I min barndom arrangerades "Resa mot okänt mål" av någon förening på landet där jag bodde. En biltur ut i det okända Närkelandskapet som alltid avslutades med kaffe och dopp på något trevligt ställe för den stora bilkaravan som var med på arrangemanget.
Igår körde frun och jag "Resa mot känt mål" som var den årliga volleybollturneringen i Brevens Bruk med tillhörande grillning och samkväm.
Under bilresan dit tog vi en avstickare från snabbaste vägen. Genom grusvägarnas, Gölsbacken, Snytan, Malgräva, Löksätter, Sånne för många exotiska platser. Jag har säkert inte åkt den här vägen på tjugo år och kunde konstatera att en del var sig likt med annat var sig olikt. Nåt var försvunnet och vissa hus och saker helt nya och för mig okända. De hus som förr hade en perfekt ordning med minutiöst ordnade tomter och husfasader var nu nedfallna och igenväxta. Färgen flagade och gräsklipparen stod oanvänd. Människor som förr bodde i välbekanta hus har gått bort och nya för mig okända innevånare finns nu i husen. Tänk vilka minnen jag har från vissa av de där husen. Tänk om väggarna kunde tala eller om möjligt visa en film från ungdomligare tider, eller kanske inte….
Så för mig blev denna resa en resa mot känt mål som nu blivit okänt. Tiden går och inget vi gör kan stoppa den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar