Pubrunda på öriket England

   På pubrundan i England är det mängd som gäller. Ölen är så tunn att den rinner rakt igenom systemet och mer tid spenderas "at the loo" än med kamraterna i baren. Engelsmännen bryr sig varken om procent eller styrka, men lagerölen serveras kall. Ibland kan det hända att man till och med kan få en bitter kall också. Men oftast är ale och bitter ljummen, byxljummen vilket ger den en fadd och avslaget intryck. Svag öl blir bukfylla och utan kolsyra ganska ospännande och tråkig. Bloggens samlade omdöme om engelsk öl är att den helt enkelt är vattenskadad.
   Annat var det när bloggen smakade sig genom  Frankrike,  Tjeckien,  USA,  Belgien,  Grekland. Starkare, mer karaktär och annan spänst i den världsomspännande drycken. Det här är något som engelsmännen själva insett då alltmer öl på pubarna kommer från Spanien, Holland eller andra EU-länder. Bloggen gör ett försök på helt ovetenskapliga grunder att sammanfatta några dagars pubrunda i den norra delen av England med hjälp av några smakprov av engelsk lager men också ale av Engelsk ursprung. Bloggen är enögd, subjektiv och enkelspårig i sin bedömning där den utser en vinnare och två "runner-ups" medan övriga öl får dela på en försmädlig sven-nylander.

Fler X gör inte saken bättre

Delad fyra 6X, amber, en bitter som ger ett syn såväl som ett smakintryck av Hjälmarens bottensediment. Den är marknadsförd som en "Creamy" och det sätter spår, men bara på överläppen där en delar av kronan sitter kvar en stund. Den öl som är mest fyra av alla fyror. Nej tack till en påfyllning.

Känd, men inte bättre för det!

Carling lager, en svalkande kall lager som inte är något att skriva hem om, klassisk lager som är lika
intetsägande för ögonen som för smaklökarna. Men en varm sommardag ger den svalka och energi, tyvärr inte en regning dag i oktober.

The Cavern en fredagkväll!

John Smith smooth amber, rinner lätt nerför strupen men inget bett, ok som törstsläckaren när coverbandet kör "Come together", fadd, ljummen med creamy krona, bör nog stanna nere i Liverpools underjord.

Skum krona eller skumkrona

Worthingtons´s creamflow smooth ale mellanölsstyrka, en kul bekantskap som kräver övning.
Skumkronan ligger fint på läppen. Finns bättre alternativ trots allt, men på The Valley efter en hemmaseger funkar även denna utmärkt. Segerns sötma!

Tuff

Camden pale ale, en öl som Amy Winehouse hade gillat, en mix av pale ale och lager med en touch av kolsyra. Bloggen like! Ölet har en viss bitterhet som Manchester efter den tuffa inledningen av Premier leauge, En av de godaste pale ale som nått bloggens strupe.

Let's go Pool!

På tredje plats, Hop house lager 13, En högpoängare i plastglas på The Sandon innan match, rinner
lätt ner blandat med allsång, en lager med karaktär, kropp, bett och smak, Vanlig öl men ovanligt god.

Ein Hell, bitte!

På andra plats, Camden Hells lager, en ljus lager med procent från norra London, ljusare än italienskt
blask. En trevlig bekantskap som drar upp mungiporna i höstregnet. Smart namn på ett ljust öl för er som kan er tyska, ordvits på hög nivå, smakar mer, mycket mer men nådde inte riktigt fram till överst på prispallen.

The winner takes it all

The Winner, Flanker and Firkin, en red ale som värmer innan besöket i katedralen. Fyller inte bara magen utan sinnet också med en härlig färg och lyster. Jajaj det finns kanske bättre bira i England men inte nån av de bloggen smakat, så fan tro´t.