväxta. Färgen flagade och gräsklipparen stod oanvänd. Människor som förr bodde i välbekanta hus har gått bort och nya för mig okända innevånare finns nu i husen. Tänk vilka minnen jag har från vissa av de där husen. Tänk om väggarna kunde tala eller om möjligt visa en film från ungdomligare tider, eller kanske inte….
Så för mig blev denna resa en resa mot känt mål som nu blivit okänt. Tiden går och inget vi gör kan stoppa den.


onsdag 16 juli 2014

The Great War

The Great War eller Först världskriget som det heter på svenska och ibland på engelska. Så typiskt att det heter The Great War på engelska, det sista stora kriget där heder och ärofull död var ett mål för många engelska officerare. Allt i en lång kolonial tradition.  Kriget 1914-1918 detta leriga, förnedrande skyttegravskrig som utspelade sig i nordvästra europa.
Heder och ära gällde fortfarande, ända till någon kom på att maskingevär, stridsgas och stridsvagn var effektiva maskiner som skulle göra slut på de ärofyllda krigens era. Första världskrigets utveckling och tekniska vändning blev en överraskning, för alla inblandade. Med all lera, nya krigsmaskiner och gammaldags tankesätt hos ledande officerare blev kriget en hemsk upplevelse för alla inblandade fotsoldater. Blod, lera och svett.
De engelska officerarna försökte i det längsta undvika att se verkligheten som den blivit i vitögat, tänkte traditionellt, vilket blev mängder av soldaters dödliga öde. Till och med när fred hade proklamerats skickades soldater ut till en säker död. En order är en order.


onsdag 9 juli 2014

Winehouse

Läste Mick O´Shea`s biografi över Amy Winehouse, en orgie i inställda och avbrutna konserter. Naturligtvis också många lyckade konserter där Amy trollband publiken med sin jazzröst från norra London. Hon blev Camden trogen under sitt korta liv som helt enligt rockmyten inte blev längre än tjugosju år. Hon sällade sig därmed till den långa lista över rockartister som inte blev äldre utan kommer att för evigt vara unga i våra minnen.
Sex, drugs and  rock n`roll blev en signatur för den ständigt paparazziförföljda sångerskan. Lite psykisk problematik som extra barlast gjorde henne till ett lovlig byte för den engelska skvallerpressen.

Trots det eller kanske tack vara de många mörka stunder hon genomled lyckades hon skapa låtar som kommer att leva länge. Hon gjorde dessutom egna versioner av andras låtar och min absoluta favorit är Amys version av The Zutons "Valerie". Vilken pipa!!


söndag 22 juni 2014

FotbollsVM

 Ungdom 

Hon går där med två små barn,
Ett går på ostadiga ben och ett barn
ligger i en vagn
som går genom snö och modd
hagel och drivis.

    och Sverige hade fått oavgjort mot Brasilien

Killen hennes fick mer än nog tidigt på kvällen
Somnade in, livlös, svår att styra som en oljetanker
 Lika frånvarande som han önskade sig

        och Sverige hade fått avgjort mot Brasilien

Han närmade sig som ett bi på jakt efter nektar
Självförtroendet hette Ronrico
Smirnoff var styrkan
 lusten kom från Kirsberg
Söt och röd

    och Sverige hade fått oavgjort mot Brasilien

De möttes på torpets vind
Hemligt och blygt
De hörde alla men ingen hörde dom
Några stulna kyssar och fräcka försök
Glöm den som sover
Var hans budskap
Men hon höll på sitt

     och Sverige hade fått oavgjort mot Brasilien

En modig kväll ringde det i hennes telefon.
Det var han.
Många ångestfyllda dagar hade gått sen
deras träff på torpets vind.
Men hon hade gjort sitt val,
och det var inte han.

och Sverige hade fått oavgjort mot Brasilien

Trettio år har gått och hon känner inte igen honom längre
Han kommer ihåg och ler
Nu älskar han en annan
Men glömmer inte de första stegen
i Edens
lustiga, mustiga gård
Vem kan glömma dessa steg
och att

Sverige hade fått oavgjort mot Brasilien





Det fanns en tid på sjuttiotalet då livet var annorlunda, men kärlek och fotboll fanns då som nu!

måndag 9 juni 2014

Vattenpump

Den här pumpen heter Hollingworth och det var ett av två fabrikat från förra seklets tidigare del med tillverkning i Örebro. Pumpen användes ursprungligen i Östernärke och är hämtade på senare år till mitt hus för sandblästring grundmålning och målning. Ni vet sån där ljusgrön färg med gulddetaljer på ringarna.

Just vår pump har väl aldrig riktigt fungerat som det var tänkt på den nuvarande platsen. För grund källa, vilket gjort att pumpröret varit tvunget att kapas, så det finns ingen bottenplugg. Men det bryr de sig inte om, tvärtom, bofinkfamiljen som har flyttat in i toppen på pumpen. Det är ett hektiskt familjeliv som utspelar sig nere i pumphuvudet. De hungrig små trumpetar ner i pumpen med bofinksföräldrarna jobbar i intensiva skift för att mätta de små. Man kan undra hur de fick idén till denna bostad.Det är bråda dagar förfåglarna men jag tänker också att de är ganska säkra där de hittat sitt bo, bofinkfamljen. 

fredag 6 juni 2014

Den sista bokstaven

Vi i Örebro vill ju gärna spara det bästa till sist. Därför finns vår begynnelsebokstav sist i alfabetet. Fint folk kommer sent.
Vi har alla uppmanats att fylla vår bokstav med innehåll. Vad bättre att kombinera historia och nutid med att fylla det med en av stadens mest kända symbol och produkt, Örebro Kex.
Grattis Örebro

söndag 1 juni 2014

Röda gubbar

I Sundbyberg, på ett lokalt näringsställe med ett utbud av det östasiatiska slaget, hittade jag dessa gubbar. Ja, inte han i mitten, men väl de två tomatröda gubbarna på flankerna. Efter en stund såg jag att de dessutom var lampor med skärmarna käckt på svaj.

måndag 26 maj 2014

Barn

Helt plötsligt dyker dom upp där igen. Barnen. Intar sina gamla rum och vanor. De kan nog inte hjälpa sig, det gamla gnabbet syskon mellan finns där igen. Som om de aldrig varit ifrån varandra. De bor på var sin sida av stan nu. En annan stad. Inte långt borta, men ändå inte nära. Det är inte ofta man ser barnen nuförtiden. Det är sällan de är hemma båda två samtidigt. Men nu var det en sådant tillfälle. Trots gnabbet, gliringarna och sticken har de vuxit. Från oss och blivit vuxna, utan att vi märkt det.
De liver sina egna liv nu. Försöker stå på egna ben. Ger sig iväg på darriga flygturer som ruggiga fågelungar, men alltid med vetenskapen om var boet finns någonstans.
Jag vet att det kommer att gå bra för barnen även om det alltid finns en gnagande känsla av oro hos oss föräldrar. "Ring när ni kommer fram." Hör av er när ni fått besked." "Skall vi komma upp med grejerna?"
Inte helt oväntat går det bra, fast man gärna vill oroa sig lite. Förmodligen är det så att vi som föräldrar letar vår nya identitet och febrilt försöker finnas med i olika möjliga och omöjliga sammanhang.
Jag tror att vi behöver barnen mer än vad dom behöver oss just nu. Tiderna förändras.

torsdag 22 maj 2014

Bräcklig

   Idag hände det igen. Stod och pratade med en person. Engagerat och viktigt. Då kommer en tredje person och tar över samtalet med min samtalspartner.
   Det här är nog det mest oartiga jag kan tänka mig. Idag gick jag därifrån direkt. Ville inte stå kvar och se på när de andra två kramades och utbytte floskler och artighetsfraser. Hörde medan jag gick iväg mitt namn ropas. Jag sa att jag var tvungen att gå, utan att vända mig om.
Vet inte vem jag blir mest sur på, den som kommer och avbryter eller den som jag pratar med och som helt byter fokus och så totalt struntar i mig. Till och med mitt i en mening, mitt i ett meningsutbyte.


   Kanske är det jag som är extra känslig, bräcklig som ett litet fågelägg om våren. Övergivet, ensamt.
Idag var det dessutom så att jag själv stått tålmodigt som tredje part och väntat på min tur. Utan att störta fram i överdrivna känsloyttringar, utan minst djup, annat än att hålla skenet uppe. För det var så som hände när jag blev avbruten. Kändes som om jag var ingenting, genomskinlig, som en kameleont. Osynlig, grå som en trist färg på den intetsägande väggen bakom mig.

måndag 19 maj 2014

Duva

Kom körandes i bilen på hemväg från jobbet. Stressigt, mycket trafik, många vägarbeten, uträttat flera ärenden på vägen hem från jobbet. Jag hade en tid att passa senare på kvällen och en del som skulle vara gjort innan dess
Precis innan rondellen kom hon utknatandes på vägen. Duvan. En duva av den större sorten som i sakta mak kom över vägen framför bilen. Jag hade möjlighet att stanna, men ni vet, vem stannar för duvor eller fåglar i allmänhet? De flyger alltid i väg i sista stunden och på något mystiskt vis klarar de sig alltid. Med en tjusig manöver med vingarna klarar de sig helskinnade i  trafiken.

tidningen djurskyddet.se

Jag blev väldigt paff när den här duvan inte gjorde minsta försök till att flyga iväg och försent försökte jag flytta foten till bromspedalen. En liten duns eller var det kanske en "dump" som hördes. Som när man kör över ett litet farthinder. Tittade i sidobackspegeln och där såg jag hur fjädrarna flög för vinden.
Kändes sådär.

lördag 10 maj 2014

Lika som bär

Jag har försökt att plantera idén att Fredrik Lindström och Edward Blom är lika som bär hos mina bekanta.
De påminner om varandra utseendemässigt, även deras kroppshyddor är likartade även om Blom har blommat ut rejält mycket mer. De uppfattas av en del som besserwissers inom sitt respektive område,  mat och språkvetenskap. Tror bara att Jante gör folk avundsjuka på människor som vet och kan mycket och inte är rädda för att visa det.
De försöka odla samma typ av skäggväxt och gillar att visa upp sig i teve och gör sig dessutom bra i teve. De pratar på likartat sätt, liksom lite tillgjort och försöker att uttrycka sig på någon form av rikssvenska för att inte reta upp andra förståsigpåare.

Bilderna hämtade från Aftonbladet

Två personligheter som jag gillar och snart får jag möjlighet att se den ene i verkliga livet, för där är en skillnad. Lindström uppträder som komiker en aktivitet som Blom inte ännu har börjat med även om han har alla förutsättningar, om någon annan skriver hans material.

fredag 2 maj 2014

Tom and Jerry

På väg mellan New York och flygplatsen i södra New Jersey, Newark, upptäcker jag att jag befinner mig på en av musikvärldens mest kända turnpikes. Musikklassisk mark och jag känner mig lite "starstruck" av att åka på en motorväg på andra sidan Atlanten i taxi körd av en dominikan.
Låter lite fånigt, men så är det. Märker att jag sitter och nynnar på låten "America" samtidigt som jag sitter och tittar på Amerika och gör stora ögon på landet annorlunda.

1968 gav duon Simon and Garfunkel ut skivan "Bookends" som var möjligtvis deras tredje i ordningen. Duons skivutgivning visade stora brister på kronologi, och låtar, skivor som floppade blev senare succeer som gavs ut på nytt eller på andra album.

"Cathy I'm lost, I said though I knew she was sleeping
I'm empty and aching and I don't know why
counting the cars on the New Jersey turnpike
they've all come to look for America"

   De två Queensgrabbarna började sin karriär under artistnamnet "Tom och Jerry" gav ut en singel som gav viss framgång och skivförsäljning men deras karriär på femtiotalet fick ett snöpligt slut och de fick gå tillbaka till sina studier igen. Men till slut, en brokig karriär med fler återföreningar än vad någon orkar räkna till och odödliga hits som aldrig känns dammiga som den här resan på en turnpike denna dag i april 46 år senare.

torsdag 1 maj 2014

Bolan

"What was Marc Bolans greatest hit?" den frågan fick jag av en jovialisk Brightonbo för några år sedan.
   Jag tänkte länge och väl igenom T.Rex omfattande katalog av material samt Marc Bolans sololåtar. En karriär som blev alldeles för kort. Jag tänkte på "Children of the revolution", "Telegram Sam",  "Metal guru", ja låtarna är många från Bolans karriär i det glammiga Londons sjuttiotal. Generationskamrat med David Bowie till och med personligt bekanta med varandra där de drog fram varandra från obskyra pubspelningar till fullsatta arenor. Lustigt i sammanhanget är att Bowie döpte sin son till Zowie Bowie och då ville inte Marc Bolan vara sämre utan döpte sin son till Rolan Bolan.

   Mitt svar till min vän från Brighton var efter en stunds betänketid "Hot love", den suggestiva sommarplågan från sjuttioett och faktiskt kanske hans största musikaliska framgång. Man kan fortfarande mer än fyrtio år senare höra den spelas på sommaren som en signatur för sommarens möjligheter.
   Det var fel svar sa engelsmannen och han sa då det makabra svaret. "A tree on the M1". För även om det inte heller är det exakta svaret så dog Bolan i en bilolycka trots att han aldrig hade körkort. Flickvännen satt vid ratten och deras lilla Mini hamnade vid sidan av vägen, rakt in i ett staket och ett träd. Precis när Bolan återigen hade börjat få fart på sin musikaliska karriär och få rätsida så sitt missbrukande liv. Vid tjugonio års ålder blev han en legend som fortfarande lever i mitt musikaliska minne.

söndag 27 april 2014

Hotel Chelsea




   Jaha, då har man delat dörrhandtag med flera av världens stora. Leonard Cohen, Salvador Dali och Janis Joplin. Kanske inte riktigt samma handtag, men vi har alla öppnat dörren med handtaget till Chelsea hotel.
Hotellet på Manhattans 23:e gata har funnits länge, 1905 säger Wikipedia. Det är en imponerande gästlista som finns med konstnärer, musiker och litterära giganter bland många andra. Hotellet är inte bara ett hotell, det är också än så länge permanent boende för flera hyresgäster och det är dessa som idag är innevånarna då hotelldelen är stängd och fasaden är täckt av byggnadsställningar. Grabbade tag i handtaget och det var öppet. Jag gick in och möttes av en korsordslösande receptionist och en trött "handyman" som bytte glödlampor i den lilla lobbyn som fanns direkt innanför dörrarna. Inte en chans att få komma vidare trots avsaknaden av hantverkare och någon som helst aktivitet. Trist.
Annat var det när den irländske poeten Dylan Thomas bodde här under sin uppläsningsturné och sägs svept 13 whiskey på raken med en omedelbar död som resultat. Poeten gav inspiration åt en annan känd protestsångare till dennes efternamn. Bob Dylan övernattade också och som inte många gator söderut spelade sina första protestsånger vid fontänen på Washington square.
Här sägs också Sid Viciuos mördat sin flickvän så det har funnits gott om incidenter på hotellet under dess 109 åriga historia.
Charles Bukowski och William S Burroughs verkar varit lugna gäster i jämförelse. Det sägs att det finns målningar i trapphuset från fattiga konstnärsgäster som på så vis ätit och bott på krita. En Dali eller Diego Rivera eller en slokande tulpan av fotokonstnären Robert Mappelthorpe. Men det fanns inga chans att få se på dessa under den renovering som pågått sedan 2011. Jag undrar hur intensiv arbetsinsatsen är egentligen. Tror det fattas pengar i alla fall om man får tro ett rykte. Jag hoppas att jag får komma längre in i hotellets katakomber och artistiska förflutna nästa gång jag kommer på besök


lördag 26 april 2014

Fotbollsskor

   Mina första fotbollsskor fick jag när jag var åtta år. De var svarta med en gul rand i sulans överkant. Sula förresten, skorna var helt i gummi och gjutna i ett stycke men de hade i alla fall dobbar. Det var det allra viktigaste.

I min ganska exakt tjugoåriga fotbollskarriär i seriesystemets gärdsgårdsdel blev det en hel del fotbollsskor. Ett enda par var röda,  resten svarta. Kommer ihåg en högerback i svenska landslaget som jag vill minnas hette Janne Olsson. Han var i princip den enda spelare som använde färgade fotbollsskor på sjuttiotalet. Med färgade skor menar jag någon annan färg än svart.
  Nu har svarta fotbollsskor varit väldigt sällsynta under några år men verkar vara på väg att få en renässans. Den allsvenska match jag tittade på idag hade 4 spelare svarta fotbollsskor. Första matchen på säsongen tyckte jag att svarta skor såg ut att vara lite knepiga och konstiga. Klumpiga, nästan som dykarskor. På några år har ögat vant sig vid neonfärgade skor i plastigt material. Orange, grönt, gult, rött ja nästan hela färgpaletten. Neonfärgade , som ett konstverk av Jeff Koons, starkt lysande många gånger starkare än fotbollskunskaperna hos bäraren.
Men nu är det svarta på väg tillbaka. Materialet är för mig okänt så jag vet inte om lädret också har gjort en comeback. Det kommer att ta ett tag att vänja sig att se vid dessa svarta skor igen på fotbollsplanen.

lördag 12 april 2014

Castle vs The Mentalist

Två väldressade, tvålfagra svärmorsdrömmar assisterar polisen,  den ene i New York den andre i Kalifornien. Båda har sina specialiteter som gör dem lämpade att assistera poliskåren i alla fall om de får bestämma själva. Den ene har ett sinne för detaljer och den andre utgår från sin fantasi.



Frun och jag har var sin favorit. Jag gillar Castle och frun är förtjust i The Mentalist. VI har båda åsikter om varandras favoritserie. Jag tycker att Patrick Jane är en odräglig opålitlig besserwisser som inte är någon lagspelare. Hon tycker Castle är en barnslig kvinnotjusare som mest tramsar.
Själv ser jag många likheter med den senare och mig själv. Pratar först och tänker sen, som självklart ger ett resultat som varierar från det briljanta till totalt fiaskoartade påståenden och idéer.
Våra olika uppfattningar om seriernas kvalité kommer nog att finnas kvar. Till och med när de börjar gå i repris.


Papperstidning

Papperstidningen går mot sin undergång, det är i alla fall vad alla förståsigpåare och mediasiare tror.
Lite trist kan jag tycka, men tiden gång och utveckling är svår att stå emot. Jag gillar doften av svärta och det hemtrevliga prasslet tillsammans med morgonkaffet.
Den lokala morgontidning som jag läser har flera syften i hushållet. Läsning såklart, fönsterputs, ställa våta skor på, paketera glas och porslin med, tända i öppna spisen och i vedpannan med tidningen och när jag väntar på att brasan skall ta fyr, ja då läser jag tidningen igen i pannrummet. Ser inte riktigt att tidningen på nätet skall klara av allt detta….
Tidningen består av många delar och ibland kan man undra varför. Varje del är lövtunn och ofta är reklamen för det stora norska fritidsföretaget, som har sitt reklamblad som ilägg i tidningen, tjockare än hela tidningen med alla sina delar.


Det har nu gått så långt att reklambladen nu har bilagor som ilägg, mera reklamblad.

tisdag 18 mars 2014

Vänster

Pappa fick lära om från vänster till höger. På den tiden fick man inte skriva med vänster men det var helt ok att svinga både hammare och högaffel med vänsterhanden.
Dottern är vänsterhänt och nu är det ok att skriva med vänster.
Av någon anledning är jag, generationen i mitten, högerhänt. Är jag den felande länken i familjen med vänsterhänta kreativa genier?

Paul McCartney, Albert Einstein och Jimmy Hendrix är några exempel på genier och kreativa personer som använder vänstern. Listan kan göras lång på människor som av naturen och födseln använder vänster hand som första val när de skall fatta penna eller gitarren. 

söndag 9 mars 2014

Fråga chans

   När jag var liten kille hände det att jag skulle fråga chans på någon tjej. Inte nog med att kärlek var en ny upplevelse, dessutom var själva frågan en svår nöt att knäcka. Skulle man göra det själv? Skulle en kamrat göra det, en killkompis eller tjejkompis eller så vågade jag inte själv. Alltid lika trist att få ett nej.
Förr så var det alltid mannen som skulle sköta frierierna och kvinnorna var enligt folktron hänvisade till skottdagen som inföll var fjärde år. Men i våra moderna tider finns inte regler för frågandet längre.



   Nu när jag finns på Facebook har nya situationer uppstått, för även här skall man "fråga chans". Funderar på om det finns regler och konvenanser att följa här? Kan män fråga kvinnor, kvinnor fråga män? Ung fråga gamla, gamla fråga unga? Än så länge finns ingen knapp för "Nej, jag vill inte vara din vän!" utan det blir bara en elektronisk tystnad. Ingen reaktion från en motpart som inte vill vara din vän. Många kanske blir vän med dig fast dom egentligen inte vill vara det. För hur möter man någon som man nekat sin digitala vänskap. Kan bli olustigt och den riktiga bekantskapen får sig en törn.

söndag 2 mars 2014

Bandyslutspel

Sitter här i tevesoffan och tittar på slutspelet i bandy. Letar en stund efter spelarnas slutspelsskägg, men det verkar inte som om den traditionen har nått bandyn.
Däremot har var och varannan spelare mustasch. Det ser ut som om mustasch är bandyns svar på ishockeyns slutspelskägg.
Bilden visar en riktig klassisk variant av mustasch, populär runt sekelskiftet, det förra sekelskiftet.
Det finns egentligen inget gemensamt med dagens bandyspelare och denna ansiktsbehåring. Dagens bandyspelare har mer gemensamt med mopedisterna och deras moppefjun.

tisdag 18 februari 2014

Anden

    Anden verkar vara central i svenska språket. Mängder av uttryck och värderande fraser finns. Allt från religiösa företeelser och föreställningar till vardagsuttryck i dagligt tal som kan verka lite knasiga om man tittar lite närmare.

Andemeningen ja, vad är meningen med anden? Ja, kristna tror på treenigheten fader, son och helig ande. Där många tror att man uppfylls av helige ande. Kanske är det den som är själen eller moralen.
Hålla andan tänk om man verkligen kunde hålla andan i sina händer. Hur skulle det vara? Tungt, lätt eller komplicerat? Tänk när jag inte har någon ande längre, då är jag fattig.  Men det kan räcka med att jag tappar den, det kan vara ett elände att hitta den igen
Anden sägs finnas i flaskan. På flera olika sätt,  i människors olika tolkningar. En del fastnar och söker anden i flaskan och kommer aldrig ur ett missbruk.
Andar kan finnas i grupp också.  Svensk idrotts största tillgång är nog lagandan. Den kan ge oss segrar mot till synes övermäktigt motstånd där vi trots underlägsenheten lyckas nå framgång. Tillsammans är vi starka. Sällan uppträder vi andefattigt även om vi bor i landet lagom.

lördag 8 februari 2014

Kaffe, snö och motorsågar

Lördag förmiddag och dags för en tur till skogen. Fungerar som dragare, påskjutare och hopsamlare. Slit och släp, snubbel och halk. Att jobba i skogen har sina sidor men det värmer både nu och senare. Nämligen nästa vinter, då dagens skörd går upp i rök en råkall dag.


måndag 3 februari 2014

Spår i snön

Nu när vintern äntligen slagit till och vintersporten till slut kan återupptas för säsongen är min glädje stor och det är också träningsvärken.
Jag förstår harar hur de irrar i skogen. Jag kan ha förståelse för rådjuren som hoppar och skuttar räddhågat och planlöst i skogen.  Älgen som har dålig syn kan jag förstå. Vildsvinen går fram som bulldozers i skog och mark de kan jag inte förvänta mig mer av. Lokatten, den skygga, tassar fram försiktigt någon gång och lämnar ett avtryck.


Men jag kan inte för mitt liv förstå fotspår från människor i skidspår. Hur tänker de? eller Varför tänker de inte?

fredag 31 januari 2014

Skönsång

   Nu har jag varit i kyrkan igen. Det händer inte speciellt ofta, tyvärr. Spenderade många somrar i Askers Kyrka som feriearbetare och då tillhörde kyrkobesök vardagen. Nu för tiden blir det mest enstaka besök i samband med dop, bröllop eller begravningar. Det som fortfarande är samma upplevelse är att jag helt plötsligt blir en mästersångare.
"Partypizza lätt att laga till partypizza du får den som du vill, med ost och skinka, räkor, annans och toooooooomat, alltihop tillsammans blir en pizza delikat".
Det var den reklamsloga som vi sommarjobbare plågade vår kyrkvaktmästare med för 35 år sedan. Idag blir det klassiska psalmer som jag uppfattar som välljudande ur min strupe. Tyvärr har jag inte fått något erbjudande om att bli med i kyrkokören så jag gissar att min röst inte häller måttet i andras öron. Men va gör väl det. I kyrkan kan sjunga av hjärtans lust och ingen klagar.


tisdag 28 januari 2014

Senaste inköpet



Mitt senaste inköp från tradera är en mässingstång i Derigold, vad nu det är? Tången är märkt med Örebro Kex och är det senaste tillskottet till samlingen av kexprylar. Ibland undrar jag vad meningen är med samlingen. Gissar att den fyller mina ursprungliga samlargener från stenåldern.
För vad annars kan rostiga burkar, vattenskadade pappkartonger och skavda gamla prylar ha för mening?

onsdag 22 januari 2014

Kafka

Ja, Kafka han hade inte så roligt han heller. Inte om man skall döma efter hans texter som till största delen är ofullbordade. Inte heller var de tänkta att de skulle bli publicerade. Den judiske tjecken boende i Prag var tydlig mot sin vän och testamentsexeutor att hans litterära kvarlåtenskap skulle brännas. Vännen Max Brod var lika tydlig under Kafkas sista dagar att han inte skulle bränna dokumenten och sex år efter författarens död började publiceringen av Kafkas romaner och noveller.



Kafkas romaner är en utmaning för varje läsare och Franz Kafka ger bisatsen ett ansikte. En avancerad meningsbyggnad med bisatser i bisatser ungefär som en rysk docka, en matrjoskja, där nya dockor dyker upp när man öppnar en tidigare.


fredag 17 januari 2014

Villa Aurora



Morgonrodnadens gudinna i vinter och kvällsskrud. Undrar om vi någonsin kommer att flytta. Sådana här stunder förstår jag varför vi bor där vi gör.

söndag 12 januari 2014

Granvärde

Julgranen kom in från kylan precis som så många andra granar vid den här tiden på året.
En lång tradition som var tänkt att skänka glädje, värme och väldoft till alla och envar.
Alla granar doftade lika, alla hade de samma ursprung och det var ingen skillnad. Gran som gran.  Människor klädde granen med ljus, färggranna kulor och glittrande girlander. Nu var alla granar olika, men fortfarande i grunden lika. Men om bara granen fick lite att dricka var den glad att fylla sin arbetsuppgift. Alla granar vill ju känna att den har en funktion och en roll. Ett granvärde, och det hade den hos sin familj som den fått komma in i värmen till.



På nyår kom det andra människor som talade om hur ful granen var. Hur osymmetriskt grenarna växte. Varför de hade så olika storlek, vilken konstig grön färg granen hade.
Granen förstod ingenting, granen var ju bara en gran varken mer eller mindre. Helt plötsligt en dag när ingen längre vill ha granen kvar blev den utkastad.

måndag 6 januari 2014

Friskvårdstrender

På sjuttiotalet var alla med i Korpen. Ingen erkände det, då det låg lite ett löjets skimmer över utövarna. Inte riktiga proffs även begreppet var lite töntigt i mångas ögon även om man själv deltog med stor lust.


I slutet av sjuttiotalet skulle alla helt plötsligt åka slalom och spela tennis. Föredömet i respektive sport var naturligtvis herrar Borg och Stenmark. Tennisplaner och slalombackar byggdes i rasande fart och finns nu kvar som monument över människans ombytlighet och marknadskrafternas anpassning till våra träningsideal.
Tio år senare skulle alla spela golf och åkermark gjordes om till golbanor i rasande fart. Denna före detta överklassport blev helt plötsligt var mans och kvinnas sport och åtskilliga timmar av frustration slösades bort på landets golfbanor.
Nu skall vi gå på gym. Det växer upp gym som svampar ur jorden med en ruskig fart. Alla vill ha en del av kakan, alla vill få den där perfekta kroppen som man matas med i media. Alla gymägare vill tjäna pengar.Träningsformer av de mest knepiga slag med de mest konstiga hjälmedel ser dagens ljus och de flesta överlever max ett halvår.

Men vad blir nästa träningsform? Försöker kolla lite i kristallkulan, men människans nycker är svåra att förstå sig på men just nu lutar det väl åt löpning men det som talar emot är att det är svårt att tjäna pengar på den träningsformen. Gissar att det blir något annat, kanske dags för utförsåkning igen då våra utförsåkare är bättre än någonsin. Cirklar sluts och inget är nytt under solen.