söndag 15 maj 2016

Elfsborg




Glad stämning på västra stå. Foto: ÅJ
    Sen kl 13.15 den där regniga oktobersöndagen 1978 på Ryavallen har jag haft lite svårt för Elfsborg. ÖSK kämpade för allsvenskt kontrakt och boråsarna var ofina nog att skicka ned Sport i division 2 som det hette då. Naturligtvis var hela säsongen -78 en missräkning och matchen mot EIF var bara det slutgiltiga beviset på att Örebro inte längre hörde hemma i allsvenskan och inte skulle göra så på lång tid framöver. En tio år lång ökenvandring inleddes och jag har på något undermedvetet sätt hållit Elfsborg ansvarig för detta. Speciellt illa för mig då jag 1979 inledde min 2,5 år långa karriär i ÖSK som junior och B-lagsspelare, doften av allsvenskan låg långt borta av flera olika skäl.
   Historiskt har alltid båda lagen haft svårt att hävda sig på respektive bortaplan vilket lovade gott idag för hemmalaget ÖSK. Dessutom är svägerskan fanatisk Elfsborgsupporter så henne vill man kunna ge en gliring efter dagens drabbning.
   Två målglada lag borde ju tyda på en målrik match men vi fick se precis det omvända. Rinne i hemmaburen och danske elfsborgaren Kevin Stuhr Ellegard briljerade i var sin målbur med den ena svettiga räddningen efter den andra. Första halvleken var ett ställningskrig där EIF backade hemma och parkerade nästan bussen, men var hela tiden farliga i sina kontringar. Västgötarna tillät Sport rulla runt med bollen och ett friläge av Maic Sema var det som var värt att notera för hemmalaget. Stuhr gjorde sig stor och Sema bet i konstgräset. Elsfborg krympte ytorna för ÖSK och tillät inte heller att ÖSKs kantspel att fira några framgångar. En gång dansade bollen på Elfsborgs mållinje efter Almebäcks nick, men Stuhr fick den gången hjälp av försvarare som rensade bort bollen på mållinjen och första halvlek slutade mållös.
Laget tackar kubanerna. Foto: ÅJ
   RÅP var tillbaka efter en matchs avstängning och han smällde på och tog smällar med samma goda humör. Tyvärr tappade EIFs Lasse Nilsson sitt humör i 70 minuten då han fällde RÅP med dobbarna före och det röda kortet fiskades upp ur domarens bakficka. Minuten senare bytte Axèn in Crespo och den nyligen skadefrie Broberg när Sportklubben satsade framåt för ett avgörande.
Men som så många gånger förr med en man mer blev spelet krampaktigt och faktum är att boråsarna hade till att börja med spelet och några halvchanser med en man mindre. Den parkerade bussen fick i handbromsen och laget försvarade sig bra med både tur och skicklighet, speciellt när Crespo bombade bollen i ribbkrysset bakom en överspelad Stuhr.
   Men för andra matchen i rad avgjorde Sportklubben i matchens 95:e minut. Den här gången var det mittbacken Erik Mobergs kalufs som styrde in en frispark från Nordin Gerzic. Stuhr hamnade på mellis och kunde inget göra annat än se bollen segla in i nätmaskorna. Jublet på läktarplats visste inga gränser och den tolfte spelaren tackades av ÖSK-laget på sedvanligt sätt efter matchen.
Försvaret gjorde idag en stabil insats och passningsspelet var bättre om än något långsamt i trängseln framför Elfsborgsmålet.
   Rinne, Ajdarevic, Moberg höjde sig något över mängden men mest viktigt är ändå tre poäng på kontot där nu ÖSK hänger på i toppen av allsvenskan.
Nu är det kul att vara örebroare! Tack Sport.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar