lördag 30 januari 2010

Hur man blir den man är; 19

Lika som bär
på nån molekyl när

Lika som bär
den ene bor här den andre där

Lika som bär
en livslång chimär

Lika som bär
trots livet som tär

Lika som bär
i samma atmosfär

Lika som bär
med samma mor så kär

Lika som bär
olika vi oss lär

Lika som bär
bär olika


tisdag 26 januari 2010

Hur man blir den man är; 18

Livet är en resa
till fots
till lands
till sjöss

framåt eller bakåt
ensam eller tillsammans

i överljudsfart
i sorg
utan skyddsnät
som på räls

på en krokig kostig
på en tysk autobahn

högljudd eller glädjefylld
obemärkt eller ledsam

fylld med överraskningar
men till sist tar det stopp

söndag 24 januari 2010

Hur man blir den man är; 17

En dikt kan se ut hur som helst
det här kan också bli en dikt

Ingen rim och ingen reson
ingen takt och ingen ton
ingen syntax och ingen meter

ord staplade på hög
gemener och versaler
vinglar och svajar
faller, rasar
i ett moln av bokstäver
till marken med ett brak

En dikt kan se ut hur som helst
det här blev också en dikt

Tur är väl det

Hur man blir den man är; 16

Inte en droppe av salt
natrium och klorid i
förening

Oändliga hav
djupa som vida
ägs av alla och ingen

kan jag låna
en droppe salt
natrium och klorid i
förening

mina har försvunnit
har de tagit slut
sparar jag dom till senare
kommer de när jag minst anar

kan jag låna
en droppe salt
natrium och klorid i
förening

lördag 23 januari 2010

Hur man blir den man är, 15

Dagen då du var här var en lycklig
tid

Dagen då du försvann rasade allt
samman

Dagen därpå borde allt stått
stilla

Men allt var som förut
Solen gick upp
tidningen kom
jag blev skitnödig
hungerkänslorna kom
det var en komedi på TV

Är det bara jag som bryr mig

onsdag 20 januari 2010

Hur man blir den man är; 14

Prat, prat, prat
Tystnad

Prat, prat, prat
Tystnad

Prat,prat, prat, prat
Tysstnad

Prat, prat, prat, prat
Prat

tisdag 19 januari 2010

Hur man blir den man är; 13

Vid en
vägkorsning
i snömodd och mörker
rinner allting plötsligt ur mig

Vid en
vägkorsning
i snömodd och mörker
får uppdämda tankar sin röst

Vid en
vägkorsning
i snömodd och mörker
kommer ångest och frustration

Vid en
vägkorsning
i snömodd och mörker
är plötsligt allting bra igen

söndag 17 januari 2010

Hur man blir den man är; 12

En utlånad
scarf

En vidbränd
mjölkkastrull

Dofter från en
ungdomstid

lördag 16 januari 2010

Hur man blir den man är; 11

livet gåtor
är svåra att
förstå
Det är självklart
annars skulle de inte vara
gåtor

om livet vore
enkelt
utan gåtor att
förstå
Hur svårt det enkla skulle vara

onsdag 13 januari 2010

Hur man blir den man är; 10

Vardagen gör sig
påmind
fast det är
lördag
Små saker blir stora
saker
När små saker är många
saker

tisdag 12 januari 2010

Hur man blir den man är; 9

I hörselkåpans trygga värld
är tystnaden kung
som breder ut sig på en bädd av ljud

Tystnadens hjärta slår
andningen stiger och sjunker
tungt
det fräser
det inre får ett liv
och
allt annat
tystnar

Någon knackar mig på axeln
Vill tala
vill veta
jag lyfter på kåpan
det inre försvinner
Glöms bort
Tystas
Jag kan inte höra mig själv mer

söndag 10 januari 2010

Hur man blir den man är; 8

Han tittade på mig,
kände igen mig från förr

Vi var lika då
vi är olika nu

Jag såg att han mindes
eller om

han tänkte
Han har lyckats i livet

jag tänkte
Har jag lyckats i livet


onsdag 6 januari 2010

Onsdag i soffan

Helt otroligt. En hel dag i soffan med sport. Skidåkning, skidskytte, bandy, fotboll, you name it. Den ultimata slappardagen. Ute är det svinkallt och det enda vettiga jag gjort idag är att sortera bort mina trasiga Dinky Toys och lagat takluckan.
Glöm inte min blogg. Många nya läsvärda inlägg att vänta.

tisdag 5 januari 2010

Hur man blir den man är; 7

Ett 28årigt förhållande är slut
det bröts tvärt
en råkall januaridag
Inte helt utan förvarning
vi hade slitit på varandra
under en lång tid

Ett 28årigt förhållande är slut
isande kyla, fuktiga vindar
snöblask och solsken
jag hade det på känn
vi hade slitit på varandra
under en lång tid

Ett 28årigt förhållande är slut
nästan på dagen sedan
vi först fick upp ögonen
för varandra
vi hade slitit på varandra
under en lång tid

måndag 4 januari 2010

Skridskor

Jag har åkt till Hampetorp förut. Bil och buss har varit det vanligaste transportmedlet. Men nu skulle det bli annorlunda. Det var dags att snöra på sig skridskorna för en långtur. Vi hade hört talas om att det skulle vara fullt möjligt att ta sig till Östernärke på långfärdsskridskor. Det skulle finnas skridskoåkare som gjort det förut . Men några konkreta bevis kunde vi inte hitta. Tomt prat av skridskofantomer eller en verklighet som var möjlig att uppnå för män med sina bästa år bakom sig, långt bakom sig.
Vi hade kontaktat den lokala expertisen, vi kan kalla honom för Sten, för det finns det gott om i Hjälmaren. Han uppmärksammade oss på några svaga punkter som Hjälmarisen kunde bjuda på; Essön och Björksundet. Där rekommenderade han oss att gå landvägen trots att kvicksilvret legat under noll i en vecka. Lite fegt, tänkte jag, men man skall nog lyssna på experten. Speciellt som flera så kallade experter har badat på båda platserna och bad, det ingick inte i våra planer.
Planen var att lämna Oset i Örebros östra utkanter vid 11-tiden för att hinna med länsbussen som avgick från färjeläget i Hampe kl14.50, för återfärd till stan. Sällskapet bestod av mig själv och min vän, vi kan kalla honom Thomas, han heter det bland annat. Ryggsäckarna var packade med extrakläder, diverse ”bra att ha grejer” och matsäck. Livlina, ispik och isdubbar ingick naturligtvis i utrustningen. Som de moderna människor vi är så använde vi inte karta eller sjökort. Vi förlitade oss på den nyinhandlade GPS manicken som min kamrat införskaffat. Den var egentligen till för att lokalisera och hitta tillbaka till utmärkta svampställen men kunde också göra nytta på Hjälmarens is.
Det var en fantastisk dag, solen sken och vinden var nästan obefintlig. Allt var lugnt och stilla, vi var nästan ensamma på isen. Vi hade enorma frusna vattenvidder till vårt förfogande och flera timmar av stillsamt åkande framför oss, där vi kunde fundera över livets små mysterier. För det var vad vi gjorde på isen under den här underbara dagen. En dag så nära perfektion man kan komma. Vi njöt av vädret och de öppna ytorna. Vi såg omvärlden i ett nytt perspektiv. Hjälmarsberg och Hjälmarsnäs, landmärken fanns efter hela södra strandlinjen som ett pärlband.
Vi tog det säkra före det osäkra och gick tvärs över Äsön med skridskorna i handen och tuggade på nötter och russin för energins skull. Hemfjärden avklarad och Mellanfjärden låg framför oss. Ett tunt fastfruset snötäcke låg på isen som ett lager florsocker på en läcker kaka.
Snart upptäckte vi Göksholm på södra sidan och Björksundet var ett faktum. Vi tog oss framåt i sakta mak, på behörigt avstånd från varandra för att inte överbelasta isen. Men det som var dagens ord, ”en dec”, kunde vi ropa till varandra även här. Kylan har gjort sitt och vi kunde åka fram till märket för att rasta.
Vi stärkte oss med lunch, kontaktade omvärlden och förevigade dagen och stunden.
På Storhjälmaren såg vi drivor av snö på isen. Lite märkligt tyckte vi, och kunde konstatera att det var svanar som simmade i en råk, stor som Rosta Gärde.
På Storhjälmaren hittade vi fyra stora råkar med öppet vatten. En del av dessa låg i vår väg och vi tvingades följa strandlinjen mer än vi planerat. Vi letade ivrigt efter Segersjö gård och undrade om vår GPS manick inte glömt bort Hampetorp. I lagom tid till bussen upptäckte vi Vinöfärjan som låg vid färjeläget. GPS manicken sa 32km.
På krumma ben gick vi till bussen för vidare transport mot Örebro. Vi skrattade åt vår bedrift samt tackade vår lyckliga stjärna att bara en av oss glömt busspengarna.