Hotellet på Manhattans 23:e gata har funnits länge, 1905 säger Wikipedia. Det är en imponerande gästlista som finns med konstnärer, musiker och litterära giganter bland många andra. Hotellet är inte bara ett hotell, det är också än så länge permanent boende för flera hyresgäster och det är dessa som idag är innevånarna då hotelldelen är stängd och fasaden är täckt av byggnadsställningar. Grabbade tag i handtaget och det var öppet. Jag gick in och möttes av en korsordslösande receptionist och en trött "handyman" som bytte glödlampor i den lilla lobbyn som fanns direkt innanför dörrarna. Inte en chans att få komma vidare trots avsaknaden av hantverkare och någon som helst aktivitet. Trist.
Annat var det när den irländske poeten Dylan Thomas bodde här under sin uppläsningsturné och sägs svept 13 whiskey på raken med en omedelbar död som resultat. Poeten gav inspiration åt en annan känd protestsångare till dennes efternamn. Bob Dylan övernattade också och som inte många gator söderut spelade sina första protestsånger vid fontänen på Washington square.
Här sägs också Sid Viciuos mördat sin flickvän så det har funnits gott om incidenter på hotellet under dess 109 åriga historia.
Charles Bukowski och William S Burroughs verkar varit lugna gäster i jämförelse. Det sägs att det finns målningar i trapphuset från fattiga konstnärsgäster som på så vis ätit och bott på krita. En Dali eller Diego Rivera eller en slokande tulpan av fotokonstnären Robert Mappelthorpe. Men det fanns inga chans att få se på dessa under den renovering som pågått sedan 2011. Jag undrar hur intensiv arbetsinsatsen är egentligen. Tror det fattas pengar i alla fall om man får tro ett rykte. Jag hoppas att jag får komma längre in i hotellets katakomber och artistiska förflutna nästa gång jag kommer på besök
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar