Fotbollsskor

   Mina första fotbollsskor fick jag när jag var åtta år. De var svarta med en gul rand i sulans överkant. Sula förresten, skorna var helt i gummi och gjutna i ett stycke men de hade i alla fall dobbar. Det var det allra viktigaste.

I min ganska exakt tjugoåriga fotbollskarriär i seriesystemets gärdsgårdsdel blev det en hel del fotbollsskor. Ett enda par var röda,  resten svarta. Kommer ihåg en högerback i svenska landslaget som jag vill minnas hette Janne Olsson. Han var i princip den enda spelare som använde färgade fotbollsskor på sjuttiotalet. Med färgade skor menar jag någon annan färg än svart.
  Nu har svarta fotbollsskor varit väldigt sällsynta under några år men verkar vara på väg att få en renässans. Den allsvenska match jag tittade på idag hade 4 spelare svarta fotbollsskor. Första matchen på säsongen tyckte jag att svarta skor såg ut att vara lite knepiga och konstiga. Klumpiga, nästan som dykarskor. På några år har ögat vant sig vid neonfärgade skor i plastigt material. Orange, grönt, gult, rött ja nästan hela färgpaletten. Neonfärgade , som ett konstverk av Jeff Koons, starkt lysande många gånger starkare än fotbollskunskaperna hos bäraren.
Men nu är det svarta på väg tillbaka. Materialet är för mig okänt så jag vet inte om lädret också har gjort en comeback. Det kommer att ta ett tag att vänja sig att se vid dessa svarta skor igen på fotbollsplanen.