söndag 31 augusti 2014

På utflykt

Sista lördagen i augusti bestämde vi oss för en utflykt till Nora. Då hade vi glömt att det var marknad i den lilla trädstaden och vi var inte helt ensamma som besökare. Det märkte vi om inte annat när vi skulle fika. Kön var lång vid Norasjöns strand och vi bestämde oss för att gå tillbaka uppför backen till ett tillfälligt fik där Amnestys flaggor och förtecken ramade in den lummiga trädgården.
Kaffe och macka beställdes och smakade förträffligt. Vi hittade två trädgårdsstolar som vi sjönk ned i och njöt av vårt fika.
Vid bordet intill fanns en grupp människor som jag senare förstod var från Uppsala. De var uppenbarligen på utflykt: Jag märkte ganska snart att många av dem avvek något från det som kanske kan betecknas som det "normala".  Tänkte osökt på Lars von Triers film "Idioterna" där en grupp människor bor tillsammans och verkar i olika roller och som vänder upp och ned på begreppet "normalt".


Det gjorde även denna grupp, jag och min fru kunde på vägen från kaféet konstatera att vi hade svårt att bestämma oss för vem som var vårdare och vem som vårdades. Det var otroligt spännande att se denna grupp människor samverka. Med varandra och med oss övriga på fiket. Spontana, glada och orädda för oss andra.
Skall senare i höst gå en utbildning i normkritiskt tänkande. Hoppas jag får lära mig mer och lära mig tänka friare.

lördag 23 augusti 2014

Inget är nytt under solen

När Conchita Wurst gjorde succé under melodifestivalen blev det en stor nyhet med en skäggprydd kvinna. Låt vara en man som uppträdde som kvinna och som ett politiskt statement mot framförallt våra grannar österut. Detta efter att ryssarna visat sin trista inställning till HBQTgrupper i Ryssland.
Men Conchita var långt ifrån först med att klä ut sig till kvinna med ansiktsbehåring.
Freddie Mercury lockar till många skratt i inledningen av videon till låten "I want to break free", åtminstone i England där män inom underhållningsindustrin i många år roat publik med att klä ut sig till kvinna. Tyvärr var den stora grannen i väster inte lika road. Amerikanarna förstod ingenting utan videon blev början till slutet på den första delen av Queens karriär i USA.
Det gäller att inte sticka ut om man skall hålla sig väl med de stora grannarna i öst och väst. Det är väl sensmoralen gissar jag.


lördag 16 augusti 2014

Charles Bukowski

Idag skulle Buk blivit 94 år om inte sjukdom tagit hans liv. Denna östra  Los Angeles poet och rebell, obotlig alkis och snuskgubbe.
I dubbel bemärkelse en ärrad poet som hade en hård barndom som hade svårt att anpassa sig till auktoriteter, både inom och utom familjen. Med tyska immigranter som föräldrar och själv född i Tyskland gjorde han snabbt engelskan till sitt språk, Los Angeles till sin stad och sitt sätt att skriva poesi till sin stil.


Han levde länge under existensminimum och skrapade alltid ihop sin sista slantar som sattes in på barernas konto. När han sent i livet upptäcktes som poet och författare och fick möjlighet att leva på sin penna efter ett slitsamt arbetsliv på framförallt postverket som också blev en bok med samma namn.

Filmen "Barfly" som Bukowski skrivit manus till är löst baserat på Bukowskis eget liv med Mickey Rourke och Faye Dunaway i huvudrollerna. I den gör Bukowski en sk cameo, vilket innebar att han sitter i baren med en öl när kameran gör ett svep över lejonen vid bardisken. Det gäller att titta ordentligt för hans rollprestation är över på någon sekund. En rollprestation som innebar att han spelade sig själv och på köpet fick gratis öl.
Det är också intressant med filmen eftersom Bukowski själv skrivit en bok, Hollywood, som handlar om förberedelserna och inspelningen av filmen. Han skräder inte orden om skådespelarna och regissören. Filmen blev en kultrulle med begränsad spridning till en hängiven skara beundrare och läsare av Bukowski och hans litterära stil, men även fans till hans bohemiska livsstil.


Men för mig är inte det inte som filmförfattare eller novellist/romanförfattare, det är som poet Bukowski imponerar på mig. En stil som är hans egen. Ett språk som är unikt och nyskapande. Mustigt och rättframt. Utan några som helst krusiduller chockerar han både läsare och åhörare med sin poetiska ådra. En produktion som imponerar med sitt omfång och sitt språk. 
Kan rekommendera er att fira hans minne och födelsedag med att läsa hans poesi. Bättre finns inte.

fredag 8 augusti 2014

Boktänk

   Efter att jag skärskådat min bokhylla kom jag fram till att jag nästan uteslutande läser manliga författare. Förmodligen är det något freudianskt, för jag gillar kvinnor. På  alla sätt.  Det var med andra ord tur att jag fick en bok av den engelska författaren Jeanette Winterson.


Hon beskriver i sin biografi, för det är en sådan, en ovanlig sådan, sin uppväxt som adopterad i det tidiga sextiotalets norra England. Hennes adoptivhem är fattigt, kärlekslöst och fördömande. Pappan spelade en hunsad och undanskymd roll i hemmet. Dessutom en starkt frikyrklig mor som med sitt frikyrkliga tänkande, en högst personlig variant, satte en speciell prägel på hemmet och Jeanettes uppfostran. Många var de tillfällen då den lilla flickan låstes ute ur huset och fick sitta på kökstrappan och frysa ibland hela nätter.
Till slut gör hon uppror gentemot mamman och flyr hemmet och de förväntade konventionerna.
Frigörelseprocessen är inte helt utan umbäranden men Jeanette som är van vid tuffa tag går även igenom detta och blir slutligen en firad författare.
Hon blir även en firad feminist, homosexuell förkämpe men frikyrkan tar hon för evigt avstånd ifrån ett avståndstagande som är ömsesidigt.
Som adoptivbarn känner hon skuld, en skuld som nästan får henne att ta sitt liv men räddas i sista stund av sin katt. Hon söker naturligtvis sina biologiska rötter men trots att hon hittar "hem" så lyckas hon aldrig bli tillfreds med sin nygamla familj. 
Winterson skriver i en krånglig men okonstlad stil vilket gör att det tar tid att förstå sig på bokens upplägg. 

Boken får fyra av tio Markaskogar i betyg