Sir Paul

Det är fullsatt i Teletvå arena. Förväntningarna är höga, det är inget konstigt med det, artisten för dagen är Paul McCartney, nyss fyllda 73.
Medelåldern i publiken är också hög. Under konserten ser jag en dam streta uppför trappan med käppar och grått hår. Det går, men sakta och hon tar pauser med jämna mellanrum på sin väg utför och uppför, tar samtidigt in musiken från Pauls femtiofemåriga karriär som hon följt på behörigt avstånd och klättrar sedan ytterligare steg i betongen.
Kanske mer märkligt att det finns yngre i publiken. Paul har inte nått ut och upp på listorna på senare år. Under våren har han dock haft en monsterhit tillsammans med Rihanna och Kanye West, Fourfiveseconds. Kan det månne vara den som gör att många yngre lockas till den tre timmar långa konserten?
Det saknas inte låtar att välja på till konserten för Liverpoolaren. Totalt får vi höra fyrtio låtar inklusive låtarna då han klappas in två gånger för att göra extranummer. Tror han skulle kunnat köra fyrtio andra låtar och konserten skulle hållit samma höga klass ändå.
Kul är också att han kör Something av George Harrisson samt spelar sin hyllning till forne beatlen John Lennon. McCartney springer som en tonåring på scen mellan alla byten av instrument. Paul spelar omväxlande bas, flygel, piano och både akustisk gitarr och elektrisk. Han spelar dessutom sologitarr med Jimi Hendrixinspirerad stil som en hyllning till sin amerikanske vän.

ÅJ

Inte ett grått hår finns i tonårskalufsen och magen är ett veritabelt sexpack, McCartney är onekligen vältränad och genomför konserten utan synbarliga ålderstecken. Men det finns ett tecken som avslöjar ett litet mörkt moln på himlen och det är rösten. Den bär inte alla gånger och då får han hjälp och stöttning av sitt band. Hans humör är det inget fel på och han försöker prata lite svenska med oss och önskar oss välkomna tillbaka nästa gång! Kanske vi ses en gång till..

www.stereogum.com

Höjdpunkter under de tre timmarna är naturligtvis Hey Jude som framkallar allsång och tända smartphones. Band on the Run samt min personliga favorit Birthday som ges som ett riktigt rockigt nummer. Jag skulle väl egentligen kunna räkna upp alla fyrtio låtar men måste nämna Blackbird också.  McCartney ensam på scen i den för amatörgitarristen svåra låten från "The White album".
Det går naturligtvis rysningar genom kroppen då han talar om sin gitarr han håller i som var med när The Beatles gjorde det ena och det andra och var med på både inspelningar och konserter. Då om inte förr förstår man vad denna man gjort och varit med om i musikhistorien. Det är ju faktiskt så att han nästa skrivit den.

Konserten får toppbetyget 10 Markaskogar.