Fina Blommor

Var ute på kyrkogården. Fortfarande är blommorna fina trots att det gått 14 dagar. Dis, dimma och mild väderlek hjälper till att hålla blommor och minnen vid liv. Tror minnen kommer att finnas så länge vi alla finns kvar. Blommorna har jag förevigat med kameran. Kan jag föreviga minnen? Kanske mina memoarer kommer en dag. Någon dag skall jag bli författare, förmodligen senare än förr.
Minnen, träffade en kamrat från ungdomstiden, han har haft ett tufft liv men är positiv ändå. Tänk när vi körde från Örebro efter en bio och pizza, han tyckte det var helkul att i sommarnatten släcka ljusen på bilen och utmana ödet när vi fick möte. Den ljusgröna Audin stormade fram på 52:an och vi skrek åt honom att tända ljusen, ibland stod han emot och vi tände nästan i mötet. Undrar vad de i andra bilen tänkte?
Bil ja, tänk när vi knödde in oss 10 pers i Anders och Mariannes Volvo 145:a, FXU 921. Hasselbacken och Högsjö nästa, med paus vid mjölkbordet i Solberga. Tur att ungarna inte vet så mycket om den tiden, tur att jag inte vet allt om deras tid. Ge dom löplina, dom vill nog göra samma fel som jag gjorde, fast jag vill ge råd och tips, lika bra att hålla sig undan. Verkar inte som om dom behöver mig nu fast jag nog har en del att ge, får ge det till andra. Det är märkligt, bra med andra men ens egna ungar...

Hjorkvarns Folkets park, endast dimmiga minnen av parkeringar och buskage. Borde nog tagit det lite lugnare. Nyår på Köpstabacken "77, 77 var har du tagit vägen nu?". Hem på moppen i minus 30grader, gick på tomgång för att inte frysa sönder och samman. Fattar inte att moppen startade. Ett annat nyår med bil i samma temperatur från samma ställe men då hade vi lagt Storuffe åt sidan. Då hade Kim Larsen ersatt med "Drängelängen", passade oss lantisar bättre.

Otroligt, vi skulle till Katrineholm för att köpa pizza och när vi kommer fram är stans enda hak stängt. Vad göra? Hungriga och halvvägs till Norrköping, vi drar dit istället. "Spiralen" är öppen och vi går in för att käka. 24 mil för en pizza på fyra pers, då har man brist på sysselsättning. Vem betalade soppan, tror vi åkte i Stefans Peugot det var klass på den.

En motorcykel genom samhället, i hög fart, han tappar kontrollen och landar på ett cementrör. Tror det var där som den oskyldiga ungdomstiden var över. Hade tidigare det året börjat på Universitet. Vuxenlivet med krav, möjligheter och framtidsutsikter blev otroligt tydligt på en neurologisk avdelning där ord inte räcker och en långsam separation tar sin början utan att vi kan göra något.

Blommor kan ge minnen, sätta fart på trådar som finns men inte ligger på ytan. Ge näring till tankar som finns men sys ihop till ett lapptäcke som är ungdomens värmande filt. Galna upptåg, ångest, en jävla ångest för allt som kom i ens väg på den knaggliga väg som gick mot frigörelse och självständighet.
Är jag där nu tro? Fan vet