söndag 24 april 2016

Änglarna

   Säsongen 1970 fick inte Eyravallen besök av några änglar från Göteborg. Sista omgången i allsvenskan och det lag som gick förlorande ur striden fick gå ned en serie. Jag var åtta år och hade redan sett flera matcher men jag fick vara hemma av säkerhetsskäl. Mamma och pappa var obevekliga, mina tårar och vredesutbrott hjälpte inte och jag missade matchen. Precis när det nu var dags för en viktig, avgörande stormatch med fjortontusen på läktarna. 1970 var gräsplätten ännu många år från den moderna arena vi befinner oss på idag.
Janne Mossberg, nummer tio i sport med de grövsta lår Närke skådat bombade in matchens enda mål vilket sände IFK Göteborg ned i andradivisionen där de försmäktade i sju år innan de lyckades komma tillbaka till det allsvenska finrummet.

   Med tio minuter kvar rusade supportrarna in på planen för att stoppa matchen och få till omspel. De försökte bland annat rycka upp målstolparna ur marken. En överambitiös speaker ropade då "ni måste lämna planen annars måste matchen brytas" vilket var precis var vad alla göteborgare ville. Hursom,  femtio minuter, några polispatruller och en och annan polishund senare var planen utrymd och matchen kunde slutföras. IFKs nedflyttning var ett faktum och huliganism i Sverige var uppfunnen
.

Foto: ÅJ
   Idag i femte omgången av allsvenskan 2016 möts lagen igen, denna gången på Behrn arena. Inramningen är allt annat än fotbollslik. Regn, snö och bara ett par plusgrader har skrämt bort några tusen åskådare men tillräckligt många har kommit för att skapa en bra stämning och vi får jubla redan efter sex minuter då nummer sex Robert Åhman-Persson trycker in boll från nära håll under målvakt Alvbåge. ÖSK håller i taktpinnen men Göteborg är aldrig ofarliga och kommer på ett effektivt sätt runt på Örebros kanter. Hemmaförsvaret agerar virrigt och zonspelet är frikostigt mot de snabba göteborgarna. Kvittering i den 25 minuten är logisk och första halvlek är bra med fint spel och målchanser åt båda hållen. De enda som är missnöjda med första halvlek är nog tränare Lennartsson/Axén som ser brister i respektive försvar.
Maic Sema Foto: ÅJ
   Andra halvlek inleds trevande med gåfotboll från båda lagen. Fortfarande är matchen småful och man ser från läktarhåll att en hel del trashtalk förekommer. Verkar som om lagen har en hel del att säga varandra och jag räknar till halvdussinet gula kort. På läktaren är vi oroliga för en ÖSKutvisning på Kalle Holmberg eller Nordin men både skärper sig och får stanna på planen. Andra halvlek tänder till när IFK forcerar in en 2-1 ledning i 63 minuten, snyggt i bortre burgaveln hos en chanslös Rinne.
   Istället för att deppa ihop och få gamnacke som sist mot Sundsvall peppar grabbarna i laget på varandra och ett lyckat inbyte av Maic Sema blir matchvinnande.  Sema rundar först snyggt Alvbåge i 68 minuten och rullar enkelt in bollen för att sedan i 75 minuten utan nåd bomba in en vänsterdoja som till slut ger tre poäng och revansch för förra säsongen tre förluster. En Göteborgschans strax utanför Rinnes vänstra stolpe i slutminuten ökar pulsen på oss supportrar, men vi kan andas ut och ÖSK spelar skickligt av matchens tilläggsminuter.
   ÖSK fortsätter att ta arbetssegrar utan att få till det där perfekta spelet, en trend som man vanligtvis bara finner hos storlag, så kanske ÖSK har något stort på gång i år. Oroande är dock försvarsspelet och den stundtals bristande organisationen och kommunikationen som finns där. Hoppas också att Crespo skall hitta tillbaka till gammal god målform. Men just idag är Maic Sema en fullgod matchvinnare den som ÖSK så väl behöver får att få det att riktigt lossna.
Alltid kul med seger!

Spelarna tackar klacken efter matchen Foto: ÅJ

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar