söndag 16 juli 2017

IFK Göteborg

Ärkeängeln Torbjörn Nilsson
   Bloggen har sett inledningen av andra halvan på allsvenskan lite på avstånd. Idag är det dags för andra hemmafighten och det mot IFK Göteborg, Änglarna. Ett lag som alltid brukar var ett topplag, men som i år inte riktigt finns med bland förhandsfavoriterna och verkar sakna den där lilla spetsen i truppen som krävs för att de skall kunna blanda sig i toppstriden. Trots det vet man att laget inger respekt hos motståndarna och de är ett lag som alltid är vältränade och välorganiserade vilket sätter andra lag på hårda prov. Ibland spelar Sport bra mot göteborgarna, andra gånger blir det resultatmässiga ras för svartvitt sällan något mitt emellan. I den här matchen är utgång mer oviss än på länge.
   Tre trepoängare i rad följdes upp av en klen insats av svartvitt mot Bajen senast. Det verkar som om laget har svårt att spela för tröjan när det går lite mot. A och O är ju att försvarsspelet börjar med topparnas defensiva arbete högt upp i planen så att de bakre leden hinner ställa upp och hitta positionerna. Tyvärr har många mål sitt ursprung från Örebros vänsterkant där GoT Axén har svårt att få fason på den back som spelar just för dagen.
   Mot Peking, i återstarten av allsvenskan, fick Sema och Besara fart på målskyttet men Viktor Coldplay Sköld är fortfarande iskall i Igboananikes frånvaro. Hoppas ryggen på nigerianen läkt till dagens fight, för vår vän Sköld är några nummer för liten i den allsvenska konkurrensen. Det är tyst runt transferfönstret, men elefanten i rummet är en ny forward som kan komplettera Kennedy. Bloggen hoppas att arbetet pågår i kulisserna för att hitta ett passande forwardförvärv till höstens matcher. En annan sak som visade sig i matchen mot Hammarby var hur mycket Nordin Gerzic betyder för årets upplaga av ÖSK. Inga fler skit-kort idag om bloggen får be.
   Det är sådana här fotbollsupplevelser man vill få varje match. En omöjlighet naturligtvis men ÖSKs
4-0 efter första halvlek gör att fotbollslivet leker för oss Närkebor. Bloggen har inte sett en sådan helgjuten insats från hemmalaget på länge, tio år minst då Helsingborg blev avklädda under första halvlek på Behrn. Allt som svartvitt rörde vid blev till guld och första halvleks hjälte var Nahir Besara som bredsidade in tre mål och var hetare än ett strykjärn i halvleken. Det fjärde målet sköt Nordin Gerciz in med sträckt vrist utom räckhåll för den stackars IFK-keepern.
Med lite tur hade Besara gjort ytterligare ett mål på sitt halvvolley-skott och om Sema fått in sitt friläge i mål kunde det varit rena rama Wimbledon-utspelningen efter första, men siffrorna stannade vid fantastiska 4-0.

Goa gubbar
   Det fanns viss oro på läktaren innan match då Game of Thrones Axén satsade på Logi Valgardson som ytterhalv framför Ring, men det blev ett lyckokast. Logi tillsammans med Sköld och Gerzic ville visa IFK Göteborg att de hade fel som sålde de tre efter misslyckade perioder i Göteborg, så revanschlusten brann hos de tre lirarna.
Änglarna fick ingenting att fungera och allt misslyckades från kortaste passning till domslut som de tyckte gick emot. De tillresta supportrarna skandera om Lennartssons avgång och trots ett spelmässigt bottennapp fick de torsk!
   Änglarna snyggade till siffrorna i andra på en hörna och en straff men hemmasegern var aldrig hotade även om Mål-Jansson fick sträcka ut och rädda en lurig frispark. ÖSK blev lite väl stillastående när de skulle spela av matchen men de lyfte spelet efter IFKs straffmål och segern var som i en ask.
   Tillfälligt är nu allt dåligt som svartvitt gjort i år glömt och förlåtet speciellt av de 6049 regnvåta vittnen som idag fick njuta av svartvitt skönspel av bästa märke.
  Bästa idag i ÖSK var naturligtvis tremålsskytten Besara och mittfältets Johan Mårtensson men ingen spelare föll ur ramen denna ljuvliga regniga söndagseftermiddag i Juli. Måste också ge GoT-Axén högsta betyg för sitt sätt att matcha laget och få dem att studsa tillbaka från förra omgångens snöpliga förlust.

   För övrigt anser bloggen att hela Behrn arena skall byggas in av läktare.

fredag 14 juli 2017

När kejsaren var gudomlig

   7 december 1941 förändras allt för USAs japanska befolkning. Japans gudomliga kejsare ger då order om flyganfall mot den amerikanska flottbasen Perl Harbour på Hawaii i samband med att Japan förklarar krig mot USA. Den japanska kolonin i USA utsattes då för internering, trakasserier och blev helt plötsligt behandlade som fienden i sitt nya hemland där flera människor berövades friheten under hela kriget fram till freden fem år senare.
En rar liten bok av Julie Otsuka
   Julie Otsuka berättar i sin bok När Kejsaren var gudomlig en familjs öde i samband med interneringen under kriget. En tioårig flicka, hennes sjuårige bror och deras mor deporteras till ett läger i Utah-öknen i kölvattnet av faderns bortförande av den amerikanska säkerhetstjänsten.
   Med en detaljrikedom och ett poetiskt språk, nästan blommigt, trots det allvarliga ämnet, berättas familjens historia under interneringen. Språket är vackert men emellanåt så detaljerat att det kan bli tröttsamt. Trots det är det ett avundsvärt och ett lätt språk som Otsuka använder sig av. Språket är också enkelt vilket gör det hela realistiskt när den beskriver händelserna ur barnens synvinkel, vilket stora delar av boken gör.
 
  Familjen förblir namnlösa genom hela historien vilket gör att de blir tysta representanter för den japansk-amerikanska folkgruppen under kriget och får på så sätt symbolisera dess lidanden. Familjen hör till det övre sociala skiktet och hade innan kriget både hushållerska och städhjälp så den resa som de gör i samband med sina krigsupplevelser blir desto längre och kanske också fallet högre.

   Boken handlar om längtan och hur barnen vill att det skall bli som förut. Det är dessa drömmar som håller modet uppe under den långa interneringen samt längtan efter fadern som skiljts från familjen i ett tidigt skede av kriget. Som så många gånger förr är drömmar och verklighet inte samma sak vilket de får erfara när de komma tillbaka till sitt hus och sina gamla vänner och bekanta.
  Boken tar upp ett aktuellt ämne om att inte riktigt höra hemma i sitt eget land för att man tillber en annan gud, äter annan mat eller ser lite annorlunda ut än normen. En bok som rör och berör och ger tankeställare om hur vi behandlar och handlar mot minoriteter i vår egen vardag.

Boken får 8 Markaskogar i betyg.

onsdag 12 juli 2017

Bukowski The Bell Tolls for No-One




Bloggen njuter i skuggan av Bukowski


    Bloggen återläser Charles Bukowski och hans anteckningar efter 25 år. Han är fortfarande en skitstövel som super lika mycket som alltid, inte rädd för att förstöra en relation eller två bara så där i förbifarten. Hans texter är lika självutlämnande som alltid, ingen hud rätt in på kroppen bara. Bloggen fascineras av hans flytande stil utan moraliskt filter, hans sätt att avsluta varje historia med ett långfinger till läsaren. Och ibland åt sig själv för den delen. Bukowski berättar förlorarnas historia, han själv är en förlorare som även när han är en vinnare i spel, kärlek eller yrkesliv lyckas att bli en förlorare. Han lever på att vara en förlorare, vågar inte vinna, är bloggens känsla.
En av Buks fala damer.
   Novellerna doftar 60-tal, inte så konstigt eftersom många är just från sextio och sjuttiotal. Ämnen som fri sex, science fiction och kärnvapen är tydliga arv från andra världskriget. Texterna är ursprungligen bidrag till tidningarna L.A. Free Press och Hustler så ni kan kanske tänker er typen av texter som boken till viss del innehåller.
  Människor som är vinnare är inte Charles Bukowskis grej. Han skildrar livet på Los Angeles
baksida, strippor, gatflickor eller bara människor som haft oddsen mot sig. Barlejon, misslyckade spelare och arbetslösa bildar persongalleri i hans historier. De han stöter på antingen ger honom trubbel eller så ger Bukowskis alter ego Hank Chinanski dem trubbel med sin karga charm, märkliga personlighet på gränsen till det kufiska.
   Boken The Bell Tolls for No-one är en antologi med de flesta novellerna tagna ur boken "Notes of a Dirty Old Man". För bloggen är det igenkänning och endast några få noveller är nya. En extra kryddad är att läsa novellerna på orginalspråket och nöjet var att hitta boken på Foyle´s i London bland hyllorna för beatlitteraturen.

Känns tyvärr som om betyget bara blir 8 Markaskogar den här gången.

söndag 9 juli 2017

Lager på lager

Läget ger en hel del till smaken
   När man besöker den grekiska övärlden är det viktigt med vätskeintaget för att kunna hålla vätskebalansen på en rimlig nivå. När kvicksilvret når +40 grader är det väl bara en sak som hjälper och det är öl. Skuggan hjälper inte, vattnet, badvattnet alltså, är av och till inte ens svalkande och andra drycker har sina fel och brister i allt från pris, tillgänglighet och temperatur. Då är det bara biran som hjälper i detta överhettade nödläge.

  Grekerna bjuder på tre stora märken av den humlebaserade drycken; Mythos, Fix och Alfa.
En lager serveras alltid iskall och ofta får man ett glas till ölen som även det stått i ett kylskåp och är täckt av rimfrost. Ett alldeles perfekt tillstånd då oftast bloggens egna kala hjässan är täckt av svettdroppar som pärlar sig och bara längtar efter en frostig lager.
  Dessa tre stora grekiska märken har även andra varianter än lager i sitt sortiment som weissbier eller stout, men när det gäller törstsläckare en stekhet dag i arkipelagen är det inget som slår en lager. Men den stora frågan är bara vem av dessa tre märken av öl som skall roffa åt sig lagerkransen som ölens öl, lagernas lager?
   Bloggen har under några veckor genomfört ett ovetenskapligt test för att kunna rekommendera törstiga bloggläsare det bästa och mest välsmakande alternativet av de grekiska ölen och här följer domen:
Tredje plats, fadd i smaken, blir snabbt blaskig. 


Trots en aggressiv marknadsföring når ölet inte ända fram.


Segrare med stark karaktär och värdighet.



En hyllningssång till tävlingens segrare