It´s a Perfect Day

  

Biografin av Mick Wall Foto: ÅJ

 När det gäller Lou Reed och hans karriär inföll den perfekta dagen 8 December 1972. Det var från och med den dagen som hans album Transformer kunde köpas i skivaffärerna. Med David Bowie och Mick Ronson som producenter och medmusikanter kunde Reeds andra soloalbum inte gå fel. När det gäller Lou Reed och hans karriär så skrevs flera av de låtar som blev kännetecknen för Lou Reed och hans solokarriär till plattan. Den låt som i mångt och mycket förknippas med Reed är Walk on the Wild Side. Låten är en summering av hans tid hos Andy Warhol och hans krets på sextiotalet där Lou Reed och hans band Velvet Underground var det musikaliska navet i Warhols konstnärsvärld med högsätet The Factory i New York. Bandet agerade musikaliska marionetter hos den karismatiske Warhol. Velvet Underground och den kvinnliga sångerskan Nico som en sorts sidekick spelade, älskade, tog droger och levde rövare med konsten som ursäkt.

Skivomslag till första skivan med VU.

Andy Warhol med sina skyddslingar i VU. Reed i solisar

   Lou föddes 1942 i New York av två föräldrar som var revisorer. Lou uppvisade sådan egenheter som ung enligt fadern, att han skickades på elchocksbehandling redan i tidiga tonår. Denna behandling satte djupa spår i Lou och påverkade honom i hans konstnärliga uttryck under hela hans livstid. Lou gav skinnjackan och solglasögonen ett ansikte och det var först i karriärens slutskede som dessa attribut försvann från hans sceniska persona.
Reed missbrukade heroin under nästan tjugo år och hade en mer än fyrtioårig skivkarriär med mängder av liveskivor som gav pengar till skivbolag och ibland till Lou själv. Han hade en tendens att efter varje skiva som blev en succé följa upp det med en skiva som blev en flopp och skandal både musikaliskt och bland kritikerna.  Heroinmisssbruket gav honom flera omgångar av hepatit C som i sin tur krävde en levertransplantation som i slutändan blev för mycket för hans sargade och sjuttioettåriga kropp som till slut gav upp 2013.
  Mick Wall ger i boken Lou Reed en ytlig bild av av den amerikanske glamrockaren, punkikonen och missförstådda geniet. Språket är yxigt och mekaniskt och det finns så mycket mer att skriva om ett fascinerande liv och en veritabel berg-och-dalbanekarriär som var Reeds. Det känns lite som ett hafsverk som mer profiterar på hans död än ett ambitiöst försök att ge en rättvis beskrivning av artisten. Lite märkligt då författaren säger sig vara ett stort fan av Lou Reed.

Boken får sex av tio Markaskogar i betyg.