Bo Kasperteater

ÅJ

   För sjunde eller åttonde gången var det dags att se och lyssna till en Bo Kasperkonsert. De fyra, numer gubbarna, är inne på sitt 24:e år som band men behåller fortfarande greppet om den svenska mjukrockpubliken. En stilla rock, uppblandad med latinamerikanska toner såväl som Jan Johansson-inspirerande melodislingor.
De är inte några entertainers på scen och Bo Sundström erkänner till och med sina brister som

ÅJ

ÅJ

dansare, men det struntar han i och bjuder på sig själv som den självklare frontmannen med sneda danssteg och glömda textrader. Bandet spelar med hantverksmässig stolthet och gör en konsert som det råder lite delade meningar om bland publiken.
"Den bästa som de gjort." "Basen hördes ju inte alls, vilket var irriterande." "Jag hade velat hört mer rock." Medan jag själv tyckte att inledningen var försiktig och trevande men sedan aldrig riktigt lyfte mot de rockigare höjderna. Trots det var publiken med på noterna när senaste P3-plågan "Håll ut" spelades. Det som lyfte kvällens gig i ett nyrenoverat konserthus var annars den två man starka blåssektionen. Blås på en Kasperkonsert ger alltid en ytterligare dimension och jazzfunkigare känsla. Att sedan se Malmgrens slitna elbas är som att återse en gammal vän. Den måste hängt med i hela hans Kasperkarriär. Tyvärr kom aldrig "I samma bil" där man använder sig av dubbla elbaser. Satt lite och väntade på den annars.
   Den här gången tog också bandet ut i lite i svängarna och körde några av sina äldre låtar i nya arrangemang. Även om "Puss" och "Hon är så söt" från första skivan "På hotell" fick behålla sina starka originalarr.
   Känner mig lite kluven till vilket betyg jag skall ge konserten. Jag skulle vilja ge ett högt betyg men jag har sett dom bättre, men det här var inte dåligt heller. Kanske har lyssnat för lite på senaste skivan.

Konserten får 7 av 10 Markaskogar i betyg.