onsdag 15 juli 2015

Studio Ronk

   I den småländska skogen utanför Tingsryd fann Errol lugn och ro. Hela hans barndom var ett ständigt virrvarr av flyttar, skolbyten, mobbing, nya styvfäder och märkliga upplevelser med en mamma som inte alla gånger var helt nykter och som inte satte barnens bästa i första rummet.
Errol och hans syskon hade en minst sagt knepig barndom och lugnet i huset i skogen blev hans fasta punkt resten av livet.
   Den självlärde gitarristen började i unga år skriva låttexter och sketcher som skickades på postorder land och rike runt under namnet E. Hitler. Ett namn för att väcka uppmärksamhet på tidningarnas annonssidor.
Omslaget från boken        ÅJ
   Ibland nådde någon av produktionerna en större publik och ibland kunde även något av produktionsbolagen nappa på hans alster, men det ville liksom aldrig ta fart. I hans kvarlåtenskap finns en otroligt stor mängd musik, sketcher och texter som kommit till i hans studio därute i skogen utanför Tingsryd. Studio Ronk gav honom möjlighet att på egen hand och i lugn och ro få utlopp för en gigantisk kreativitet och skaparlust. Studion låg tvärsöver vägen från huset i skogen och var egentligen från början ett hönshus och skräplager.
   Under namnet Eddie Meduza spelade han 1978 in "Punkjävlar" som skulle förfölja honom resten av hans karriär. Det nya gitarrunderbarnet Johan Norum lirade gitarr på låten och 1983 skrev de Boyazont tillsammans som kom ut på Johan Norums bands, Europe, första platta.
   I sjuttiotalets Sverige med antagonismen mellan raggare och punkare blev Errol i och med detta raggarnas talesperson även om han inte räknade sig själv som raggare. Turnelivet i Sverige och Norden gav klirr i kassan och konserterna åtföljdes ofta av ett vilt festande tillsammans med publiken. Ett festande som till slut tog Errols liv, men hans musik lever kvar och hans rebelliska och sällan rumsrena texter fascinerar fortfarande ungdomar i hela Sverige.
   Pseudonymen Börge Lundahl har skrivit boken Bara man e´fantastisk om Errol Norstedt och hans liv. Även systern och hans sista sambo ingår i författarkollektivet, vilket ger boken mängder av "intimt material" som sätter en nästan personlig prägel på biografin över E.Hitler, Eddie Meduza men framförallt Errol Norstedt. 
En lättläst bok om ett komplicerat liv ger 6 Markaskogar i betyg.

lördag 11 juli 2015

Sir Paul

Det är fullsatt i Teletvå arena. Förväntningarna är höga, det är inget konstigt med det, artisten för dagen är Paul McCartney, nyss fyllda 73.
Medelåldern i publiken är också hög. Under konserten ser jag en dam streta uppför trappan med käppar och grått hår. Det går, men sakta och hon tar pauser med jämna mellanrum på sin väg utför och uppför, tar samtidigt in musiken från Pauls femtiofemåriga karriär som hon följt på behörigt avstånd och klättrar sedan ytterligare steg i betongen.
Kanske mer märkligt att det finns yngre i publiken. Paul har inte nått ut och upp på listorna på senare år. Under våren har han dock haft en monsterhit tillsammans med Rihanna och Kanye West, Fourfiveseconds. Kan det månne vara den som gör att många yngre lockas till den tre timmar långa konserten?
Det saknas inte låtar att välja på till konserten för Liverpoolaren. Totalt får vi höra fyrtio låtar inklusive låtarna då han klappas in två gånger för att göra extranummer. Tror han skulle kunnat köra fyrtio andra låtar och konserten skulle hållit samma höga klass ändå.
Kul är också att han kör Something av George Harrisson samt spelar sin hyllning till forne beatlen John Lennon. McCartney springer som en tonåring på scen mellan alla byten av instrument. Paul spelar omväxlande bas, flygel, piano och både akustisk gitarr och elektrisk. Han spelar dessutom sologitarr med Jimi Hendrixinspirerad stil som en hyllning till sin amerikanske vän.
ÅJ
Inte ett grått hår finns i tonårskalufsen och magen är ett veritabelt sexpack, McCartney är onekligen vältränad och genomför konserten utan synbarliga ålderstecken. Men det finns ett tecken som avslöjar ett litet mörkt moln på himlen och det är rösten. Den bär inte alla gånger och då får han hjälp och stöttning av sitt band. Hans humör är det inget fel på och han försöker prata lite svenska med oss och önskar oss välkomna tillbaka nästa gång! Kanske vi ses en gång till..
www.stereogum.com
Höjdpunkter under de tre timmarna är naturligtvis Hey Jude som framkallar allsång och tända smartphones. Band on the Run samt min personliga favorit Birthday som ges som ett riktigt rockigt nummer. Jag skulle väl egentligen kunna räkna upp alla fyrtio låtar men måste nämna Blackbird också.  McCartney ensam på scen i den för amatörgitarristen svåra låten från "The White album".
Det går naturligtvis rysningar genom kroppen då han talar om sin gitarr han håller i som var med när The Beatles gjorde det ena och det andra och var med på både inspelningar och konserter. Då om inte förr förstår man vad denna man gjort och varit med om i musikhistorien. Det är ju faktiskt så att han nästa skrivit den.

Konserten får toppbetyget 10 Markaskogar.

onsdag 8 juli 2015

Kris i livet

Har nu tragglat mig genom första delen i en triologi skriven av amerikanaren Richard Ford. Ford har skapat sin alter ego Frank Bascombe, en sportjournalist, mäklare och fyrtioårskrisande man, nyligen frånskild och vilsen.
Richard Ford lyckas med ett ordrikt språk skapa en tät historia på oändliga rader av metaforer och allegorier som får mig som van läsare att tappa tråden ett flertal gånger per sida.
Sportjournalisten, Självständighetsdagen och Som landet ligger är de tre delarna som delvis bygger på självupplevda erfarenheter som skrivande sportreporter, arbetslös och delvis misslyckad kommersiell författare.
Skickligt använder han språket på nästan totalt 1500 tättskrivna pocketsidor att beskriva en enda sak, sin egen fyrtioårskris. Som läsare gäller det att vara koncentrerad och vaken för det är otroligt lätt att tappa koncentrationen. Jag lyckas till slut på en grekisk strand få ro nog att läsa klart första delen.
Foto: ÅJ


Utmaningen blir de två återstående delarna som gett Richard Ford Pulitzerpriset och hinner inte den nu 71-årige författaren trilla av pinn får han nog Nobelpriset också vad det lider. Kom ihåg var ni läste det först.

Sportjournalisten av Richard Ford får 3 Markaskogar av 10 möjliga.