Boktänk

   Efter att jag skärskådat min bokhylla kom jag fram till att jag nästan uteslutande läser manliga författare. Förmodligen är det något freudianskt, för jag gillar kvinnor. På  alla sätt.  Det var med andra ord tur att jag fick en bok av den engelska författaren Jeanette Winterson.

Hon beskriver i sin biografi, för det är en sådan, en ovanlig sådan, sin uppväxt som adopterad i det tidiga sextiotalets norra England. Hennes adoptivhem är fattigt, kärlekslöst och fördömande. Pappan spelade en hunsad och undanskymd roll i hemmet. Dessutom en starkt frikyrklig mor som med sitt frikyrkliga tänkande, en högst personlig variant, satte en speciell prägel på hemmet och Jeanettes uppfostran. Många var de tillfällen då den lilla flickan låstes ute ur huset och fick sitta på kökstrappan och frysa ibland hela nätter.

Till slut gör hon uppror gentemot mamman och flyr hemmet och de förväntade konventionerna.

Frigörelseprocessen är inte helt utan umbäranden men Jeanette som är van vid tuffa tag går även igenom detta och blir slutligen en firad författare.

Hon blir även en firad feminist, homosexuell förkämpe men frikyrkan tar hon för evigt avstånd ifrån ett avståndstagande som är ömsesidigt.

Som adoptivbarn känner hon skuld, en skuld som nästan får henne att ta sitt liv men räddas i sista stund av sin katt. Hon söker naturligtvis sina biologiska rötter men trots att hon hittar "hem" så lyckas hon aldrig bli tillfreds med sin nygamla familj. 

Winterson skriver i en krånglig men okonstlad stil vilket gör att det tar tid att förstå sig på bokens upplägg. 

Boken får fyra av tio Markaskogar i betyg