Fånglägertrilogi

Höstlikt och ruskigt Foto: Bloggen

   Blev rekommenderad att läsa boken  Läger 14 som handlar om en ung mans liv i ett nordkoreanskt fångläger och hans flykt därifrån. Började fundera på det här med fångläger beskrivna i litteraturen för jag hade läst Papillon i de sena tonåren även sett filmen med Steve McQueen i huvudrollen. Vad saknade bloggen,  jo en genomläsning av En dag i Ivan Denisovitj liv. Sagt och gjort att 128 sidor senare hade jag erfarenhet av en fånglägertrilogi.

    En kort sammanfattning är vedervärdiga förhållanden, aggressiva och pennalistiska vakter, klimpig gröt och vattning soppa. Men bloggen ska recensera, jämföra och beskriva dessa böcker mer noggrant i det här inlägget.
 

   Läger 14 handlar om Shin Dong-huyk som föddes och växte upp i ett Nordkoreanskt fångläger under grymma och vedervärdiga förhållanden.   Utan att känna till världen utanför föddes ändå en längtan till ett annat liv och en värld utanför och söderöver i Sydkorea. Författaren Blaine Harden låter bloggen på ett ordkargt och känslofattigt sätt följa med händelserna till idag då Shin försöker anpassa sig till ett liv utanför lägret ibland i Sydkorea och ibland i USA. Han möter samma svåra utmaningar oavsett världsdel och lika plötsligt som boken börjar slutar den.



 

   Henri Charriere låter oss följa med till fångön i Franska Guayana där han beskriver sin egen Papillion som Charriere kallas att framstå med en stort mått av romantik. Oaktat detta är förhållanden på fångön vidriga.
Livstidsförvisning, oskyldigt dömd, men med en okuvlig vilja att återvända till Frankrike för upprättelse. Hans okuvliga vilja till frihet låter sig inte knäckas i första taget även om memoarerna friserats och filmversionen fått handlingen bli mer smaklig. Den av de tre böckerna som känns mest kommersiellt tillrättalagd men bloggen är nog färgad av filmen.






 
Alexander Solsjenitsyn ger i sin betraktelse ett koncentrat av en dag i fångarnas liv i ett ryskt Gulag på den vindpinade och svinkalla sibiriska tundran. En vädermässig motsats till Papillions olidliga hetta men inte desto mindre vedervärdigt. Fången Ivan Denisovitj är en karaktär baserad på olika fångar och Solsjenitsyn hade egen erfarenhet av Gulag under Stalintidens Ryssland. Boken är kort, koncis och karg precis som den ryska tundran






   Böckerna ger en trist bild av mänskligheten och de totalitära samhällen som använder tortyr och förtryck mot sina egna medborgare. Mänskligheten verkar inte lära av historien utan dessa läger återfinns under de flesta tidsperioder och regeringschefer oavsett om det är höger eller vänsterregimer. Det är ändå fascinerande att läsa att det finns människor som lever under vidriga villkor men ändå drivs av en längtan till frihet och ett bättre liv. Dessa individer inger hopp och framtidstro trots dessa despotiska furstar och deras hantlangare som försöker hålla länder och deras medborgare i schack.