måndag 23 november 2009

Trygghetsnarkomanen

Blev omcyklad idag av trygghetsnarkomanen. Jag har blivit det många gånger.
"Du måste ha en bra livförsäkring!" säger han mästrande.
Otroligt nog kör han om mig med ojämna mellanrum på den mörka länsvägen i stadens utkant. Förmodligen cyklar han varje dag precis som jag . Fantastiskt hur han kan tajma en omkörning av mig. Funderar på om han inte ligger ned i diket och väntar på att jag skall komma. För tredje gången kommenterar han min brist på fungerande bakljus, naturligtvis har han kört om mig någon gång när mitt ljus har fungerat men då behöver han inte kommentera. Men det är nog lite retligt att han inte får anmärka på mig.
"Nu får du väl ändå ta och ge dig" svarar jag tjurigt. "Du är för jävla tjatig".
"Har jag sagt åt dig förut?" undrar han lite förvånat.
"Du är då en jävla Besserwisser, ser du inte att mitt bakljus är trasigt. Tror du inte att jag vet det." vräker jag ur mig vresigt och irriterat.
Har på tungan en lång harang om tidsbrist, begravningar, sjukdom och dåligt med pengar men hinner tänka att det blir en dålig ursäkt. Anfall är bästa försvar.
"Sköt dig själv", får jag ur mig i ett försök att tysta honom.

Naturligtvis är han säkerhetsutrustad från topp till tå. Hjälm på huvudet, reflexväst, cykel utrustad med reflexer, kattögon och ljus, fram och bak. Jag kisar och ser dessutom att byxbenen är ihoppressade av ett sånt där magiskt reflexband som återtar sin raka skepnad igen efter användandet. Dessutom garanteras han mot att byxbenen riskerar att trassla in sig i kedjan.

När jag senare på kvällen funderar på denna man i femtiofemårs åldern kan jag inte låta bli att hysa ett visst intresse för hur han lever sitt liv. Jag tänker på hur han ser ut, inte lätt då det är mörkt på vägen och vi får aldrig riktigt ögonfäste på varandra därute på slätten i motvind, regn och mörker.
Drar mig till minnes att han har glasögon och skägg. Naturligtvis skenar fantasin.
Han vågar nog inte raka sig, risken att han skall skära halsen av sig när han rakar sig med hyvel och råkar trampa på hunden. Elektrisk rakapparat är väl otänkbart, ett blodtrycksfall och han dyker huvudstupa ned i det vattenfyllda badkaret och hans liv är omedelbart till ända. Alltså måste han ha skägg.
Linser är inte att tänka på. Peta sig i ögonen med fingrarna, infektioner och diverse otrevligheter som finns på fingrarna rätt in i ögonen. För att inte tala om att riskerar att frun kommer och knuffar till honom när han sätter in linsen så att fingret istället petar ut ögat. Nä, tacka vet jag glasögon.
Gift förresten, han är nog inte gift. Bara det medför ett antal stort antal riskfyllda moment som kan sätta livet på spel.
Det bästa med min cykeltur är att den avslutas med att jag får avbryta honom i hans mästrande med att säga åt honom att köra in till kanten.
"Kör in till sidan nu för annars blir du överkörd". Tre, fyra bilar kör om i tät följd. Han kör iväg utan ett ord och försvinner i fjärran på sin high-teach cykel som mest liknar en julgran på håll.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar