torsdag 9 december 2010

Hur man blir den man är; 58

Solen är på väg ned
och
skuggorna blir längre
Hösten är här och
luften är klar.
Smärtan gör sig påmind
den vandrar likt en vålnad.
Stundtals inget ibland
outhärdlig.
Solen är på väg ned
och
skuggorna blir längre
De roterande dörrarna
skiljer kyla och värme
liv och död
Vattnet rinner sakta
nästan inte alls
osynliga är lakritsbåtarna
Solen är på väg ned
och
skuggorna blir längre
Smärtan är närvarande
Vattnets yta ger stunden svärta
Löv från
sälg, björk och ek
ger det svarta resonans
Solen är på väg ned
och
skuggorna blir längre
Som lysande stjärnor på himlen
ser löven ut som
värmeljus i en mörk värld
Markerar orörligt
markerar slutet
Solen är på väg ned
och
skuggorna blir längre
Kan något gott komma av detta?
för oss som fortsätter
på vattnets yta?
För oss är resan inte klar
vi ser inte ännu vårt mål
Solen är på väg ned
och
skuggorna blir längre
Lugnt och ensamt finns ett flöte
i det svarta
ingen mört som retas
ingen gädda som hugger
det finns inget i djupet
Solen är på väg ned
och
skuggorna blir längre

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar